Ålidbacken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ålidbacken, sent 1940-tal (handkolorerad).

Ålidbacken var ett bostadsområde intill Norrlands universitetssjukhus och Umeå universitet, cirka 4 km från Umeå centrum. Sedan 1992 – då vägen med samma namn lades i en tunnel under området – heter bostadsområdet officiellt Tunnelbacken, och är en del av stadsdelen Ålidhem. Gatan Ålidbacken finns dock kvar och sträcker sig från tunneln till korsningen med Kolbäcksvägen vid Ålidhems värmeverk.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Före 1900-talet var Ålidbacken glest bebyggt. Här fanns lertag och bergstrakter, bönder från Tegssidan av älven idkade skogsbruk och myrslåtter – men framför allt användes området som fäbodvall av Öns bönder som ägde marken. Vid Sandbäcken och Kolbäcken fanns skvaltkvarnar där man malde säd åt stadsborna och för eget bruk.[1]

Sommartid transporterades kor från Ön i en större roddbåt till Ålidbacken för sommarbete. Kvinnorna på Ön rodde över varje morgon och kväll över Umeälven för att mjölka dem. Korna vaktades av så kallade "getare", vanligen pojkar i tioårsåldern. Pojkarna drev korna upp mot nuvarande Ålidhem, för att sedan ta hem dem för mjölkning till kvällen.

När så kungen – regent i slutet av 1600-talet var Karl XI – ålade Öns by att hålla kronan med tre soldater flyttades rote nummer 46, som kom att kallas "Harnesk" [2], från Ön till Ålidbacken och tre soldattorp byggdes 1695. Soldaterna kunde ha någon ko eller ett får, och fick lite jord att bruka. En sådan "soldatåker" låg ungefär vid nuvarande Ålidhöjd och Ålidhems värmeverk. Rotet avvecklades i samband med att allmän värnplikt infördes 1901 och uppförandet av nya kaserner för Västerbottens regemente I20 år 1909.

I samband med laga skiftet 1885 flyttades några gårdar från Öns och Tegs byar till utmarkerna på östra älvstranden. Flera av dem fick gårdsnamn som lever kvar i nutida kvartersnamnSofiehem, som Jonasbo och Oskarsbo [1]. Efter stadsbranden 1888 etableras åtskilliga nya industrier med koppling till återuppbyggnaden längs östra älvstranden, bland andra Sofiehems tegelbruk (1890), en terpentin- och tjärfabrik vid Kolbäcken (1896), Öbackasågen och Umeå Ångsåg (1900), och år 1903 inleds bygget av det nya Umeå lasarett med tillhörande längor med personalbostäder.[1]

De många nya etableringarna lockade fabriksarbetare, hantverkare och näringsidkare av olika slag att slå sig ner på Ålidbacken, vilket bland annat möjliggjordes av att Öns byamän börjat stycka av och sälja sin samfällda mark i området – där nya arbetarkåkar, kaféer, skomakerier, affärer och åkerier bildade ett brokigt samhälle i sluttningen vid stadens dåvarande utfart mot norr via Kustlandsvägen, som skar genom området. Från tidigt 1900-tal fanns i området också en ångbåtskaj, och från 1920-talet en hållplats för järnvägen.[1]

I modern tid[redigera | redigera wikitext]

Bebyggelsen på Ålidbacken utökades igen från mitten 1950-talet till mitten av 1960-talet, först med hyresrätter (se bilden) och bostäder för sjukhuspersonal och därefter, i samband med etableringen av Umeå universitet, med studentbostäder i några av Umeå första punkthus längs den nybyggda Gluntens väg.[1][3]

Se också[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Byggnadsordning för Sofiehem och Ålidhem” (pdf). Stadsbyggnadskontoret, Umeå kommun. 20 november 2006. sid. 6f. http://www.umea.se/download/18.1a5fea8a1437b3e6e524474/1389897127012/Sofiehem-Ålidhem.pdf. Läst 30 april 2018. 
  2. ^ Lennart Andersson (mars 1989). ”Umeåbygdens soldater 1695–1895” (pdf). Forskningsarkivet, Umeå universitet. http://www.foark.umu.se/sites/default/files/arkiv/100/sefoark10021.pdf. Läst 23 april 2018. 
  3. ^ ”Ålidbacken”. Umeå kommun. Arkiverad från originalet den 13 november 2017. https://web.archive.org/web/20171113165618/http://www.umea.se/umeakommun/byggaboochmiljo/stadsplaneringochbyggande/byggnadsordningar/sofiehemochalidhem. Läst 13 november 2017.