Åke Henriksson Tott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Åke Tott
Åke Tott.
Litografi av Otto Henrik Wallgren.
Titlar
Tidsperiod 1630–1632
Tidsperiod 1630
Tidsperiod 1631–1632
Yrke Militär
Personfakta
Född 4 juni 1598
Finland Gerknäs gård, Nyland
Död 15 juli 1640 (42 år)
Finland Lavila i Euraåminne socken
Frälse/adelsätt Tott
Far Henrik Klasson Tott
Mor Erik XIV:s dotter Sigrid Eriksdotter Vasa
Familj
Gift 1628
Åbo
Make/maka friherrinnan Sigrid Bielke (1607–1634)
Barn Clas
Åke
?
Familj 2
Gift 2 1638
Stockholm
Make/maka 2 grevinnan Christina Brahe (1609–1681)
Åke Tott och hans första fru Sigrid Bielkes gravmonument i vit och svart marmor i Åbo domkyrka.
Miniporträtt på Åke Tott från 1625–1650.
Miniporträtt på Åke Tott från 1625–1650.

Åke Henriksson Tott, Åke Tott, Achatius Tott, född 4 juni 1598Gerknäs gård, Nyland, död 15 juli 1640 på Lavila i Euraåminne socken, var en svensk militär, riksråd 1630 och fältmarskalk 1631. Han var son till slottsloven Henrik Klasson Tott och Erik XIV:s dotter Sigrid Eriksdotter Vasa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tott studerade först i Uppsala, där han gjorde sig känd som en stor slagskämpe, innan han gick ut i Ingermanländska kriget som 15-åring 1613. 1627 blev han överste för ett värvat finskt ryttarregemente. Han blev 1630 generalmajor av kavalleriet, senare samma år general och riksråd och 1631 upphöjd till fältmarskalk.

Han deltog i polska kriget i slaget vid Grubin 1627 och tyska kriget i slaget vid Breitenfeld 1631 och drev sistnämnda år ut de kejserlige ur Mecklenburg. Under denna tid råkade han på grund av sitt häftiga lynne i flera konflikter, bl.a. med diplomaten Johan Adler Salvius och endast ett direkt ingripande av Gustav II Adolf avstyrde en duell med Herman Wrangel.[1] På grund av sjuklighet tog Åke Tott dock avsked redan 1632 och återvände 1633 till Sverige där han sällan bevistade rådsmötena.

Tott var högt skattad av Gustav II Adolf som kallade honom "snöplogen", då han skulle röja väg för de andra.

Giftemål[redigera | redigera wikitext]

Barn[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rosander, Lars (2003). Sveriges fältmarskalkar. Historiska media. sid. 61. ISBN 91-89442-05-9 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Den introducerade svenska adelns ättartavlor utgivna av Gustaf Elgenstierna, band VIII (Stockholm 1934) sid.340-341
  • Nordisk familjebok, 2:a upplagan, Malmö

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]