Älvdalens kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Älvdalens kyrka
Kyrka
Älvdalens kyrka i maj 2010
Älvdalens kyrka i maj 2010
Land Sverige Sverige
Län Dalarnas län
Ort Älvdalen
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Västerås stift
Församling Älvdalens församling
Koordinater 61°13′33.97″N 14°2′30.29″Ö / 61.2261028°N 14.0417472°Ö / 61.2261028; 14.0417472
Bebyggelse-
registret
21300000006493
Kyrkhärbret i Älvdalen

Älvdalens kyrka ligger strax intill Österdalälven i Älvdalen. Den är församlingskyrka i Älvdalens församling i Västerås stift.

Historik[redigera | redigera wikitext]

En medeltida kyrkobyggnad bör ha föregått nuvarande stenkyrka. Vid 1400-talets mitt omtalas ett kapell i Älvdalen. Dess plats och utformning är okänd. Möjligen låg det inom nuvarande kyrkas murar. 1585 färdigställdes Älvdalens första stenkyrka som delvis ingår i dagens kyrkobyggnad. Hundra år senare räckte kyrkan inte längre till så man byggde ut den åt söder. År 1783, när ytterligare hundra år hade gått, utvidgades kyrkan åt öster. Nuvarande kyrktorn uppfördes 1816–1817 intill kyrkans västgavel. Övriga delar av kyrkan byggdes om 1824–1826. Vid en stor ombyggnad 1903–1905 fick tornet sin nuvarande spira med lanternin. Tornur sattes upp åt alla väderstreck. Runt om kyrkan byggdes utvändiga strävpelare. Gamla predikstolen och altaret avlägsnades och flyttades över till Åsens kapell.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Huvudingången finns på västra sidan och går genom tornet. Dessutom finns sidoingångar mitt på långhusets nord- och sydsida. Kyrkorummet har en rektangulär planform. Vid dess östra sida finns ett halvrunt altarrum. Altarrummet avgränsas i öster av sju pelare i halvcirkel. Mellan pelarna finns genomgångar till den bakomliggande, likaså halvrunda sakristian. Innertaket i långhuset har tunnvalv, medan innertaket i altarrummet har ett hjälmvalv.

Såväl exteriör som interiör präglas framförallt av nyklassicismens formspråk. Åren 1903–05 vidtog en genomgripande restaurering efter förslag av arkitekt Rudolf Arborelius som i allt väsentligt präglar dess nuvarande utseende. Kyrkans ytterväggar spritputsades i lejongult; strävpelare, hörnlister och fönsteromfattningar slätputsades och avfärgades i vitt. Fönster-, dörröppningar samt takresningen förändrades. Den ljusa interiören kännetecknas framförallt i det genombrutna altarrummet, som avgränsas i öster med en bröstningsmur med ovanstående kolonner. Långhusets innertak har stomme av trä och är tunnvälvt, medan altarrummet täcks av ett hjälmvalv. Vid sekelskiftets restaurering erhöll den strama interiören en rik, dekorativ utsmyckning av väggar och valv i klassicerande stil, men även med inslag av jugend. Den fasta inredningen förnyades helt.

I tornet hänger tre kyrkklockor. Storklockan är äldst och göts 1855. Mellanklockan och lillklockan göts år 1903. Gamla mellanklockan, gjuten 1585, finns kvar och används som slagklocka i tornuret.

Söder om kyrkan står en av Sveriges äldsta bevarade profana träbyggnader, kyrkhärbret i Älvdalen, som är dendrokronologiskt daterat till år 1285.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]