Överfurir

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Överfurir (förkortning: öfu) var en militär grad i den svenska försvarsmakten som infördes 1942 som högsta grad för underbefäl. Från 1972 var överfuriren högsta gruppbefälsgrad. Den tilldelades från 1983 endast värnpliktigt befäl och utnämningar slutade ske 1991, men undantag har skett i samband med utlandstjänstgöring under 2000-talet. Med 2009 års befälssystem försvann graden helt.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet furir kommer från franskans fourrier, "den som utfordrar", från feurre, halm. Verbet furera från 1500/1600-talet innebär att man sörjer för inkvartering, ofta genom att resa i förväg för att ordna logi åt någon (jämför: hovfurir). Har även benämnts förridare. Furiren som underofficer biträddes av s.k. furirskyttar, hämtat från äldre tyskans furierschütze. Prefixet över- påvisar att denne är överställd furiren.[1]

Gradbeteckning[redigera | redigera wikitext]

Sedan dess införande 1942 till och med dess avveckling 2009 har överfurirens gradbeteckning symboliserats av fyra stolpar. De fyra stolparna är ej att förväxlas med dagens (efter 2009) grad menig 1.klass år 7.

Mössmärke[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”furir | SAOB”. http://www.saob.se/artikel/?show=f%C3%B6rridare&unik=F_1761-0079.Rzyn&pz=3. Läst 9 februari 2017.