Hoppa till innehållet

Åland och Europeiska unionen

Från Wikipedia

Åland har en särskild relation till Europeiska unionen (EU) genom sin status som autonom region inom Finland. Förhållandet regleras i Ålandsprotokollet, en bilaga till Finlands anslutningsfördrag. Protokollet ger Åland undantag från vissa EU-regler, framför allt när det gäller beskattning och rätten att äga mark. Särlösningen godkändes genom folkomröstningar på Åland 1994 och av Ålands lagting i samband med Finlands EU-inträde den 1 januari 1995.[1]

Historisk bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

När Finland förhandlade om medlemskap i EU på 1990-talet blev Ålands ställning en viktig fråga. Medlemskapet kunde påverka självstyrelsen och lokala regler om markägande och skatter.

I november 1994 hölls två folkomröstningar på Åland: en om Finlands medlemskap och en om Ålands deltagande. Båda gav majoritet för ja.[2] Efter omröstningarna godkände lagtinget medlemskapet, men bara på villkor att Ålands särställning skrevs in i anslutningsfördraget. Resultatet blev Ålandsprotokollet.

Särställning och undantag

[redigera | redigera wikitext]

Rättslig grund

[redigera | redigera wikitext]

Ålandsprotokollet är en del av EU:s grundfördrag. Det slår fast att vissa regler inte gäller på Åland.

Huvudpunkter

[redigera | redigera wikitext]
  • Hembygdsrätten: Erkänns av EU som skäl för att begränsa rätten att äga fast egendom, driva företag och rösta i lagtingsval.
  • Skatteundantaget: Åland står utanför EU:s system för mervärdesskatt och punktskatt.[3]

Varor som förs mellan Åland och andra delar av EU – även Fasta Finland – behandlas som import och export. Därför kan skattefri försäljning (taxfree) av bland annat alkohol och tobak fortsätta på fartyg och flygningar som går via Åland.[4]

Konsekvenser

[redigera | redigera wikitext]

Färjetrafik och taxfree

[redigera | redigera wikitext]

Skatteundantaget har gjort det möjligt att behålla taxfreeförsäljningen. Den har varit viktig för färjetrafiken och för många arbetstillfällen.[5]

Markägande och näringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Hembygdsrätten skyddar det lokala markägandet och näringslivet, men har ibland kritiserats inom EU för att den begränsar etableringsfriheten.[6]

Undantagen betyder också att vissa EU-regler inte gäller fullt ut på Åland. Ibland har regler i självstyrelselagen behövt anpassas till EU-rätten.

Representation i EU och nätverk

[redigera | redigera wikitext]

Åland har ingen egen plats i Europaparlamentet utan ingår i Finlands valkrets. Landskapsregeringen deltar däremot i Finlands delegation till Europeiska unionens regionkommitté och kan där föra fram regionala frågor.[7]

Ålands lagting är även medlem i Nätverket för regionala lagstiftande församlingar (CALRE), där regioner med egen lagstiftningsmakt samarbetar.[8]

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.