Överträdelseförfarande

Från Wikipedia

Ett överträdelseförfarande är ett förfarande inom Europeiska unionen som inleds av Europeiska kommissionen mot en medlemsstat om kommissionen anser att medlemsstaten inte fullgör de förpliktelser som följer av unionens fördrag.[1] Överträdelseförfaranden är det främsta verktyget som kommissionen har för att se till att medlemsstaterna genomför och tillämpar unionsrätten på ett korrekt sätt. Samtliga medlemsstater har förbundit sig att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter som följer av unionsrätten fullgörs.[2] Övervakningen av medlemsstaternas genomförande och tillämpning av unionsrätten är en av kommissionens huvuduppgifter.[3]

Kommissionen kan inleda ett överträdelseförfarande antingen på eget initiativ eller efter att ha mottagit ett klagomål från allmänheten. Innan ett formellt överträdelseförfarande inleds försöker kommissionen att lösa problemet i dialog med den berörda medlemsstaten genom ett så kallat EU pilot-förfarande. Pilotförfarandet innebär att kommissionen skickar en rad frågor till de nationella myndigheterna, som har tio veckor på sig att svara. Därefter har kommissionen ytterligare tio veckor på sig att bedöma om de nationella myndigheternas svar är tillfredsställande. Om kommissionen anser att medlemsstaten inte fullgör sina förpliktelser kan den gå vidare med ett formellt överträdelseförfarande.[4]

Ett formellt överträdelseförfarande inleds med att kommissionen översänder en formell underrättelse till de nationella myndigheterna om att den inte anser att medlemsstaten fullgör sina förpliktelser. De nationella myndigheterna har därefter två månader på sig att yttra sig. Baserat på de nationella myndigheternas svar beslutar kommissionen genom ett motiverat yttrande om medlemsstatens åtgärder anses tillräckliga eller inte.[5] Medlemsstaten har sedan två månader på sig att uppfylla de eventuella krav som kommissionen ställer. Om medlemsstaten underlåter sig att göra detta, kan kommissionen väcka talan om fördragsbrott vid Europeiska unionens domstol. I cirka 85 procent av alla fall löser sig dock klagomålet innan det når domstol. Domstolen undersöker om medlemsstaten i fråga har brutit mot fördragen och meddelar sin dom i genomsnitt efter två år. Om en medlemsstat fortfarande inte vidtar lämpliga åtgärder, kan domstolen, efter att kommissionen har väckt talan på nytt, utdöma böter eller vite.[6] I ärenden som rör en medlemsstat som inte har meddelat kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att införliva ett direktiv som har antagits i enlighet med ett lagstiftningsförfarande, kan domstolen utdöma böter redan i första domen på begäran av kommissionen.[7][8][9]

Även en medlemsstat kan väcka talan om fördragsbrott mot en annan medlemsstat. I sådana fall har kommissionen tre månader på sig att yttra sig över frågan innan den tas upp i domstol.[10]

Överträdelseförfarande
Klagomål väcks
På kommissionens eget initiativ eller efter klagomål från allmänheten
EU pilot-förfarande
Kommissionen försöker att lösa problemet i dialog med medlemsstaten
Formell underrättelse
Kommissionen uppmanar medlemsstaten att yttra sig inom två månader
Motiverat yttrande
Kommissionen motiverar varför medlemsstaten bryter mot unionsrätten
Talan om fördragsbrott
Kommissionen väcker talan vid Europeiska unionens domstol mot medlemsstaten
Dom
Domstolen avger sin dom, i genomsnitt efter två år, om eventuellt fördragsbrott
Ny formell underrättelse
Om medlemsstaten fortsätter att bryta mot unionsrätten väcks ny talan
Medlemsstaten och kommissionen kommer överens Kommissionen anser att medlemsstatens svar är tillfredsställande Medlemsstaten uppfyller kommissionens krav inom två månader Medlemsstaten vidtar de åtgärder som krävs enligt domslutet Domstolen utdömer böter eller vite

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Infringement procedure” (på engelska). Europa (webbportal). http://ec.europa.eu/info/law-making-process/applying-eu-law/infringement-procedure_en. Läst 6 juli 2016. 
  2. ^ ”Artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 18. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  3. ^ ”Artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 25-26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ ”EU Pilot” (på engelska). Europeiska kommissionen. 6 oktober 2015. http://ec.europa.eu/internal_market/scoreboard/performance_by_governance_tool/eu_pilot/index_en.htm. Läst 29 januari 2016. 
  5. ^ ”Artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 160. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ ”Artikel 260.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ ”Artikel 260.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  8. ^ ”Om domstolen”. Europeiska unionens domstol. http://curia.europa.eu/jcms/jcms/Jo2_7024/. Läst 17 februari 2012. 
  9. ^ ”Om domstolen”. Europa (webbportal). http://europa.eu/about-eu/institutions-bodies/court-justice/index_sv.htm. Läst 17 februari 2012. 
  10. ^ ”Artikel 259 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 161. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.