Éliane Radigue

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Éliane Radigue
Elaine Radigue and Cat.jpg
Född24 januari 1932[1]
Paris[2]
NationalitetFrankrike
SysselsättningKompositör
Make/makaArman
(g. 1953–)
BarnYves Arman (f. 1954)
Redigera Wikidata

Éliane Radigue, född 24 januari 1932, är en fransk tonsättare. Hennes val att uteslutande använda långa toner, så kallade drones, gör att hennes estetik anses befinna sig i gränslandet mellan minimalism, elektronisk musik och spektralmusik. Då hennes verk präglas av en andlig dimension, får hennes musik en meditativ karaktär. Fram till år 2000, skriver hon sina verk utifrån en modulsynt, ARP 2500, och magnetbandspelare. Sedan 2002, samarbetar hon med flera musiker och skapar verk för akustiska instrument. 

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Éliane Radigue är född och uppvuxen i Paris och gifter sig sedan i Nice med konstnären Arman, med vilken hon får tre barn. Hon umgås med samtliga konstnärer i Nice-skolan och i synnerhet Ben, Robert Filliou och Yves Klein. Hon studerar piano, harpa och börjar komponera ganska tidigt. På 1950-talet, påbörjar hon sitt skapande efter att först ha hört ett radioprogram tillägnat Pierre Schaeffer, grundaren av konkret musik.  Hon träffar honom strax därpå på en konferens tillägnad Gurdjieff. Han bjuder in henne till Studio d'Essai och hon blir hans elev och arbetar i studion under de tillfällen hon vistas i Paris. På slutet av 1950-talet, slutar hon på Studio d'Essai och ägnar sig åt att hålla föredrag om konkret musik. Éliane Radigue och Arman bor i Nice fram till separationen i slutet av 1967. Hon flyttar då tillbaka till Paris där hon återupptar komponerandet, samtidigt som hon blir assistent till Pierre Henry. Hon medverkar i färdigställandet av stycket L’Apocalypse de Jean. Hon har tidigare arbetat med några klipp till verket L'occident est en bleu, vid Studio d'Essai. Det är vid studio Apsome som hon utvecklar sin teknik och börjar komponera stycken präglade av musikaliska inslag som senare betraktas utgöra originaliteten i hennes musik. 

  • användandet av drones;
  • återkoppling och akustisk rundgång;
  • extrem expandering av tiden;
  • oändliga variationer av ljudets beståndsdelar. 

Samtliga dessa tekniker är främmande för Schaeffers och Henrys ideal. Följaktligen distanserar hon sig från GRM och arbetar hemma med studiomaterial (mikrofoner och magnetbandspelare). Parallellt, reser hon till USA där hon träffar flera minimalistiska tonsättare: LaMonte Young, Alvin Lucier, Charlemagne Palestine, James Tenney, Steve Reich, Philip Glass, Phill Niblock.

1970 blir hon kvar i New York under ett år och börjar lära sig att arbeta med synt på New York University, i en studio som hon delar med Laurie Spiegel. Hon komponerar sitt första musikstycke uteslutande med ljud från en Buchla installerad av Morton Subotnik. Där upptäcker hon modulsynten, som blir hennes instrument fram till 2000, ARP 2500. Kring år 2000 börjar hennes samarbete med  Kasper Toeplitz och hon lämnar synten för att hänge sig åt akustiska instrument. 

Verk[redigera | redigera wikitext]

Hennes samlade verk kan delas in i tre perioder

  1. 1968-71: stycken komponerade på återkoppling eller oändliga bandslingor som med tiden hamnar ur synk. 
  2. 1971-2001 : stycken komponerade med ARP 2500 och bandstycken.
  3. Sedan 2002 : akustiska instrumentalverk.

Det är svårt att kategorisera Eliane Radigues musik, då den skiljer sig markant från de stora 'klassiska' tendenserna inom den nutida konstmusiken. Hennes musik är präglad av minimalismens tekniker och kompositionsmetoder men även den elektroakustiska, på grund av hennes sätt att använda instrumentet. Tonsättaren utvecklar ett ljudfält som kombinerar långa, täta, lågfrekventa ljud och som med tiden långsamt förändras.  

Efter ett framförande av det första av hennes Adnos verk 1974 på Mills College, på inbjudan av Terry Riley, uppmärksammar en grupp franska studenter på besök det starka bandet mellan hennes musik och meditation, och föreslår att hon bekantar sig med tibetansk buddhism. Hon konverterar senare till denna religion och ägnar tre år åt att praktisera den under ledning av den tibetanske mästaren  Pawo Rinpoche, som sedan uppmuntrar henne att fortsätta sitt arbete med musiken. 

Hon återvänder till komponerandet med samma mål och metoder som tidigare. Hon avslutar Adnos II 1979 och Adnos III 1980. Sedan kommer en serie verk tillägnade Milarépa, en stor tibetansk yogi känd för sina Tusen sånger som utgör grunden till hans lära.  Det är Songs of Milarepa följda av Jetsun Mila som beskriver den store mästarens liv. Verken skrivs på beställning av franska kulturministeriet. 

Mot slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet, ägnar sig Radigue åt ett ovanligt verk, kanske hennes mästerverk, den tre timmar långa Trilogie de la mort, vars första del, Kyema, Intermediate State, följer medvetandets sex olika tillstånd. Detta verk bär influenser av Bardo thodol, genom att den hänvisar till hennes mediterande, samt till Pawo Rinpoches och hennes son Yves Armans död. Trilogins första volym, Kyema, är hennes första publika inspelning och ges ut på Phil Niblocks skivbolag XI.

År 2000 i Paris, kommer hennes sista elektronmusikstycke till, l'Ile Re-sonante, som belönas med Golden Nica 2006 på Festivalen Ars Electronica i Linz.

2004, på begäran av bassisten och tonsättaren Kasper T. Toeplitz, uruppförrs hennes allra första instrumentalverk, Elemental II, inspelad på skivbolaget r.o.s.a., som Toeplitz grundat speciellt för ändamålet (stycket återskapas sedan av laptopsimprovisationsgruppen The Lappetites som hon blir medlem i, och hon deltar även i deras första album Before the Libretto på skivbolaget Quecksilber 2005). Hädanefter ägnar hon sig uteslutande åt att skapa verk för akustiska instrument. Först, tillsammans med den amerikanske cellisten, Charles Curtis, uruppförs verket Naldjorlak i New York i december 2005. Verket spelas sedan ett trettiotal gånger på konserter runtom i Europa och USA. Tillkommer sedan Naldjorlak II för två bassetthorn spelade av Carol Robinson och Bruno Martinez, och som uruppförs i september 2007 på Aarau-festivalen (Schweiz). De tre musikerna har sedan fortsatt arbetet tillsammans med Éliane Radigue med trion Naldjorlak III. Samtliga tre delar av Naldjorlak presenteras i Bordeaux 24 januari 2009. I juni 2011, i London, uruppförs hennes första stycke för soloharpa Occam I, spelad av Rhodri Davies.

Hennes konkreta musik - av elektronisk natur - tolkas regelbundet i högtalarorkester, på hennes begäran av Emmanuel Holterbach och Lionel Marchetti.

Uruppföranden i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Chry-ptus New York Cultural Art Center, 1971
  • 7th Birth New York, 1972
  • Geelriandre Théâtre de la Musique, Paris, 1972
  • Psy 847 The Kitchen, New York, 1973
  • Arthesis Theater Vanguard, Los Angeles, 1973
  • Biogenesis and Transamorem Transmortem The Kitchen, New York, 6 mars 1974
  • Adnos Festival d'Automne, Paris, 1974
  • 7 petites pièces pour un Labyrinthe Sonore GERM, Paris, 1975
  • Adnos II Mills College, Oakland, 1980
  • Adnos III, Prélude à Milarepa, Experimental Intermedia Foundation, New York, 1982
  • 5 Songs of Milarepa San Francisco Art Institute, 1984
  • Jetsun Mila, Vie de Milarepa, GERM, Paris, 1986
  • Kyema New Langton Arts, San Francisco, 1988
  • Kailasha Experimental Intermedia Foundation, New York, 1991
  • Koume Mamac, Festival MANCA, Nice, 1993
  • Elemental II Festival Cités soniques, CCmix, 24 janvier 2004
  • Naldjorlak Tenri Cultural Institute, New York, 5 décembre 2005
  • Occam I Christ Church Spitalfields, Londres, 14 juin 2011

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • E = A = B = A + B (2 x 7" limited edition) (Galerie Yvon Lambert, 1969 reprise par Povertech Industries, 2000)
  • Songs of Milarepa (single disc) (Lovely Music, 1983)
  • Jetsun Mila (Lovely Music, 1987)
  • Kyema, Intermediate States (Experimental Intermedia, 1992)
  • Mila's Journey Inspired by a Dream (Lovely Music, 1992)
  • Biogenesis (Metamkine, 1996)
  • Trilogie de la Mort (Experimental Intermedia, 1998)
  • Songs of Milarepa (two discs) (Lovely Music, 1998)
  • Adnos I-III (Table of the Elements, 2002)
  • Geelriandre / Arthesis (Fringes Archive, 2003)
  • Elemental II (Records of Sleaze Art, 2004)
  • L'Ile Re-sonante (Golden Nica, Ars Electronica 2006, Shiiin, 2005)
  • Chry-ptus (Schoolmap, 2007)
  • Naldjorlak pour Charles Curtis, (Shiiin, 2008)
  • Ψ 847 (Oral, 2013)

Trippel-CD:n Trilogie de la mort innefattar även Kyema Intermediate states. Dubbelalbumet Songs of Milarepa innefattar även Mila's Journey Inspired by a Dream.

Tillsammans med The Lappetites[redigera | redigera wikitext]

  • Before the Libretto (Quecksilber, 2005)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online,
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 13 december 2014, licens: CC0