Élisabeth Borne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Élisabeth Borne
Informal meeting of energy and transport ministers (TTE). Arrivals, transport ministers Elisabeth Borne (37190062412) (cropped).jpg
Élisabeth Borne, 2017.
Född18 april 1961[1][2] (61 år)
Paris femtonde arrondissement, Frankrike
MedborgarskapFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique
École nationale des ponts et chaussées
Collège des Ingénieurs Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker[3], ingenjör, ämbetsman
Befattning
Prefekt i Vienne (2013–2014)
Verkställande direktör, Régie autonome des transports parisiens (2015–2017)
Frankrikes transportminister (2017–2019)
Frankrikes miljöminister (2019–2020)
Frankrikes arbetsmarknadsminister (2020–2022)
Frankrikes premiärminister (2022–)[4]
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
femte franska republikens sextonde legislaturperiod, Calvados sjätte (2022–2022)
Politiskt parti
Territoires de progrès (–)
En Marche! (–)
MakeOlivier Allix
(g. 1989–2008, skilsmässa)[5]
BarnNathan Allix (f. 1992)
FöräldrarJoseph Borne
Marguerite Lescène
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (2013)[6]
Officer av Nationalförtjänstorden (2016)[7]
Kommendör av Orden för sjöfartsförtjänster (2017)
Redigera Wikidata

Élisabeth Borne, född 18 april 1961 i Paris, är en fransk politiker. Hon är Frankrikes premiärminister och har tidigare haft flera ministerposter i regeringarna under Emmanuel Macron.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bornes far är av ryskt-judiskt ursprung och tillhörde motståndsrörelsen under andra världskriget i Frankrike. Hennes mor kommer från Normandie. Hon har en examen från École polytechnique och är utbildad ingenjör.[8][9]

Borne stod länge nära Socialistiska partiet i Frankrike, men röstade på Emmanuel Macron i franska presidentvalet 2017.[10] Hon gick därefter med i hans parti La République En Marche![11] I maj 2017 utsågs hon till transportminister i regeringen Philippe I och behöll den posten i regeringen Philippe II. I juli 2019 utsågs Borne istället till miljöminister, efter François de Rugys avgång.[12] I och med regeringen Castex utsågs hon till arbetsmarknadsminister.

Den 16 maj 2022 meddelade Elyséepalatset att presidenten utsett Élisabeth Borne som ny premiärminister. Regeringsombildningen skedde efter att Macron omvalts för en ny mandatperiod, och inför parlamentsvalet i juni samma år.[13] Hon är andra kvinnan att inneha posten som premiärminister i Frankrike, efter Édith Cresson som var landets premiärminister 1991 till 1992.[14]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ omnämnd som: Elisabeth Borne, Who's Who in France: elisabeth-borne_48685.[källa från Wikidata]
  2. ^ Roglo, person-ID på Roglo: p=elisabeth;n=borne, omnämnd som: Elisabeth Borne.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.hatvp.fr, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  4. ^ Composition of the Government (på engelska), omnämnd som: Élisabeth Borne, läs online, läst: 26 maj 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ingeniera de larga trayectoria, incansable y despiadada. Así describen los analistas franceses a Élisabeth Borne, la nueva primera ministra de Francia (på spanska), 16 maj 2022, läs online, läst: 17 maj 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] NOR: PREX1316852D.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] NOR: PREX1631888D.[källa från Wikidata]
  8. ^ Vincendon, Sibylle (20 maj 2015). ”Elisabeth Borne. Elle a pris le métro” (på franska). Libération.fr. https://www.liberation.fr/futurs/2015/05/20/elisabeth-borne-elle-a-pris-le-metro_1313266. Läst 3 juli 2020. 
  9. ^ RATP : Elisabeth Borne devrait remplacer Pierre Mongin” (på franska). Le Monde.fr. 24 mars 2015. https://www.lemonde.fr/economie/article/2015/03/24/ratp-elisabeth-borne-pourrait-remplacer-pierre-mongin_4600121_3234.html. Läst 3 juli 2020. 
  10. ^ Albertini, Dominique; Bouaziz, Franck (8 januari 2018). ”Transports : Elisabeth Borne, lasse du volant ?” (på franska). Libération.fr. https://www.liberation.fr/france/2018/01/08/transports-elisabeth-borne-lasse-du-volant_1621110. Läst 3 juli 2020. 
  11. ^ ”10 choses à savoir sur Elisabeth Borne, la ministre qui porte la réforme de la SNCF” (på franska). L'Obs. https://www.nouvelobs.com/societe/social/20180403.OBS4556/10-choses-a-savoir-sur-elisabeth-borne-la-ministre-qui-porte-la-reforme-de-la-sncf.html. Läst 3 juli 2020. 
  12. ^ ”Elisabeth Borne, actuelle ministre des Transports, remplace François de Rugy au ministère de la Transition écologique” (på franska). Franceinfo. 16 juli 2019. https://www.francetvinfo.fr/politique/la-republique-en-marche/francois-de-rugy/elisabeth-borne-actuelle-ministre-des-transports-remplace-francois-de-rugy-au-ministere-de-la-transition-ecologique_3539201.html. Läst 3 juli 2020. 
  13. ^ Frankrikes premiärminister avgår – Élisabeth Borne ny fransk premiärminister”. Hufvudstadsbladet. 16 maj 2022. ISSN 0356-0724. https://www.hbl.fi/artikel/frankrikes-premiarminister-avgar-elisabeth-borne-ny-fransk-premiarminister/. Läst 17 maj 2022. 
  14. ^ ”Élisabeth Borne becomes France’s first female prime minister in 30 years” (på engelska). the Guardian. 16 maj 2022. https://www.theguardian.com/world/2022/may/16/elisabeth-borne-becomes-frances-first-female-prime-minister-in-30-years. Läst 31 maj 2022.