Ökenärtsångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ökenärtsångare
Desert Whitethroat.jpg
I Desert National Park, Rajasthan, Indien
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtÖkenärtsångare
S. minula
Vetenskapligt namn
§ Sylvia minula
AuktorHume, 1873
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ökenärtsångare[1] (Sylvia minula) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar med omdiskuterad artstatus.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ökenärtsångaren är mycket lik både ärtsångaren och bergärtsångaren, men skiljer sig genom sin mindre storlek (12 centimeter lång, 8-13 gram i vikt), mindre näbb, enhetligt blekare grå huvud som saknar bergärtsångarens och ärtsångarens tydligt mörkare kind samt en ljusare gråbrun rygg. Strupen är vit och resten av undersidan blekt gråvit.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ökenärtsångaren tillhör det mycket komplicerade ärtsångarkomplexet kring vilket taxonomin är omstridd. Vissa, som Birdlife International, Birdlife Sverige och Clements et al, behandlar numera komplexet som en enda art, ärtsångare (S. curruca), och behandlar därmed ökenärtsångaren som underart till denna. Internationella auktoriteten IOC, som följs här, delar in ökenärtsångaren i två underarter med följande utbredning:

  • Sylvia minula minula – södra Kazakstan till västra Kina
  • Sylvia minula margelanica – norra Kina

Vintertid flyttar arten söderut till Arabiska halvön, södra Pakistan och nordvästra Indien, där den beblandar sig med både ärtsångaren och mer lokalt med bergärtsångaren.[3]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[4] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs ökenärtsångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[5] Ärtsångarkomplexet står nära arterna mästersångare, herdesångare, arabsångare, jemensångare samt den uteslutande afrikanska arten sorgsångare.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Ökenärtsångaren förekommer som namnet avslöjar i mycket torra områden, på ökenplatåer och lägre bergstrakter. Där den överlappar med bergärtsångaren skiljer de sig åt höjdledsmässigt. På häckplats ses den bland sparsamt utbredda törnbusksnår och i stånd med saxaul, men även i tätare växtlighet utmed vattendrag och i fruktträdgårdar i odlingslandskap. Under vintern i Punjab påträffas den i liknande miljöer som övervintrande ökensångare.[6]

Föda[redigera | redigera wikitext]

I ökenmiljöer ses ökenärtsångaren födosöka på marken efter leddjur, men besöker även blommor på Acacia arabica där den dels intar nektar, dels insekter som lockas till blommorna. I mars i Punjab, strax innan den återvänder till häckningsområdena, söker den på liknande sätt istället upp Dahlbergia sissoo så att dess panna blir gulfärgad av pollen.[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet placeras väl dolt i en buske eller lågt träd, upp till en meter ovan mark. Äggen liknar ärtsångarens till utseendet men är mindre.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte bergärtsångare som art, varför den inte längre placeras i någon hotkategori.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  2. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  3. ^ [a b] Del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie, D. (editors). (2006). Handbook of the Birds of the World. Volume 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions. ISBN 84-96553-06-X.
  4. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ [a b c] Shirihai, Hadoram; Gargallo, Gabriel; Helbig, Andreas J. (2001). Sylvia Warblers: Identification, taxonomy and phylogeny of the genus Sylvia. London: Christopher Helm. ISBN 978-0-7136-3984-1. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]