Åbyälven

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Åbyälven passerar byn Ålund i Skellefteå kommun.

Åbyälven, samiska Uhtsa Gyöhkahe, skogsälv i svenska Lappland, Norrbotten och Västerbotten. Längd inkl källflöden ca 165 km. Avrinningsområde ca 1 300 km².

Åbyälven börjar sitt lopp inom Arvidsjaurs kommun, enligt hembygdsundervisningen i Östra Kikkejaure, medan parallellvattendraget Byskeälven sägs komma från Västra Kikkejaure. Älven benämns dock enligt Lantmäteriet Åbyälven ända från Auktsjaursjön 3 mil nordväst om Ö Kikkejaure. Källflödet väster om Auktsjaursjön kallas på svenska Granträskån efter källsjön Granträsket. Åbyälven mynnar Åbyfjärden strax öster om Åbyn, cirka 15 km norr om Byske (45 km norr om Skellefteå).

Åbyälven är precis som Byskeälven en skogsälv vilket innebär att den har hela sitt nederbördsområde i skogslandet och därmed inte berörs av snösmältningen i fjällkedjan. Dessutom är älven i sitt nedre lopp ovanligt brant och sjöfattig. Motsatsen gäller för de övre loppet som är en uppskattad kanotled.

Vattenföringen karaktäriseras av en enda hög flödestopp, normalt i maj månad, som sedan sjunker undan till en låg sommarvattenföring. Medelvattenföringen är cirka 15 m³/s vilket gör den ungefär en tredjedel så stor som Byskeälven. Men vid högvattenföring kan volymer uppåt 100 m³/s uppnås.

Inte för inte kallades även denna älv tidigare, på 1300-talet, för en Byske-älv: "Litsle Byskio", ung. "den lilla svällande", medan Byskeälven kallades "Bredha Byskio", "den breda svällande". En mer ursprunglig benämning på denna älv skulle alltså vara "Lillbyskeälven", och det finns också en (numera öde) by också vid denna älv som heter Byske (Pite-Byske). Jfr det samiska namnet på älven "Uhtsa Gyöhkahe". ("Uhtsa" betyder "Lilla" - och "Gyöhkahe" är samernas namn på Byskeälven).

I likhet med Byskeälven har Åbyälven en tidigt stigande laxstam. Den huvudsakliga uppvandringen sker under senare delen av juni månad för att avta under juli. I Hednäs cirka 30 km från mynningen finns en kraftstation som tidigare utgjorde ett definitivt vandringshinder för fisk. Sedan 1996 finns dock en fiskväg. Den beräknas ha fördubblat den tillgängliga reproduktionsarealen för lax och havsöring, men kraftstationen utgör fortfarande en nagel i ögat på sportfiskarna.

Biflöden: