Älväxing

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Älväxing
Sesleria uliginosa.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljGräs
Poaceae
SläkteÄlväxingar
Sesleria
ArtÄlväxing
S. uliginosa
Vetenskapligt namn
§ Sesleria uliginosa
Hitta fler artiklar om växter med

Älväxing (Sesleria uliginosa) är en växtart i familjen gräs. Synonym Sesleria coerulea.

Många stavningsvarianter och olika kombinationer därav:

  • Sesleria/Sessleria
  • coerulea/caerulea
Älväxing i tuvor

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Älväxing växer i tuvor med bredd ca 15 cm, höjden är ca 20 cm. Bladen är ca 3 mm breda, på översidan blåaktiga, på undersidan mörkgröna. Blommar mycket tidigt på våren, kan komma redan i mars.

Växtsättet karaktäriseras därav att fröna sprids utåt från moderplantan, som sedan dör, och jorden blir därefter otjänlig för fröns groning. Det är inte vetenskapligt klarlagt varför jorden blir så att säga förgiftad för avkomman. Resultatet blir att spridningen blir i ringar som år efter år växer utåt och blir allt större. Fenomenet påminner om det som sker med vissa svampar, som kan bilda s.k. häxringar. När det gäller älväxingen kallas ringarna i folktron älvringar, därav namnet älväxing.

Arten prederas av larver av fjärilsarterna vitbandad gräsfjäril (gammalt namn: klippgräsfjäril) (Chazara briseis (L.)), Brintesia circe och Erebia stririus.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Älväxing växer sparsamt i Norden, i Sverige från Skåne upp till södra Norrland och finns på Åland och i södra Norge.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Älväxing trivs på hård, fuktig ängsmark av kalk- och lerjordskaraktär. Att älväxing är kalkälskande återspeglas i artens danska namn: Kalk-blåaks. Som odlad klarar den sig bra i normal trädgårdsjord i soliga och halvskuggiga lägen. Den är vinterhärdig.

Folktro[redigera | redigera wikitext]

Älväxing trivs på fuktig mark där det svala, stilla sommarnätter gärna bildas dimma, som rör sig fram och tillbaka i vågor i lätt vind: Älvorna dansar. I folktron menade man att det var ljusalfer, som är en sorts älvor, som orsakade ringen av älväxing. I Närke har älväxingen därför kallats älvdansgräs.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gebers, Lund 1867/Malmö 1962, sida 117 [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]