Åke Espmark

Från Wikipedia

Åke Espmark, född 1 mars 1925 i Strömsund, död 3 augusti 2000,[1] var professor i virologi vid Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL).[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Espmark avlade studentexamen i Falun 1945 och medicine licentiatexamen vid Uppsala universitet 1955. Samma år tillträdde han tjänst som laboratorieläkare vid SBL och disputerade för medicine doktorsgrad 1964 vid Karolinska institutet.[3] Han utnämndes till professor och föreståndare för virologiska avdelningen 1967. Espmark tillträdde 1988 tjänsten som klinikchef vid mikrobiologiska laboratoriet i Boden, en tjänst han behöll till pensioneringen. Han hade WHO-uppdrag i Brasilien 1968–1969 och Östafrika 1978 och utsågs 1961 till marinläkare av 1:a graden.

Espmark var medlem i Orphei Drängar.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Inledningsvis var Espmark engagerad som laboratorieläkare i vaccinforskning och -produktion vid SBL, vilket resulterade i avhandlingen. Efterhand kom han över till forskning kring hepatit B-virus (HBV, ursprunglig beteckning australantigen) där han deltog i kartläggningen av dess orsak till orienterarsjukan på 1950- och 1970-talen.[4] Vidare upptäckte han och medarbetare e-antigenet hos HBV[5] och dess antikropp, HBe-ag respektive HBe-ak, det senare även betecknat anti-HBe och han deltog sedan i kartläggningen av deras betydelse som markörer för sjukdomsförloppet.

Under senare delen av sin vetenskapliga verksamhet inriktade Espmark sin forskning i hög grad på sindbisviruset. I samarbete med hudläkaren Marcus Skogh, då verksam i Gävle, hade de fastställt sambandet mellan viruset och Ockelbosjukan.[6]

Resultaten av hepatit B-forskningen och särskilt upptäckten av e-antigenet rönte internationell uppmärksamhet och fick stor betydelse. Det används än i dag i rutinverksamhet över hela världen för att bedöma de smittades smittsamhet, då HBV tillsammans med påvisat e-antigen innebär hög smittsamhet medan avsaknad av e-antigen och särskilt vid närvaro av e-antikroppar indikerar lägre smittsamhet. Det har tolkats att bokstaven "e" i namnet "e-antigen" skulle vara en eponym för Espmark, vilket med emfas förnekades av Espmark själv. Han angav, att antigenen i HBV namngavs i bokstavsordning och att "e" råkade stå på tur efter "d" (pers. medd.).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl Szbad, red (2014). Sveriges dödbok 1901-2013. Sveriges Släktforskarförbund. ISBN 91-87676-64-8 
  2. ^ ”Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 /366”. Projekt Runeberg. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0390.html. Läst 20 juni 2016. 
  3. ^ Espmark, Åke (1964). Standardisering av smittkoppsvacciners styrka: studier över principiella och praktiska problem. Karolinska institutet 
  4. ^ Berg R, Ringertz O, Espmark Å: Australia Antigen in Hepatitis among Swedish Track-Finders i Sport Medicine: Pathology (Olof Ringertz, red), sid. 34-38, MSS Information Corporation, New York 1973. ISBN 0-8422-7141-4
  5. ^ Magnius LO, Espmark A (1972). ”A new antigen complex co-occurring with Australia antigen.” (på engelska). Acta Pathol Microbiol Scand B Microbiol Immunol. 1972;80(2):335-7. 80B (2): sid. 335-7. 
  6. ^ Skogh M, Espmark A: Ockelbo disease: epidemic arthritis-exanthema syndrome in Sweden caused by Sindbis-virus like agent. Lancet. 1982 Apr 3;1(8275):795-6)