Återvinningsstation

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En återvinningsstation i Oxford.
En återvinningsstation i Hedemora.

Återvinningsstation (även känt som ÅVS, återvinningsgård eller miljöstation) är i Sverige en stationär facilitet för återlämning av främst förpackningsmaterial.

Uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Denna infrastruktur byggdes ut under mitten av 1990-talet i samband med att producentansvaret för förpackningar infördes i Sverige och omfattar år 2018 ca 5 800 stationer[1], således med ett genomsnittligt upptagningsområde om drygt 1 700 personer[2]. Ansvaret regleras i förordningen (2014:1073) om producentansvar för förpackningar. Producenterna har organiserat sig i en paraplyorganisation vid namn FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen), vilka har tagit över ansvaret för återvinningen åt de företag som ingår i organisationen. Principen att det är producenterna som ansvarar för återvinningssystemet heter "polluter pays principle" - den som förorenar ska betala.

Typer av avfall[redigera | redigera wikitext]

Återvinningsstationen har kärl och/eller containrar för följande typer av avfall som Förpacknings- och tidningsinsamlingen ansvarar för.

På många återvinningsstationer förekommer fler kärl som inte sköts av Förpacknings- och tidningsinsamlingen.[1]

  • Batteriholk – För insamling av småbatterier av engångstyp.
  • Kläder – En aktör som samlar in kläder vid återvinningsstationer är Myrorna, som i första hand återanvänder kläderna genom försäljning. De kläder som inte kan återanvändas går till materialåtervinning.[4] Ett växande problem är illegala kärl som ställs upp utan markägarens tillstånd där ändamålet för insamlingen är oklar.[5]

Avfall som inte ska lämnas på en återvinningsstation[redigera | redigera wikitext]

Endast förpackningar får lämnas i kärlen för glas, metall, kartong, plast och papper. Övriga produkter, trots att de är av rätt material, ska istället slängas på kommunens återvinningscentral. Förpacknings- och tidningsinsamlingen uppger att huvudanledningen är att producenterna av övriga produkter inte ersätter FTI för återvinningen av deras produkter.[6] Ett exempel är värmeljuskoppar, som sedan våren 2015 inte längre räknas som metallförpackning, efter ändringar i EU:s direktiv för producentansvar.[7] Det kan även finnas skillnader i materialet som inte är uppenbara. Blandas exempelvis dricksglas med glasförpackningar får man sämre kvalitet på det återvunna glaset.[6]

Kuvert ska inte slängas bland tidningar. Klistret från kuverten bildar klumpar som orsakar många stopp i maskinerna på pappersbruken. De ska istället sorteras som hushållsavfall.[8]

Återvinningsstationer tar inte emot elektronikavfall, som istället ska forslas till återvinningscentraler.

Annat farligt avfall tas inte heller emot:

Sopspioner[redigera | redigera wikitext]

Sopspioner (även kallade soppoliser) var beteckningen på de personer som under 2000-talet arbetade med att hålla ordningen kring vissa återvinningsstationer i Sverige. En del sopspioner var pensionerade poliser som arbetade mot provision åt Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI). Att lämna avfall utanför en avsedd behållare anses som nedskräpning enligt Miljöbalken. Sopspionernas tillvägagångssätt var att fotografera gärningsmännen och deras eventuella fordon samt att samla in soporna och överlämna ärendet till polis och åklagare.[9]

Nio procent av anmälningarna ledde till åtal eller böter.[10] En händelse som väckte stor uppmärksamhet i svensk media var när en 77-åring i Skara blev åtalad 2006 för att ha lämnat en stekpanna vid en återvinningsstation.[10][11][12]

Efter kritik både från både allmänheten och Datainspektionen, samt en dom i Länsrätten 2007 gällande brott mot personuppgiftslagen, ersattes systemet med sopspioner, som var som flest ett 25-tal, med ett mindre antal så kallade sopstationsvärdar.[13]

År 2008 ansåg Förpacknings­insamlingen att avskaffandet av sopspioner ledde till ökad förekomst av miljöbrott och nedskräpning samt att det var nödvändigt att koppla in polis och åklagare för att kunna motverka problemen.[10]

Alternativ till återvinningsstationer[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är återvinningsstationer det främsta sättet att återvinna, även om en del kommuner satsar på fastighetsnära återvinning, vilket innebär att man källsorterar i eller vid fastigheten, exempelvis i ett soprum eller på tomtmarken. En metod är en soptunna för varje typ av avfall, vilket kräver mycket utrymme. Ett annat är kärlsortering, vilket innebär ett fåtal soptunnor innehållande olika fack. En tredje metod är färgsortering, som innebär att avfallet sorteras i olikfärgade soppåsar och slängs i en vanlig soptunna.[14]

Systemet att hushållet själva tar med sig soporna till ett avlämningsställe (återvinningsstation) kallas på engelska för bring system, i motsats till kerbside (amerikansk engelska: curbside) system, som innebär att hämtningen sker vid hemmen. En del återvinningsstationer, exempelvis i Nederländerna, är byggda under mark med bara inkasthålet över markytan, något som bland annat Stockholms stad har försökt ta efter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”OM ÅTERVINNINGSSTATIONER”. Förpacknings- och tidningsinsamlingen. Arkiverad från originalet den 2 mars 2018. https://archive.today/20180302182015/http://www.ftiab.se/1022.html. Läst 28 februari 2018. 
  2. ^ Baserat på Sveriges folkmängd 10 120 242 i december 2017. ”Slutlig befolkningsstatistik 2017”. SCB. 21 februari 2018. Arkiverad från originalet den 3 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180303105817/http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/manadsstatistik--riket/slutlig-befolkningsstatistik-2017/. Läst 2 mars 2018. 
  3. ^ Offerman, Catrin (28 april 2008). ”Nu kan mjukplast återvinnas”. Miljö & Utveckling. http://miljo-utveckling.se/nu-kan-mjukplast-atervinnas/. Läst 28 februari 2018. 
  4. ^ ”Vi sorterar, återanvänder och återvinner”. Myrorna. https://www.myrorna.se/vi-sorterar-ateranvander-och-atervinner/. Läst 28 februari 2018. 
  5. ^ Georgsson, Elin (28 maj 2016). ”Inget slut för illegal klädinsamling”. SVT. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/inget-slut-for-illegal-kladinsamling. Läst 28 februari 2018. 
  6. ^ [a b] ”Varför får jag inte lägga annat än just förpackningar och tidningar i behållarna på återvinningsstationen?”. Förpacknings- och tidningsinsamlingen. Arkiverad från originalet den 2 mars 2018. https://archive.today/20180302184821/http://www.ftiab.se/80.html. Läst 2 mars 2018. 
  7. ^ Harnesk, Tommy (22 december 2016). ”Fortfarande oklart om värmeljus-återvinning”. Ny Teknik. https://www.nyteknik.se/miljo/fortfarande-oklart-om-varmeljus-atervinning-6814263. Läst 2 mars 2018. 
  8. ^ Hildén, Emma (29 mars 2008). ”Kuvert i återvinningen skapar problem”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1979517. Läst 28 februari 2018. 
  9. ^ I polisförhör för slängd Kalle Anka-tidning Aftonbladet 29 december 2006. Läst 23 september 2017.
  10. ^ [a b c] Utan sopspionerna ökar nedskräpningen. ST. Läst 23 september 2017.
  11. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10837393.ab Läst 23 september 2017.
  12. ^ https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skadestand-for-felplacerad-stekpanna Läst 23 september 2017.
  13. ^ Straff för dumpad kattlåda står fast Svenska Dagbladet 7 januari 2008. Läst 23 september 2017.
  14. ^ http://www.lerumstidning.se/2017/02/fargsortering-av-avfallet/comment-page-1/ Läst 5 september 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]