Ängsö slott

	Ängsö slott
	Slott
	Ängsö slott
Land	Sverige
Region	Svealand
Kommun	Västerås

Ängsö (äldre stavning Engsö) är ett slott i Ängsö socken i nuvarande Kungsåra församling. Slottet ligger i Västerås kommun och i Västmanlands län.

Ängsö omnämns dokumenterat första gången som "Engsev" i ett kungligt brev utfärdat mellan åren 1167 och 1196 av kung Knut Eriksson.^[1] I brevet nämner Knut Eriksson att han ärvt Ängsö efter sin fader Erik (Erik Jedvardsson).^[2] Slottet ägs tidigast före 1272 av Riseberga kloster.

Nuvarande slottsbyggnad är nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar. Den är helt medeltida vad avser de nedre delarna. På 1630-talet ombyggdes och tillbyggdes slottet. Åren 1740-41 byggdes den översta våningen samt mansardtaket, som kröns av en lanternin. Detta skedde efter Carl Hårlemans ritningar. Man har bevarat flera rumsinredningar från denna tid.

Ängsö slott och gods ägdes i form av fideikommiss inom släkten Piper från 1710 och fram till 1971. Den sista fideikommissarien Eric Piper avled 1968. Familjen Piper arrenderar och bebor dock ännu idag (2010) Ängsö. Själva slottsbyggnaden utnyttjas dock numera endast som museum och har inte varit bebodd sedan 1959. 1965 blev slottet byggnadsminne. Det visas sommartid för allmänheten och ägs numera av Westmannastiftelsen.

Historia

Ängsö slott byggdes av riksrådet Bengt Fadersson på 1480-talet. Slottet tillkom i syfte att vara ett befäst slott. Bengt Fadersson var, liksom sin son Knut Bengtsson, riksråd hos kung Kristian II. Knut Bengtsson blev skjuten i Västerås 1521, då han försvarade staden mot Gustav Vasas män. 1522 föll även slottet, efter en längre tids belägring, i Gustav Vasas ägo, men ett och ett halvt decennium senare fick Knut Bengtssons dotter Hillevi tillbaka slottet av "Kung Gustaf". Hillevi gifte sig med Arvid Trolle och via Elsa Trolle blev Arvid Posse, som var hovjunkare hos Johan III, ny ägare av slottet. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt på Follnäs.

Spökhistorier och skrönor med anknytning till Ängsö

Ett av spökena som släpar sig fram sägs vara den puckelryggige hovnarren Anders Luxemburg som går igen. Han var en av de sista som såg Karl XII i livet. Karl XII:s likfärd från Norge till Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån. Anders Luxemburg tog med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tog tjänst vid Ängsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev upprörd av något [Spöke?], så när stallfolket öppnade stallporten slets sig Brandklipparen loss av skräck och sprang rätt in i muren och dog.Dock så bör dessa historier tas med en nypa salt, då det var vanligt med uppdiktade spökhistorier förr, speciellt när det gäller spökhistorier som involverar kungar.

Andra spöken visar sig också på Ängsö slott. Bland annat kan man se en kvinnlig skepnad som drar med fötterna genom Kungarummet och in i stora balsalen klockan 8 på kvällen. Man tror att det är Brita Bååt som går igen. Enligt legenden var hon en mycket elak person. Brita Bååt överlevde två män som hon drev till en förtidig död. En julaftonskväll bad Brita kammarpigan att väcka henne tidigt så att hon skulle hinna till julottan. När hon vaknade såg hon ut genom fönstret och märkte att det lyste i Ängsö kyrka som ligger intill slottet. Hon trodde att kammarpigan hade glömt att väcka henne, och skyndade sig till kyrkan i tron att julottan hade börjat. När hon öppnade dörren till kyrkan mötte hon en massa benrangel som höll mässa i kyrkan. Två vålnader (förmodligen hennes döda män) anföll henne. Den ene slängde med värjan som träffade Brita Bååts slöja och den andre slängde en stor sten som missade henne. Chocken gjorde att hon svimmade och tre dagar senare var hon död. Värjan finns fortfarande i kyrkan och den stora stenen är inmurad i kyrkogårdsmuren. Stenen kallas blodstenen. En bit av den avskurna slöjan hänger på värjan i kyrkan.

Nutida historisk forskning visar dock att fru Brita Bååt bara var gift en enda gång och misstänker en viss överlappning från tidigare husfrun Elsa Trolles liv. Hon var gift tre gånger och överlevde alla tre makarna.

Det tredje spöket som finns på Ängsö slott är ett hundspöke. Det ger sig tillkänna genom ett raspande ljud i stora matsalens golv – det är hundspöket Cottilion som går igen. Hunden brukar ses när hon springer från stora matsalen in i salongen. Hundspöket är Eva Sophia von Fersens (1757-1816) hund Cottilion. Sophia von Fersen var änka efter Adolf Ludvig Piper och bodde på Löfstad slott i Östergötland. Vid ett av hennes besök till Ängsö slott dog Cottilion "vid sin härskarinnas fötter" som det står på franska på hundens gravsten.

Tidigare ägare

före 1160-62 Erik Jedvardsson
1162-1196 Knut Eriksson
till 1272 Riseberga kloster;
1272-1281 Riddaren Gregers Birgersson (son till Birger jarl och barnbarns barn till Knut Eriksson);
1281-1307 Magnus Gregersson, riksråd och lagman, den förres son;
1307-1310 Abjörn Sixtensson Sparre;
1310-1359 Nils Abjörnsson Sparre, riksdrots, den förres son;
1359- Ingeborg Nilsdotter, den förres dotter;
-1402 Arvid Bengtsson Oxenstierna, den förras son;
1402-ca 1425 Elin Arvidsdotter Oxenstierna, den förres dotter;
ca 1425-1450 Birgitta Magnusadotter till Follnäs, den förras mor;
1450-1475 Elin Nilsdotter Natt och Dag, den föregåendes syskonbarns dotter, gift med Fader Ulfsson Sparre;
1475-1494 Bengt Fadersson Sparre, riksråd, de förras son;
1494-1521 Knut Bengtsson Sparre, riksråd, den förres son;
1521-1538 belägrat av dalkarlar
1538- Hillevi Knutsdotter, dotter till Knut Bengtsson Sparre, gift med Arvid Trolle;
-1593 Elsa Trolle, den förras dotter;
1593-1630 Arvid Posse, hovjunkare, den förras systerson, gift 1598 med Brita Bååt på Folkenäs;
1630-1633 Elsa Posse (1599-1633), de förras dotter, gift med Per Sparre till Sundby (1592-1656);
1633-1699 Per Persson Sparre (1633-1699), de förras son, lantmarskalk och riksråd;
1699- Erik Persson Sparre (kallad den halte) (1660-1736), de förras son, kammarherre, gift med Aurora Uggla (1690-1756);
-1710 Johan Sigismund Sparre (1661-1731), den förres bror,
1710-1716 Carl Piper (1647-1716), kungens rådgivare;
1716-1730 Christina Piper (1673-1752), den förres maka;
1730- Carl Fredrik Piper (1700-1770), de förras son, hovkansler, gift med Ulrica Christina Mörner (1709-1778);
1778-1816 Adolf Ludvig Piper (1750-1796), de förras son, kammarherre, gift med Eva Sophie von Fersen (1757-1816);
1816-1845 Axel Adolf Piper (1778-1827), de förras äldste son, ryttmästare och kammarherre, gift med Magdalena Maria Augusta Armfelt (1786-1845);
1845-1873 Axel Mauritz Piper (1810-1866), de förras son, ryttmästare, överstekammarherre, gift med Anne-Malène Wachtmeister (1819-1875), statsfru, överhovmästarinna;
1873-1875 Axel Piper (1847-1875), de förras son, gift med Anna Wilhelmina Eschelsson (1855-1913);
1875-1902 Ludvig Magnus Alexander Piper (1818-1895), den förras farbror, gift med Hedvig Kristina Lovisin (1837-1926);
1902-1930 Erik Adolf Alfred Piper (1868-1930), kammarherre, gift med Josefine Juliana Reinholdina Rudbeck;
1930-1959 Eric Carl Piper (1870-1959), den förres bror, gift med Catherine Augusta Pritchard-Morgan (1874-1958);
1959-1971 Eric Carl William Piper (1904-1968), de förras son, gift med Charlotte Hedvig Lilliestierna (1917-1982);
1971-2010 Stiftelsen för Naturskydd och Friluftsliv i Västmanlands län.
2010- Westmannastiftelsen.

Bilder

Ängsö slott i april
Visar vägen till slottet
Ängsö slott med parken i förgrunden
Ängsö slotts framsida
Byggnad bredvid Ängsö slott
Parken vid Ängsö slott

Se även

Litteratur och referenser

^ ”Om synkope i sammansatta ortnamn”, Lennart Moberg, 1997
^ ”Ängsö: Ett gods som har tillhört Erik den helige”, Lars Gahrn och Staffan Fridell, 2010

Moberg, Lennart (1997). ”Om synkope i sammansatta ortnamn". Uppsala: artikel i: Ortnamn i språk och samhälle: Hyllningsskrift till Lars Hellberg: Redigerad av Svante Strandberg
Gahrn, Lars; Fridell, Staffan (2010). ”Ängsö: Ett gods som har tillhört Erik den helige". Uppsala: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2010
Nisbeth, Åke: Engsö slott (Signum 2011)
Catharina Piper, "Engsö från medeltid till nutid", 1997
Carl Arvid Klingspor o Bernhard Schlegel, "Ängsö" i "Svenska slott nr I", 1877
H. Gillingstam, "Ätterna Oxenstierna och Vasa"

Externa länkar

[1] ”Om synkope i sammansatta ortnamn”, Lennart Moberg, 1997

[2] ”Ängsö: Ett gods som har tillhört Erik den helige”, Lars Gahrn och Staffan Fridell, 2010

[1]

[2]