Öronskarv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Öronskarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Doubled-crested Cormorant - Phalacrocorax auritus, Anhinga Trail, Everglades National Park, Homestead, Florida.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläktePhalacrocorax
ArtÖronskarv
P. auritus
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax auritus
Auktor(Lesson, 1831)
Utbredning
Phalacrocorax auritus map.svg
Synonymer
Nannopterum auritus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Öronskarv[2] (Phalacrocorax auritus) är en vida spridd nordamerikansk fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Den är återigen en vanligt förekommande fågel efter att tidigare ha påverkats av både jakt och DDT.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Öronskarven är med en kroppslängd på 70-90 centimeter och vingbredden 114-123 centimeter en medelstor typisk skarv: kraftig kropp, lång hals, medellång stjärt, fötter med simhud och en medellång krokförsedd näbb. Den är en i princip helsvart fågel med bar orange eller gulaktig hud mellan öga och näbb samt i form av en strupsäck. I häckningsdräkt har den dubbla vita eller svarta tofsar, varifrån fågeln fått sitt namn. Näbben är svart. Öronskarven är mycket lik den större storskarven, men denna har mer gult på strupe och näbb.[4]

Adult i häckningsdräkt.

Den unga öronskarven är mer mörkgrå eller brunaktig, där undersidan är ljusare än ryggen med blek strupe. Näbben är mestadels orange eller gulaktig.[4]

Ung öronskarv.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Öronskarv delas in i fyra underarter:[3]

Vintertid ses den utmed Nordamerikas isfria kuster, så långt norrut som södra Alaska och New England och söderut till Bahamas och Mexiko.

Öronskarven i Europa[redigera | redigera wikitext]

Öronskarven är en mycket sällsynt gäst i Europa, med ett 40-tal fynd i Azorerna samt ett vardera i Kanarieöarna, Irland och Storbritannien.[5]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekylära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[6] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Öronskarven placeras liksom de allra flesta skarvar traditionellt i släktet Phalacrocorax. Vissa delar dock upp detta efter genetiska studier[7], varvid öronskarven och dess nära släktingar amazonskarven och den flygoförmögna galápagosskarven lyfts ut till det egna släktet Nannopterum.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Two Phalacrocorax auritus and one fish original n.jpg

Öronskarven hittas nära floder och sjöar samt utmed kuster. Den ses liksom alla skarvar simma lågt i vattnet, ofta med bara hals och huvud ovanför. Den dyker från ytan ner till 1,5-7,5 meter och använder fötterna som åror. Efter dyk tillbringar den långa perioder stående med vingarna utspärrade för att torka eftersom fjädrarna inte är helt vattentäta. Öronskarven lever huvudsakligen av fisk, men kan också inta amfibier och kräftdjur. I flykten syns den flyga lågt över vattnet med näbben snett uppåt.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Öronskarven bygger kvistbon i träd, på klipphyllor eller på marken. Den lägger en till två kullar med ett till sju ljusblå ägg som ruvas i 25-28 dagar. Ungarna är flygga efter 21-28 dagar.[4]

Öronskarvspar med unge i bo.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet och början av 1900-talet utsattes öronskarven för omfattande jakt och påverkades dessutom starkt av DDT-utsläpp i mitten av 1900-talet. Sedan dess har den återhämtat sig och är numera vanlig och vida spridd. Liksom för storskarven i Europa uppfattas fågeln som ett hot mot fisket och U.S. Fish and Wildlife Service delar ut jaktlicenser för att skydda fiskodlingar. Världspopulationen uppskattas till 740.000 häckande individer. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Nannopterum auritus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Double-crested Cormorant Faktablad om öronskarv på allaboutbirds.org
  5. ^ Tarsiger.com Observationer av öronskarv i Västpalearktis
  6. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning[död länk]
  7. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]