Östen Lundborg

Lennart Östen Matheus Lundborg, född 2 augusti 1909 i Åhus, Kristianstads län, död 1 juli 1994 i Lund, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen i Kristianstad 1927 blev han filosofie kandidat i Lund 1929 och juris kandidat där 1934. Lundborg blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1934 och var andre legationssekreterare i Bern 1939, andre sekreterare vid UD 1940, förste sekreterare 1941 och tillförordnad byråchef vid politiska avdelningen 1945. Han var därefter legationsråd i London 1947, byråchef vid UD 1951, legationsråd och tillförordnad chargé d’affaires i Budapest 1953–1956, sändebud i Tel Aviv 1956-1960, generalkonsul i Berlin 1960,^[1] ambassadör i Buenos Aires och Asunción 1964–1972 samt i Ankara 1973–1975.^[2]

Han gick på Försvarshögskolan 1952 och var ledamot av repatrieringskommissionen 1945 och sekreterare vid utrikesutskottet 1944–1947. Lundborg var sekreterare vid svenska delegationen i NF:s och FN:s generalförsamling 1946, ordförande för Sveriges föreläsnings- och skolförening i London 1948–1951, svensk medlare vid Neutrala nationernas övervakningskommission i Korea 1955–1956, av HA utsedd styrelseledamot av Internationella arkeologiska institutet i Jerusalem 1956–1957, ledamot av kyrkorådet Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin 1960 och inspektör svenska skolan i Berlin 1960,^[1] samt ledamot av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul 1973–1975.^[2]

Lundborg var son till kontraktsprosten och docenten Matheus Lundborg och Henriette Edman. Han gifte sig 1938 med Adéle Reuterswärd (1914–1983), dotter till generallöjtnant Pontus Reuterswärd och Eva Uggla.^[2] Han var far till Christina (född 1940) och Bengt (född 1945).^[1]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Riddare av Nordstjärneorden (RNO), 1949^[3]
Kommendör av Nordstjärneorden (KSO), 1963^[4]
Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden (KSO1kl), 1967^[5]
Kommendör av Grekiska Fenixorden (KGrFenO)^[1]
Officer av Nederländska Oranien-Nassauorden (OffNedONO)^[1]
Officer av Tyska örnens orden (OffTyskÖO)^[1]
Sjukvårdssilvermedalj (SMsjv)^[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d e f g] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 853. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0877.html
^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 711. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0711.html
^ Riddare och Ledamöter av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1955
^ Kommendörer av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1965
^ Kommendörer av Kungl. Nordstjärneorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1969

[Harnesk_(1962),_s._853-1] [a b c d e f g] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 853. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0877.html

[Uddling_&_Paabo_(1992),_s._711-2] [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 711. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0711.html

[3] Riddare och Ledamöter av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1955

[4] Kommendörer av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1965

[5] Kommendörer av Kungl. Nordstjärneorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1969

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]