Åtel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Åtel är föda som har placerats ut av människor för att locka eller göda vilt. En äldre benämning var luder.[1]

Syftet med att placera ut en åtel kan vara för att bedriva jakt, men termen åtel används även för stödutfodring av rovdjur, och har då använts främst för att främja bestånd av rovfåglar. För en plats där vilt stödutfodras under vintern används även termen foderplats.[2]

Åteljakt[redigera | redigera wikitext]

Jakttorn.

Jakt med hjälp av åtel bedrivs främst som vakjakt, där jägaren oftast sitter i ett jakttorn. Viltslag som jagas på detta sätt är främst vildsvin och räv. Vid vildsvinsjakt utgörs åteln av olika slags vegetabilisk föda. Det är vanligt att man använder sig av foderautomater vilka sprider ut främst ärtor periodiskt. Vid rävjakt utgörs åteln av animalisk föda, till exempel slaktavfall.

Giftåtel[redigera | redigera wikitext]

Det har förekommit att åteln har varit förgiftad. Giftåtlar har främst använts vid vargjakt. En av de vargar som från 1879 till 1882 dödade ett stort antal barn i sydvästra Finland förgiftades till döds 1882.[3] Numera används giftåtlar främst i Ryssland i syfte att döda varg.

Användning av åtlar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Platsen där lockbete var utlagt var i äldre tiders jaktstadga fredad genom vissa bestämmelser. Enligt EU:s regler måste åtelkött vara veterinärbesiktigat, vilket har antagits[av vem?] leda till att detta slags åtelutläggning kan komma att minska i Sverige. Vissa fågelarter, bland annat kungsörn, har varit mycket beroende av åtlar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Vette – som tidigare ibland också kallats "luder"

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tidigare användes den tyska termen "luder" för "åtel" även i Sverige.Luder i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  2. ^ Uppslagsordet "foderplats" Nationalencyklopedin
  3. ^ Enligt äldre uppgifter skall det ha varit 22 barn som blev dödade, nyare forskning tyder emellertid på att cirka 35 barn kan ha blivit dödade. Linnell, John D.C.; Solberg, Erling J.; Brainerd, Scott; Liberg, Olof; Sand, Håkan; Wabakken, Petter; Kojola, Ilpo (2003). ”Is the fear of wolves justified? A Fennoscandian perspective”. Acta Zoologica Lituanica 13 (1): sid. 29. ISSN 1392-1657. http://www.lcie.org/Docs/Regions/Baltic/Linnell%20AZL%20Wolf%20attacks%20in%20Fennoscandia.pdf. Läst 15 april 2012. ”Not all of these attacks were equally well documented, and some were only based on rumours, while others were well documented. All victims were apparently children.”.  Arkiverad 7 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.