Étienne Maurice Gérard
| Étienne Maurice Gérard | |
 | |
| Född | 4 april 1773[1][2][3] Damvillers, Frankrike |
|---|---|
| Död | 17 april 1852[1][3][4] (79 år) Paris |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker, officer |
| Befattning | |
| Ledamot av Oise departementsstyrelse Hederslegionens storkansler Frankrikes krigsminister Fransk pair (1815–1815) Membre de la Chambre des députés des départements Deuxième législature de la Seconde Restauration, Seine (1822–1823) Membre de la Chambre des députés des départements Quatrième législature de la Seconde Restauration, Dordogne (1827–1830) Member of the Chamber of Deputies Première législature de la Monarchie de Juillet, Oise (1830–1831) Member of the Chamber of Deputies Deuxième législature de la Monarchie de Juillet, Oise (1831–1833) Ledamot av Pairkammaren (1833–1848) Frankrikes regeringschef (1834–1834) Senator i andra franska kejsardömet (1852–1852)[5] | |
| Maka | Rosemonde de Timbrune de Valence |
| Barn | Louis Maurice Fortuné (f. 1819) |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Riddare av Dannebrogorden Kommendör av Kungliga Serafimerorden Storkors med kedja av Leopoldorden Riddare av Dannebrogorden Kommendör av Svärdsorden Namn ingraverat på Triumfbågen Storkors av Réunionorden Riddare av Sankt Ludvigsorden Marskalk av Frankrike Riddare av Max-Josefsorden | |
| Redigera Wikidata | |
Étienne Maurice Gérard, född 4 april 1773 och död 17 april 1852, var en fransk greve, militär, riddare av Serafimerorden samt kommendör av Svärdsorden.
Gérard deltog från 1791 i revolutionskrigen, och var 1795 Bernadottes adjutant, och blev 1800 överste och efter slaget vid Jena 1806 generalmajor. Han utmärkte sig därefter i slaget vid Wagram, i Spanien och Ryssland, och blev där generallöjtnant. Gérard bidrog avgörande till segern vid Bautzen 1813. 1815 slöt sig Gérard åter till Napoleon I och utmärkte sig vid Ligny men måste därefter fly till Belgien. Återkommen 1817, blev Gérard 1822 deputerad, deltog i revolutionen 1830 och blev samma år marskalk och 1833 pär av Frankrike. 1831 och 1832 förde Gérard befälet i Belgien. Han var två gånger krigsminister och blev 1852 senator.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] läs online, www.senat.fr.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, omnämnd som: Maurice, Etienne Gérard, Sycomore-ID: 13653, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6gn2xgx, omnämnd som: Étienne Maurice Gérard, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ senat.fr, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/gerard_etienne_maurice0098e2, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Gérard, Étienne Maurice i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
|
- Frankrikes krigsministrar
- Franska generaler
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden
- Kommendörer av Svärdsorden
- Franska militärer under 1700-talet
- Franska militärer under 1800-talet
- Födda 1773
- Avlidna 1852
- Män
- Mottagare av Serafimerorden
- Storkorset av Hederslegionen
- Deltagare i slaget vid Borodino
- Deltagare i slaget vid Wagram
- Namn ingraverat på Triumfbågen