Åsta Holth
| Åsta Holth | |
 | |
| Född | 13 februari 1904[1] Svullrya, Norge |
|---|---|
| Död | 16 mars 1999[1] (95 år) Kongsvingers kommun, Norge |
| Medborgare i | Norge |
| Sysselsättning | Poet, författare |
| Utmärkelser | |
| Gyldendals legat (1963) Språklig samlings litteraturpris (1964) Doblougska priset (1977) Norska kungens förtjänstmedalj (1984)[2] Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden (1994)[3] Hedmark fylkeskommunes kulturpris (1995) | |
| Redigera Wikidata | |
Åsta Holth Vestlien född på Svullrya i Grue i Solør 13 februari 1904, död 16 mars 1999, var en norsk författare, känd för flera romaner om skogsfinnarna, som invandrade till norska delen av Finnskogen.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Holth växte upp på finntorpet Sør-Revholt (därav efternamnet), och gifte sig med Per Vestlien, bror till författaren Martin Vestlien. Hon hade utbildning från trädgårdsskola och konst- och hantverk. Hon var tidigt en aktiv skribent för teater med I Luråsen (Noregs Ungdomslag, 1929), Gurigjenta (1931), Byjåla (Noregs Boklag, 1934) och Vegen fram (Arbeiderteatret, 1935).
Hennes debut var berättelser från hembygden, Gamle bygdevegen: Finnskogfortellinger (novellsamling, Rosén forlag, 1944), uppföljd av diktsamlingen Porkkala-fela (Aschehoug, 1946). Därefter utkom trilogin om hennes fars släkt (Gyldendal), Paal Hendrikson Tyyskiäinen och hans fru Kerttei; Kornet og freden (1953), Steinen blømer (1963) och Kapellet (1967), även återutgiven som Finnskogtrilogien (2002). Hennes mors släkt (Plate) är beskriven i en trilogi (Gyldendal): Guldsmeden (1958), om Berendt Plate, Presten (1971) om sockenprästen Johan Plate i Enebakk och Johannes (1975) om Johannes Gjedtjernet. Under senare år utgav hon novellsamlingen Nådens år (1982), Fattigmanns kokebok (1985) och civilisationskritiska Volva (1987). Hennes sista verk var Den blå hesten (Solør-forlaget, 2000) om kvinnofrigörelse. Flera av hennes böcker är översatta, bland annat till ryska.
Hon skrev sina böcker på en säregen blandning av nynorska och bokmål.
Hon var medlem i Norges Kommunistiske Parti och motståndare till NATO och EG/EU. Hon var en tid president i Republikken Finnskogen. Hennes liv är beskrivet i Sven R. Gjems, Åsta i våre hjerter (Finnetunet museum/Norsk Skogfinsk museum, 2003). Randi Brenden har skrivit en artikel i Norsk Biografisk Leksikon, baserat på hennes egen doktorsavhandling (2004). 1995 blev hon hedrad med en byst av konstnären Skule Vaksvik.
Bibliografi (utgivet på svenska)
[redigera | redigera wikitext]- Vägen fram 1938
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Norsk Skogsfinsk Museum (Åsa Holth-museet i Svullrya)
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Sunnmørspriset 1955 för Kornet og freden
- Melsom-priset 1956
- Språklig samlings litteraturpris 1964
- Doblougska priset 1977
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Åsta_Holth, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.kongehuset.no .[källa från Wikidata]
- ^ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 11 juli 1994, s. A4 .[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Åsta Holth i Norsk biografisk leksikon (på nynorsk).
- Åsta Holth i Libris
| |||||||||||||||||||||||
|