Östpapegojor
| Östpapegojor | |
 Mustaschparakit (Psittacula alexandri) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Papegojfåglar Psittaciformes |
| Familj | Östpapegojor Psittaculidae |
| Synonymer | |
| |
 Undulat (Melopsittacus undulatus) | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Östpapegojor[1] (Psittaculidae) är en familj fåglar av ordningen papegojfåglar.[2] Tidigare ingick arterna i familjen Psittacidae, då med det svenska trivialnamnet papegojor. Numera delas den familjen oftast upp i två efter DNA-studier som visar att de två grupperna skildes åt för relativt länge sedan.
I Psittaculidae återfinns många av de papegojor som förekommer i Gamla världen, dock inte de afrikanska släktena Poicephalus och Psittacus som förs till familjen västpapegojor (Psittacidae), och inte heller kakaduor och maoripapegojor som var för sig utgör egna familjer.
I familjen ingår välkända papegojor som undulat (Melopsittacus undulatus), dvärgpapegojor (Agapornis) och lorier bland andra. Här listas släktena i familjen med artantal noterat för varje släkte. Släkt– och artindelningen följer IOC som också Sveriges ornitologiska förening följer, med 193 arter (varav elva utdöda) i 48 släkten:[3]
- Underfamilj Psittrichasinae
- Psittrichas – borstpapegoja
- Mascarinus – réunionpapegoja, utdöd
- Coracopsis – 3–4 arter vasapapegojor
- Underfamilj Psittaculinae
- Tribus Psittaculini
- Micropsitta – 6 arter spettpapegojor
- Alisterus – 3 arter kungspapegojor
- Aprosmictus – 2 arter
- Polytelis – 3 arter
- Prioniturus – 10 arter flaggpapegojor
- Eclectus – ädelpapegoja
- Geoffroyus – 3 arter
- Psittinus – 1–2 arter
- Tanygnathus – 4 arter
- Lophopsittacus – korppapegoja, utdöd
- Necropsittacus – rodriguespapegoja, utdöd
- Psittacula– 16 arter, varav tre utdöda
- Tribus Psittacellini
- Psittacella – 4–5 arter tigerpapegojor
- Tribus Pezoporini
- Pezoporus – 2–3 arter markpapegojor
- Neopsephotus – bourkeparakit
- Neophema – 6 arter
- Tribus Platycercini
- Psephotus – sångparakit
- Northiella – 2 arter blåmaskparakiter
- Purpureicephalus – purpurbröstad parakit
- Psephotellus – 4 arter, varav en utdöd
- Barnardius – ringparakit
- Platycercus – 6 arter rosellor
- Lathamus – seglarparakit
- Prosopeia – 3 arter glansparakiter
- Eunymphicus – 2 arter
- Cyanoramphus – 12 arter, varav fyra utdöda
- Tribus Agapornini
- Bolbopsittacus – guaiabero
- Agapornis – 9 arter dvärgpapegojor
- Loriculus – 14 arter hängpapegojor
- Tribus Loriini
- Cyclopsitta – 2–6 arter fikonpapegojor
- Psittaculirostris – 3–5 arter fikonpapegojor
- Melopsittacus – undulat
- Oreopsittacus – blåstrupig lorikit
- Phigys – kraglori
- Vini – fem arter lorikiter
- Charmosyna – 14–15 ater lorikiter
- Neopsittacus – 2 arter lorikiter
- Parvipsitta – 2 arter lorikiter
- Lorius – 6 arter lorier
- Psitteuteles – broklorikit
- Pseudeos – 2 arter lorier
- Chalcopsitta – 3 arter lorier
- Glossopsitta – mysklorikit
- Eos – 6 arter lorier
- Trichoglossus – 7–14 arter lorikiter
- Tribus Psittaculini
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ SOF (2018) Officiella svenska namn på alla världens fågelfamiljer – Taxonomikommittén, SOF/BirdLife Sverige – version 14. Oktober 2018, läst 8 mars 2019
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
|