Ägerin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ägirin)
Ägerin
KategoriMineral
GruppPyroxengruppen
Strunz klassificering9DA25
Kemisk formelNaFe3+Si2O6
Färgsvart, grön eller brun
KristallstrukturMonoklina
SpaltningGod {110}
BrottOjämnt
Hårdhet (Mohs)6
Glansglas- eller halvmetallisk/pärlemorartad på spaltytor
Ljusbrytningnα=1,722–1,776
nβ=1,780–1,820
nγ=1,795–1,836
Dubbelbrytningδ=0,037–0,061
Optisk karaktärTvåaxligt negativ; kan vara positiv om ägirinen är rik på Ca, Mg, Fe
PleokroismX = smaragdgrön till mörkgrön; Y = gräsgrön till mörkgrön, gul; Z = brungrön till grön, gulgrön till gul
StreckfärgLjust gulgrå
Densitet3,5–3,6
Referenser[1]

Ägerin kallas även ägirin eller akmit[2] och är ett mörkt bergartsbildande mineral. Mineralet är ett natrium-järn-silikat som tillhör pyroxengruppen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Färgen på mineralet är oftast svart eller grön men det kan också vara brunt. Det bildar stängliga och strålformiga aggregat men kan även uppträda som nålformiga kristaller.

Etymologi och historia[redigera | redigera wikitext]

År 1834 hittade och beskrev H M T Esmark ett nytt mineral från den lilla ön Låven i Langesundsfjorden. Han kallade mineralet ægirin efter Ægir den fornnordiske havsjätten eftersom mineralet hittats vid havskusten. År 1821 hade P H Strøm beskrivit akmit, ett mineral från Rundemyr, Øvre Eiker i Buskerud fylke i Norge. År 1871 konstaterades att akmit var samma mineral som ägirin.[3]

Klassning[redigera | redigera wikitext]

Enligt Strunz systematik 9. utgåvan tillhör ägirin systemnummer 9.DA.25 (9= silikater; D= kedje- och bandsilikater (inosilikater); A= 2-periodiska enkelkedjor, Si2O6; 25= Na-klinopyroxener, jadeitgruppen).

Varieteter[redigera | redigera wikitext]

Urbanit är en manganhaltig mörk brunsvart varietet av ägirin.

Bildning och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Ägerin är vanligt i alkalina bergarter såsom syeniter, nefelinsyeniter och karbonatiter. Man kan också hitta ägerin i vissa metamorfa bergarter som skiffrar och granuliter.[1] Ägirin är en viktig beståndsdel i en rad av oslofältets magmatiska bergarter.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  2. ^ http://www.ne.se/ägerin - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 23nov 2013
  3. ^ [1] ägirin på mindat.org
  4. ^ [2] ägirin på store norske leksikon