Ökenuv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ökenberguv)
Hoppa till: navigering, sök
Ökenuv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pharaoh eagle owl l.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglor
Strigiformes
Familj Äkta ugglor
Strigidae
Släkte Bubo
Art Ökenuv
B. ascalaphus
Vetenskapligt namn
§ Bubo ascalaphus
Auktor Savigny, 1809
Synonymer
  • Bubo bubo ascalaphus
  • Ökenberguv
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ökenuv[2] (Bubo ascalaphus) är en uggla som tillhör släktet Bubo som tidigare behandlades som underart till berguv.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Ökenuv är mycket lik berguv men är mycket ljusare och bara 75% så stor (38-50 centimeter i längd jämfört med berguvens 59-73 centimeter). Den är vidare ljusare, med tunnare längsstreckning begrändsad till bröstet och tydligare svart inramning av ansiktet. Tofsarna på hjässan är också något kortare. Lätet skiljer sig också, det vanligaste ett mycket ljusare hoå.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ökenuven häckar i Nordafrika och Mellanöstern.Den behandlas numera oftast som monotypisk,[5][6] men delas ibland upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare kategoriserades ökenuven som en underart till berguv[7][8] men urskiljs numera oftast som en egen allopatrisk art.[9][10][11][12][13]

Hybridformer förekommer i Jordandalen och i Irak mellan taxonen ascalaphus och berguvens interpositus, men de förekommer också områden där de häckar sympatriskt utan tecken på hybridisering.[13][14] Tidigare överlappade även utbredning av berguvens hispanus med ascalaphus i norra Algeriet utan hybridisering.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i öken eller i karg terräng där den häckar i håligheter i klipputsprång.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Populationen har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till 10 000 000 km². Den globala populationen är inte uppskattad men arten beskrivs som att på vissa håll ha en tät förekomst.[12] Populationen kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Bubo ascalaphus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 2014-01-23.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 222. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ [a b] Cramp et al. (1985) The Birds of the Western Palearctic, Vol. 4, Terns-Woodpeckers
  8. ^ Dowsett & Dowsett-Lemaire (1993)
  9. ^ Amadon & Bull (1988) Hawks and owls of the World, band 3, sid:297–357
  10. ^ Sibley & Monroe (1990) Distribution and Taxonomy of Birds of the World
  11. ^ Howard & Moore (1991)
  12. ^ [a b] Hoyo et al. (1999) Handbook of the Birds of the World., Vol.5, Barn-owls to Hummingbirds
  13. ^ [a b] König, Weick and Becking (1999) Owls: A Guide to the Owls of the World, Yale University Press
  14. ^ Shirihai (1996)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]