Österrikes förbundspresident
Bundespräsident | |
Förbundspresidentens flagga | |
Residens | Hofburg, Wien |
---|---|
Mandatperiod | 6 år, kan förnyas en gång |
Inrättat | 12 november 1918[1] |
Webbplats | bundespraesident.at |
Österrikes förbundspresident (tyska: Bundespräsident Österreichs) är Österrikes statsöverhuvud, som väljs direkt av det österrikiska folket för en ämbetsperiod på sex år och kan omväljas en gång. Nuvarande förbundspresident är Alexander Van der Bellen, som i december 2016 valdes för en första mandatperiod på sex år. Förbundspresidentens residens ligger i Hofburg i centrala Wien.
Val av förbundspresident
Österrikes förbundspresident väljs i allmänna och direkta val. Röstberättigade är alla österrikiska medborgare som har fyllt 18 år. Valbara är alla österrikiska medborgare som har fyllt 35 år och som inte är medlemmar av regerande kungahus eller medlemmar av en släkt som någon gång regerat.
Förbundspresidentens ämbetsperiod är sex år. Han eller hon kan omväljas en gång.
Förbundspresidentens uppgifter
Förbundspresidentens uppgifter är i första hand representativa och ceremoniella. Ändock har han eller hon vissa politiska befogenheter.
Den politiskt viktigaste befogenheten är att utse regeringen. Förbundspresidenten ger efter ett nationalrådsval en partiordförande i uppdrag att bilda regering. Det måste inte nödvändigtvis vara det största partiets ordförande (som det till exempel var år 2000). Lyckas partiordföranden med detta utnämner presidenten förbundskanslern och – på dennes förslag – ministrarna. Förbundspresidenten kan därvid vägra att utse föreslagna ministrar, vilket har hänt. Förbundspresidenten har också befogenheten att entlediga enskilda ministrar på förslag av förbundskanslern. Han eller hon kan också entlediga hela regeringen och upplösa nationalrådet, något som hittills aldrig har hänt.
Förbundspresidenten verkar också som statens notarius publicus. Han eller hon attesterar nya lagar och lagändringar och prövar att de har kommit till i enlighet med författningen, men Förbundspresidenten har inte befogenhet att pröva dem med avseende på innehållet, vilket är författningsdomstolens uppgift. Dessutom har förbundspresidenten befogenhet att utnämna statliga ämbetsmän, officerare och domare. Utnämningsrätten är delvis delegerad till ministrarna, utom när det gäller de högsta positionerna. Även benådningsrätten ligger hos förbundspresidenten.
Förbundspresidentens entledigande
Förbundspresidenten kan bara avsättas efter en folkomröstning. Belsut om folkomröstning tas av nationalrådet och kräver en majoritet på två tredjedelar. Efter beslutet får förbundspresidenten inte utöva sitt ämbete fram till folkomröstningen. Skulle en majoritet rösta för förbundspresidenten, anses han eller hon vara omvald varvid nationalrådet upplöses och nyval utlyses.
Regler vid förhinder
Om förbundspresidenten är förhindrad att utöva sitt ämbete fungerar förbundskanslern som ställföreträdare i högst tjugo dagar. Efter tjugo dagar övertas vikariatet av ett kollegium bestående av de tre talmännen i nationalrådet. Dör förbundspresidenten tar talmanskollegiet över direkt.
Österrikes förbundspresidenter sedan 1918
- 1938–1945 var Österrike del av Stortyska riket där Adolf Hitler var statsöverhuvud.
Första republikens förbundspresidenter (1918–1938) | ||||
Nr | namn | född–död | ämbetsperiod | parti |
---|---|---|---|---|
1 | Karl Seitz | 1869–1950 | 1919–1920 | SDAPÖ |
2 | Michael Hainisch | 1858–1940 | 1920–1928 | fristående |
3 | Wilhelm Miklas | 1872–1956 | 1928–1938 | CS |
Andra republikens förbundspresidenter (från 1945) | ||||
Nr | namn | född–död | ämbetsperiod | parti |
1 | Karl Renner | 1870–1950 | 1945–1950 | SPÖ |
2 | Theodor Körner | 1873–1957 | 1951–1957 | SPÖ |
3 | Adolf Schärf | 1890–1965 | 1957–1965 | SPÖ |
4 | Franz Jonas | 1899–1974 | 1965–1974 | SPÖ |
5 | Rudolf Kirchschläger | 1915–2000 | 1974–1986 | fristående |
6 | Kurt Waldheim | 1918–2007 | 1986–1992 | ÖVP |
7 | Thomas Klestil | 1932–2004 | 1992–2004 | ÖVP |
8 | Heinz Fischer | född 1938 | 2004–2016 | SPÖ |
9 | Alexander Van der Bellen | född 1944 | fr.o.m. 2017 | Oberoende/De gröna |
Källor
- ^ ”World Statesmen”. http://www.worldstatesmen.org/Finland.html. Läst 27 juni 2011.