Éviankonferensen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Éviankonferensen hölls den 6–15 juli 1938 i Évian-les-Bains på initiativ av USA:s president Franklin D. Roosevelt. Representanter för 32 länder under Myron Charles Taylors ordförandeskap diskuterade en enhetlig plan för hjälpen åt flyktingar från Tyskland och Österrike. Syftet var att ordna en internationellt organiserad utvandring av politiska flyktingar, offer för nazistregimen, och att lösa de förföljda tyska judarnas bosättningsproblem i främmande länder. Inför konferensen framlagda rapporter visade, att redan vid denna tidpunkt 125 000 personer hade flytt från Tyskland och Österrike. Antalet av dem, som på grund av ras- och religionsförföljelse eller av politiska skäl behövde utvandra, uppskattades samtidigt till 700 000. Grannländernas regeringar meddelade, att de icke kunde omhänderta flera flyktingar, såvida de icke befriades från dem, som redan hade mottagits. Med undantag av Dominikanska republiken, som erbjöd sig att placera 100 000 personer i sitt jordbruk, ville ingen regering i Évian lova att öppna fristad för centraleuropeiska flyktingar. Man hyste på flera håll farhågor för att dessa vinddrivna människor skulle dra med sig politiska och sociala konflikter.

Den svenska delegationen i Évian bestod av utrikesrådet Gösta Engzell och byråchefen Magnus Hallenborg vid Utrikesdepartementet samt Erik Drougge från Socialstyrelsen. Under konferensen deklarerade Engzell att Sverige endast skulle kunna ta emot ett litet antal flyktingar samt att "Judefrågan" måste lösas genom bosättning utanför Europa.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rudberg, Pontus (2017). The Swedish Jews and the Holocaust. Routledge Studies in Second World War History. Abingdon & New York: Routledge. sid. 77-78. ISBN 9781138045880. OCLC 972901368. https://www.worldcat.org/oclc/972901368