Östliga partnerskapet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Östligt partnerskap)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Östliga Partnerskapet
  Europeiska unionen
  Partnerländer
FörkortningÖstP, EaP
Grundad7 maj 2009
TypPolitiskt initiativ inom Europeiska unionens utrikestjänst
MedlemmarArmenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina, Vitryssland, EU

Det Östliga partnerskapet är ett politiskt initiativ inom Europeiska unionens utrikestjänst (EEAS). Partnerskapet grundades den 7 maj 2009 och är till för att fördjupa EU:s relationer med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland.[1] Det östliga partnerskapet är en del av den Europeiska grannskapspolitiken, som även omfattar länderna söder om medelhavet.[2]

Inom ramen för partnerskapet har toppmöten hållits vartannat år sedan 2009, därmed har 5 möten hållits där det senaste ägde rum i Bryssel 2015.[3] Vid dessa toppmöten har regeringschefer från EU:s medlemsstater och från de sex partnerländerna deltagit och fastslagit riktlinjer för partnerskapet.

Partnerländer[redigera | redigera wikitext]

De länder som samarbetar med EU inom ramarna för det östliga partnerskapet är:[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Idén om att bilda ett partnerskap med Europeiska unionens östra grannländer presenterades på initiativ av Polens och Sveriges utrikesministrar[5] vid Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i Bryssel den 26 maj 2008. Det östliga partnerskapet etablerades formellt vid det första toppmötet i Prag, den 7 maj 2009. Sedan dess har toppmöten hållits vartannat år i olika städer inom EU.

Vid toppmötet i Vilnius 2013 var det avsett att Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovitj skulle skriva under ett associeringsavtal och ett frihandelsavtal med EU. Janukovitjs beslut om att avstå från att skriva under avtalen väckte starka reaktioner i Ukraina och blev startskottet för en proteströrelse som blev känd som Euromajdan. I anslutning till Majdan-rörelsen skedde den illegala annekteringen av Krim och de ryska aggressionerna i östra Ukraina.

Vid varje toppmöte har en gemensam deklaration undertecknats av EU och partnerländerna. I dessa deklarationer har partnerskapets inriktningar och målsättningar slagits fast.

Vid toppmötet i Bryssel 2017 antogs De 20 målsättningarna för 2020.[6] De tjugo målsättningarna utgör en reformagenda för partnerländerna, med delmål inom fyra olika huvudområden:

  1. Ekonomisk utveckling och marknadsmöjligheter
  2. Stärka institutioner och gott samhällsstyre
  3. Energi, miljö och klimat
  4. Mobilitet och mellanmänsklig kontakt

Därutöver finns tre tvärsektoriella prioriteringar:

  1. Civilsamhälle
  2. Jämställdhet och icke-diskriminering
  3. Strategisk kommunikation och stöd till oberoende media

Ungdomar och utbildning har också varit ett prioriterat område för det östliga partnerskapet. I september 2018 öppnades det östliga partnerskapets europeiska skola i Tbilisi.[7] Skolan erbjuder utbildning till elever från partnerländerna på eftergymnasial nivå och möjligheten att erhålla ett International-Baccalaureate-diplom (IB) av europeisk standard.

Sveriges första ambassadör för det östliga partnerskapet var H.E. Martin Hagström (2013–2016). Nuvarande ambassadör är H.E. Anna Westerholm (2016-).

Det östliga partnerskapet firar sitt 10-års jubileum år 2019.[8]

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Bilateralt och multilateralt samarbete[redigera | redigera wikitext]

Partnerskapet fokuserar på varje partnerlands bilaterala relation med EU.

Därutöver har ett multilateralt samarbete skapats. Det högsta organet för det multilaterala samarbetet är toppmötet. Under toppmötet står det årliga utrikesministermötet. Därutöver hålls även sektorsspecifika möten på ministernivå. Möten på högsta ämbetsmannanivå hålls två gånger per år.

Arbetet med partnerskapets politik är uppdelat i fyra prioriterade områden, som motsvarar de fyra huvudområdena för De 20 målsättningarna för 2020 (se ovan).[9]

För varje prioriterat område finns en plattform som i sin tur är indelad i ett flertal paneler. Inom ramen för plattformarna och panelerna hålls möten, seminarier och workshops på expertnivå, flera gånger per år.[10]

Parlamentariskt samarbete[redigera | redigera wikitext]

Inom ramen för det östliga partnerskapet skapades EURONEST-samarbetet 2011. EURONEST har till syfte att stärka den politiska associeringen mellan parlamenten i partnerländerna och Europaparlamentet. En gång per år hålls plenummöten i Bryssel, Luxemburg eller Strasbourg. Alla partnerländer utom Vitryssland ingår i EURONEST-samarbetet.[11]

De fem partnerländer som ingår i EURONEST är även medlemmar i Europarådet.[12]

Civilsamhällsforum[redigera | redigera wikitext]

Med det östliga partnerskapet grundades även ett civilsamhällesforum (Eastern Partnership Civil Society Forum – EaP CSF). Forumet består av flera civilsamhällsorganisationer från EU:s medlemsstater och partnerländerna. Syftet med CSF är att förbättra samarbetet dels civilsamhällesorganisationerna sinsemellan, dels mellan EU-institutioner och civilsamhället.[13]

EaP CSF består av sex nationella plattformar och fem tematiska arbetsgrupper. Den årligt valda styrelsen, som är det styrande organet för forumet, väljs varje år och representerar EaP CSF vid det östliga partnerskapets möten på högre nivå.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Det östliga partnerskapets prioritet är att öka drivkraften för reformer och stärka demokratiska värderingar i partnerländerna. Varje partnerland bestämmer självt till vilken grad det väljer att engagera sig i det östliga partnerskapet. De länder som har varit mest benägna att genomföra reformer har tecknat förmånliga associeringsavtal, frihandelsavtal eller avtal om viseringslättnader med EU.[14]

Georgien, Moldavien och Ukraina har uttalade ambitioner om att närma sig EU.[15][16][17]

Associeringsavtal[redigera | redigera wikitext]

EU:s associeringsavtal har till syfte att främja politisk associering och ekonomisk integration mellan parterna. Målet är även att stärka demokrati, rättsstatliga principer, respekten för de mänskliga rättigheterna samt ekonomisk och institutionell stabilitet.[18]

Tre av partnerländerna har slutit associeringsavtal med EU. Georgien och Moldavien tecknade sina respektive associeringsavtal 2014. Båda avtalen trädde i kraft 2016. Associeringsavtalet med Ukraina skrevs också under 2014 men trädde i kraft först 2017. Avtalet med Ukraina är det mest omfattande samarbetsavtalet som EU har med något tredje land.[källa behövs]

Frihandelsområden[redigera | redigera wikitext]

Georgien, Moldavien och Ukraina har även slutit frihandelsavtal (Deep and Comprehensive Free Trade Area = DCFTA).[19][20][21] Avtalen skrevs under och trädde i kraft samtidigt som respektive lands associeringsavtal.

Viseringslättnader[redigera | redigera wikitext]

För att erbjuda enklare handläggningar av visum till Schengenområdet har EU ställt krav på partnerländerna att genomföra olika reformer. Medborgare från Georgien, Moldavien och Ukraina får sedan 2017 vistas i Schengenområdet i 90 dagar under en 180-dagarsperiod utan visum.

Armenien och Azerbajdzjan har avtal om viseringsförenkling med EU. Avtalen innebär lägre kostnader och förenklade processer för medborgare som söker visum till Schengenområdet. Med Vitryssland finns inget liknande avtal, men samtal om viseringslättnader har förts.[22]

Övriga avtal[redigera | redigera wikitext]

Armenien, som är medlem i Euroasiska Ekonomiska Unionen (EEU), har inte tecknat ett associeringsavtal med EU utan har i stället ingått ett djupgående partnerskapsavtal (Comprehensive and Enhanced Partnership Agreement, CEPA). Avtalet tillämpas provisoriskt i väntan på att samtliga EU:s medlemsstater ratificerat avtalet.[23]

Med Azerbajdzjan har EU sedan 1999 ett Partnerskaps- och samarbetsavtal. Detta avtal håller för närvarande på att omförhandlas.[24]

Finansiering[redigera | redigera wikitext]

Flera av EU:s medlemsstater ger bilateralt stöd till partnerländerna. Sveriges bistånd till länderna inom det östliga partnerskapet styrs av regeringens resultatstrategi för Östeuropa, Västra Balkan och Turkiet. Strategin är upprättad för perioden 2014–2020 och omfattar ca. 8 miljarder SEK. Nästan samtliga medel har allokerats till Sidas verksamhet.[25]

De sex partnerländerna stöds därutöver multilateralt av EU genom grannskapsinstrumentet ENI (European Neighbourhood Instrument). ENI finansierar reformstödet till samtliga länder inom ENP, därmed även tio länder söder om medelhavet. Syftet med ENI är att främja fred, stabilitet och ekonomisk tillväxt genom att stödja politiska och ekonomiska reformer.[26] För perioden 2014–2020 har sammanlagt 15,4 miljoner EUR avsatts för ändamålet.[27]

Europeiska investeringsbanken (EIB) har lanserat en ”Eastern Partnership Technical Assistance Trust Fund” (EPTATF). Genom denna ges möjligheten till studenter från Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina att praktisera vid EIB.[28]

Toppmöten[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Östliga Partnerskapets gemensamma deklaration från toppmötet i Prag, 7 maj 2009”. https://www.consilium.europa.eu/media/31797/2009_eap_declaration.pdf. Läst 28 november 2018. 
  2. ^ ”European Neighbourhood Policy (ENP) - EEAS - European External Action Service - European Commission” (på en). EEAS - European External Action Service. https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage_en/330/European%20Neighbourhood%20Policy%20(ENP). Läst 23 januari 2019. 
  3. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (13 maj 2015). ”Östliga partnerskapet” (på sv). Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/internationella-organisationer-och-samarbeten/ostliga-partnerskapet/. Läst 23 januari 2019. 
  4. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (13 maj 2015). ”Östliga partnerskapet” (på sv). Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/internationella-organisationer-och-samarbeten/ostliga-partnerskapet/. Läst 23 januari 2019. 
  5. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (23 november 2017). ”Femte toppmötet inom Östliga partnerskapet” (på sv). Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/artiklar/2017/11/femte-toppmotet-inom-ostliga-partnerskapet/. Läst 23 januari 2019. 
  6. ^ ”EaP 20 deliverables for 2020: Bringing tangible results for citizens”. https://cdn3-eeas.fpfis.tech.ec.europa.eu/cdn/farfuture/Yvl3-HUEdThfC77WofqSdsZpwACC55Xz_ZBR0I5RG74/mtime:1514986839/sites/eeas/files/20_deliverables_for_2020.pdf. Läst 17 december 2018. 
  7. ^ ”Eastern Partnership European School Opens in Tbilisi”. http://georgiatoday.ge/news/12138/Eastern-Partnership-European-School-Opens-in-Tbilisi. Läst 5 december 2018. 
  8. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (13 maj 2015). ”Östliga partnerskapet” (på sv). Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/internationella-organisationer-och-samarbeten/ostliga-partnerskapet/. Läst 23 januari 2019. 
  9. ^ ”EU revises the 20 key deliverables for 2020 for the Eastern Partnership - EEAS - European External Action Service - European Commission” (på en). EEAS - European External Action Service. https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage_en/28117/EU%20revises%20the%2020%20key%20deliverables%20for%202020%20for%20the%20Eastern%20Partnership. Läst 23 januari 2019. 
  10. ^ ”EaP Platforms and Panels | EaP CSF” (på en-US). https://eap-csf.eu/eap-platforms-and-panels/. Läst 23 januari 2019. 
  11. ^ ”The Eastern Partnership” (på en). euronest. http://www.epgenpro.europarl.europa.eu/static/euronest/en/eastern-partnership/policy.html. Läst 23 januari 2019. 
  12. ^ ”Medlemsstater” (på sv-SE). Kortfattat om Europarådet. https://www.coe.int/sv/web/about-us/our-member-states. Läst 23 januari 2019. 
  13. ^ ”Civil Society Forum | EaP CSF” (på en-US). http://eap-csf.eu/civil-society-forum/. Läst 23 januari 2019. 
  14. ^ Anonymous (6 december 2016). ”Eastern Partnership” (på en). European Neighbourhood Policy And Enlargement Negotiations - European Commission. https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/neighbourhood/eastern-partnership_en. Läst 23 januari 2019. 
  15. ^ ”EU relations with Georgia”. https://www.consilium.europa.eu/en/policies/eastern-partnership/georgia/. Läst 4 december 2018. 
  16. ^ ”EU relations with the Republic of Moldova”. https://www.consilium.europa.eu/en/policies/eastern-partnership/moldova/. Läst 4 december 2018. 
  17. ^ ”EU relations with Ukraine”. https://www.consilium.europa.eu/en/policies/eastern-partnership/ukraine/. Läst 4 december 2018. 
  18. ^ ”Regeringens proposition 2013/14:251 - Associeringsavtal mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan”. https://data.riksdagen.se/fil/C38EBCA2-0FBE-4368-9224-DD4E5125E7F8. 
  19. ^ ”EU Trade with Georgia”. http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/georgia/. Läst 8 januari 2019. 
  20. ^ ”EU Trade with Moldova”. http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/moldova/. Läst 8 januari 2019. 
  21. ^ ”EU Trade with Ukraine”. http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/ukraine/. Läst 8 januari 2019. 
  22. ^ ”EU-Belarus relations - EEAS - European External Action Service - European Commission” (på en). EEAS - European External Action Service. https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage_en/35606/EU-Belarus%20relations. Läst 23 januari 2019. 
  23. ^ ”Rådets beslut om unionens ståndpunkt i samarbetsrådet som inrättats genom avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan”. eur-lex.europa.eu. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:52017JC0024&from=EN. Läst 23 januari 2019. 
  24. ^ ”BETÄNKANDE om Europaparlamentets rekommendation till rÃ¥det, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frÃ¥gor och säkerhetspolitik om förhandlingarna om ett övergripande avtal mellan EU och Azerbajdzjan - A8-0185/2018”. www.europarl.europa.eu. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2018-0185+0+DOC+XML+V0//SV. Läst 23 januari 2019. 
  25. ^ ”Resultatstrategi för reformsamarbete med Östeuropa Västra Balkan o Turkiet 2014 – 2020”. https://www.regeringen.se/land--och-regionsstrategier/2014/03/ud-14.014/. Läst 4 december 2018. 
  26. ^ ”Regeringens proposition 2013/14:251 - Associeringsavtal mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan”. https://data.riksdagen.se/fil/C38EBCA2-0FBE-4368-9224-DD4E5125E7F8. 
  27. ^ ”European Neighbourhood Policy Partners”. https://www.euneighbours.eu/en. Läst 11 januari 2019. 
  28. ^ ”Eastern Partnership Technical Assistance Trust Fund (EPTATF)”. http://www.eib.org/en/projects/regions/eastern-neighbours/instruments/technical-assistance/index.htm. Läst 11 januari 2019. 
  29. ^ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - Brussels, 7 May 2009 Joint Declaration of the Prague Eastern Partnership Summit, Prague, 7 May 2009”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_PRES-09-78_en.htm. Läst 23 januari 2019. 
  30. ^ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - José Manuel Durão Barroso President of the European Commission Statement by President Barroso following the Eastern Partnership Summit Eastern Partnership Summit Warsaw, 30 September 2011”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_SPEECH-11-622_en.htm. Läst 23 januari 2019. 
  31. ^ ”European Commission - PRESS RELEASES - Press release - Third Eastern Partnership summit, Vilnius 28-29 November 2013”. europa.eu. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-1169_en.htm. Läst 23 januari 2019. 
  32. ^ ”Eastern Partnership summit, Riga, 21-22/05/2015 - Consilium”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/en/meetings/international-summit/2015/05/21-22/. Läst 23 januari 2019. 
  33. ^ ”Eastern Partnership summit, 24/11/2017 - Consilium”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/en/meetings/international-summit/2017/11/24/. Läst 23 januari 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.