Österrikisk-ungerska marinen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Österrikisk-ungerska flottan
Coat_of_arms_of_the_Austro-Hungarian_Navy.png
Vapensköld
Officiellt namnk.u.k. Kriegsmarine
Cs. és Kir. Haditengerészet
Datum1786-1918
LandÖsterrike-Ungern
TypÖrlogsflotta
Befälhavare
Framstående befälhavareWilhelm von Tegetthoff
Tjänstetecken
Örlogsflagga 1869-1914Austria-Hungary-flag-1869-1914-naval-1786-1869-merchant.svg

Österrikisk-ungerska marinen var Österrike-Ungerns örlogsflotta. Dess officiella namn på tyska var kaiserliche und königliche Kriegsmarine (K.u.k Kriegsmarine) och på ungerska Császári és Királyi Haditengerészet Cs. és Kir. Haditengerészet).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den österrikisk-ungerska flottan uppstod med dubbelmonarkin 1867, men dess anor som den österrikiska flottan går tillbaka till den sedan 1500-talet bestående Donauflottiljen och den sedan 1700-talet bestående Medelhavsflottan. Efter slaget vid Lissa 1866 och den österrikisk-ungerska förlikningen följande år, hamnade flottan i förfall och sågs snart som omodern i jämförelse med de övriga stormakterna. Detta skulle dock förändras i slutet av seklet då åtgärder vidtogs för dess modernisering. Resultatet av detta blev b.l.a tillförandet av 13 pansar- och slagskepp under åren 1893-1915.[1] Efter krigsslutet 1918 upplöstes flottan och flera av fartygen gavs som krigsskadestånd till Slovenernas, kroaternas och serbernas stat och Italien.

Storlek och etnicitet[redigera | redigera wikitext]

Vid första världskrigets utbrott var den österrikisk-ungerska flottan världens sjätte största flotta. De viktigaste örlogshamnarna var Trieste i nuvarande Italien och Pula i nuvarande Kroatien. Viktiga Donauhamnar var Linz och Klosterneuburg. 1915 tjänstgjorde totalt 33 735 sjömän flottan. År 1902 talade 46 % av manskapet kroatiska, 27 % italienska, 10 % tyska, 7 % ungerska, 5 % tjeckiska, 4 % slovenska och 1 % polska. Kommando- och tjänstespråk var tyska.[2]

Fartygsbestånd[redigera | redigera wikitext]

Det österrkisk- Ungerska slagskeppet SMS Szent István under Första världskriget.

Beteckningen av fartyg från K.u.K Kriegsmarine var SMS, för "Seiner Majestät Schiff" (sv:Hans Majestäts skepp).

Flottan hade 1893 2 pansrade tornfartyg (med 43 kanoner), 8 pansrade kasemattskepp (212 kanoner), 1 pansarfregatt (29 kan.), 2 fregatter (48 kan.), 7 korvetter (73 kan.), 6 kanonbåtar (29 kan.),17 kryssare (200 kan.), 65 torpedbåtar (96 kan.), 5 trängfartyg (4 kan.), 4 Donaumonitorer (4 kan.), 5 ångfartyg för kustbevakningen (15 kan.), 6 fartyg för hamn- och kusttjänst (13 kan.); sammanlagt 128 fartyg, om 126123 ton, samt 12 080 mans besättning. Dessutom fanns 9 skolfartyg (37 kan. ,637 man), 5 hulkar (335 man) och 2 kuttrar.[3]

Österrikisk-ungerska flottan 1914
Typ Antal
Slagskepp av dreadnoughttyp 3
Slagskepp av pre- och halv-dreadnoughttyp 9
Pansarskepp 3
Pansarkryssare 3
Torpedkryssare och andra lätta kryssare 9
Jagare 18
Torpedbåtar 54
Ubåtar 6

Militära grader[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Austro-Hungarian Navy, 3 mars 2018.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Noppen, Ryan.K. (2012) (på Engelska). Austro-Hungarian Battleships 1914–18. New Vanguard. "193". Osprey Publishing. sid. 4. ISBN 1849086885 
  2. ^ Johann Christoph Allmayer-Beck & Erich Lessing, Die K. (u.) K.-Armee, 1848–1914, Prisma Verlag 1980, s. 132-133.
  3. ^ Nordisk familjebok/ 1800-talsutgåvan. Vol. 18, spalt 746. 2018-06-17