Någon gång på 1200-talet tros Örebro ha fått stadsprivilegier. Det omnämns som centralort i kungliga brev från 1260-talet och där fanns ett mynthus 1285.
Staden blev en egen kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes.
1875–1937 inkorporerades delar av Längbro landskommun som 1937 fullt ut uppgick i staden.
1906 - Myrö utjord, dagens Örnsro, tidigare tillhörande Längbro landskommun.
1937 - Återstoden av Längbro landskommun, inklusive norra delen av Alnängarna och Rynninge. En mindre del av Längbro fördes dock till Rinkaby landskommun.
1 januari 1961 överfördes från Örebro stad och Längbro församling till Tysslinge landskommun och församling ett obebott område (stadsägoområdet nummer 512)[1] omfattande en areal av 0,02 km², varav allt land.[2]
Blasonering: "En på guldfärg anbragt till vänster seende svart örn med röd näbb och röda fötter, åtföljd till höger om huvudet av en blå sexuddig stjärna och till vänster av en halvmåne i samma färg".
Örebro kommunvapen har gällt för staden Örebro sedan gammalt, stadens äldsta kända sigill från 1331 visar örnen och månen, och vapnet fastställdes 1915. När det registrerades för den nybildade kommunen på 1970-talet kompletterades blasoneringen beträffande månens utseende. Blasonering efter 1971: I fält av guld en till vänster seende svart örn med näbb och fötter röda, åtföljd till höger om huvudet av en sexuddig stjärna och till vänster om detta av en avtagande måne, båda blå".
Örebro stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 124,56 km², varav 123,73 km² land.[6] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1960 omfattade staden den 1 januari 1961 en areal av 126,40 km², varav 125,79 km² land.[2]
