Ärlesläktet

Ärlesläktet
Brokärla (Motacilla aguimp)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Ärlor Motacillidae
Släkte	Ärlesläktet Motacilla
Vetenskapligt namn
§ Motacilla
Auktor	Linné, 1758
Synonymer
Ärlor

Ärlesläktet (Motacilla) är ett släkte med tättingar inom familjen ärlor.

Utseende och fältkännetecken

Fåglarna i detta släkte utmärker sig generellt genom smärt och långsträckt kroppsbyggnad, rät, syl-lik näbb, höga, spensliga ben och mycket lång, i spetsen tvär stjärt. Det vetenskapliga namnet för släktet är latin och kan översättas med "vippande stjärt" vilket kan sägas vara släktets främsta kännetecken. Adulta fåglar har kontrastrika dräkter i vit, svart, grått och gult medan de är gråare och diffusare i juvenil dräkt. Sãotoméärlan (tidigare behandlad som en sångare, se nedan) är dock mycket avvikande med helt stubbad stjärt och murrig fjäderdräkt även hos adulta fåglar.

Utbredning och biotop

Ärlesläktet återfinns främst i Gamla Världen men de östligaste populationer av arterna beringärla och sädesärla sträcker sig in i västra Alaska. Merparten ärlor som häckar i de nordligare delarna av palearktis är flyttfåglar medan arter som häckar söder om Sahara, i Indien och Sydostasien är stannfåglar.

Ärlorna i Motacilla trivs vanligen på öppna fält, vid kärr eller stränder, på ängar och liknande. Flera arter hittas vid strömmande vattendrag. De bygger gärna sina bon direkt på marken bland gräs i jordhålor eller liknande.

Systematik

Systematiken för ärlorna i Motacilla är invecklad och flera av arterna har en stor mängd underarter. Idag brukar släktet delas upp i följande 13 arter:

• Madagaskarärla (Motacilla flaviventris)
• Sãotoméärla (Motacilla bocagii)
• Kapärla (Motacilla capensis)
• Bergärla (Motacilla clara)
• Forsärla (Motacilla cinerea)
• Gulärla (Motacilla flava)
• Citronärla (Motacilla citreola)
• Beringärla (Motacilla tschutschensis)
• Brokärla (Motacilla aguimp)
• Indisk ärla (Motacilla maderaspatensis)
• Sädesärla (Motacilla alba)
• Japansk ärla (Motacilla grandis)
• Mekongärla (Motacilla samveasnae)

Sãotoméärlan behandlades fram tills nyligen som en sångare, men DNA-studier visar att den trots sitt mycket avvikande utseende är en del av ärlorna.

Referenser

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ärlesläktet, 1904–1926.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör ärlesläktet.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om ärlesläktet.
  Artförteckning