Öland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Öland (olika betydelser).
Öland
Landskap
Ölands vapen.svg
Vapensköld för Ölands landskapsvapen, motivet används även som landskapsflagga tolkad efter dess blasonering.
Sverigekarta-Landskap Öland.svg
Ölands läge i Sverige.
Land Sverige Sverige
Landsdel Götaland
Län Kalmar län
Stift Växjö stift
Största sjö Hornsjön i Högby socken
Högsta punkt Rösslösa i Kastlösa socken, 58 m ö.h.
Yta 1 347 km²
Folkmängd 25 846 (2016-12-31)[1]
Befolkningstäthet 19,2 invånare/km²
Landskapssång Här är fagra sommarlandet
Landskapsblomma Ölandssolvända
Landskapsdjur
Fler symboler...
Näktergal

Öland är Sveriges näst största ö och minsta landskap. Öland är beläget i Östersjön öster om Småland från vilket det skiljs genom Kalmarsund. Ön är sedan 1972 förbunden med fastlandet genom Ölandsbron, som är Sveriges längsta bro räknat till brodelar som ligger inom rikets gränser. [a]

Södra Öland domineras av den stäppartade och trädlösa cirka tio kilometer breda slätten Stora alvaret. Den ingår sedan millennieskiftet i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Äldre karta över Öland.

Äldre tid[redigera | redigera wikitext]

Öland är geologiskt sett en mycket ung ö. Ön består av kalksten och är geologiskt så olikt från det småländska fastlandets geologi som det kan vara. Flera forntidsminnen finns på ön som järnåldersborgar och funna guldringar.

Ursprungligen fanns den viktigaste bebyggelsen längs öns östra kust, dock med Köping på västra sidan som viktigaste handelsplats under tidig medeltid. Ölänningarna blev senare förbjudna att bedriva egen handel; all handel skulle gå genom Kalmar. Senare kom amnarna och den mesta av bebyggelsen finns på västra sidan av ön bland annat för stt ge ett mer skyddat läge och kontakter med fastlandet över Kalmarsund.

Öland utgjorde intill 1631 en egen lagsaga, Ölands lagsaga, där dock östgötalagen tillämpades före landslagens tillkomst och ölandslagmannens beslut kunde överklagas hos östgötalagmannen.[2] Efter 1631 ingick Öland i lagsagan Kalmar läns och Ölands lagsaga strax innan att Öland kom att ingå i Kalmar län från 1634.

Från 1569 till 1801 var hela Öland inrättat som så kallad kunglig djurgårdsinrättning, det vill säga en kunglig jaktpark där allt villebråd skulle tillhöra kungen. [3] Detta betydde att bönderna i praktiken blev livegna (kronobönder) och att rätten till jakt starkt begränsades, bland annat förbjöds befolkningen att ha jakthundar under perioder. På södra delen av ön byggdes Karl X Gustafs mur år 1653. Syftet var att skapa ett enormt vilthägn för att förhindra att det kungliga viltet smet ut. Allmogen tvingades uppföra muren gratis under olika former av dagsverken. Under djurgårdsinrättningens tid var ölänningarna även förbjudna att hugga ved eller ta virke ur sina skogar eftersom alla växande träd skulle tillhöra kronan. Ottenby kungsgård på öns södra udde är därmed det område som längst i världen oavbrutet fungerat som jaktområde för en regerande monark. En annan rest från djurgårdsinrättningen är Böda kronopark längst uppe i norr där svenska staten behållit skogsbruket. Ett uppror i Böda mot den svenska överheten 1850 slogs ned med våld av tillkallad militär.

Nyare tid[redigera | redigera wikitext]

Det fanns ingen skog på Öland före 1900-talet då stora planteringsinsatser genomfördes för att binda upp jorden. Öland består till stora delar av karg alvarmark, men området närmast Kalmarsund från Färjestaden till Grönhögen på sydvästra Öland som kallas Mörbylångadalen räknas till ett av de bördigaste odlingsområdena i Sverige. För områden med svagre jordar var det fiske och boskap som höll folket vid liv.

Staden Borgholms anläggande efter kungligt beslut 1816 blev det ett uppsving för öländsk handel och sjöfart.

När potatisen slog igenom och statusen som kronoö upphörde (och därmed det mesta av kronans pålagor) på 1840-talet ökade befolkningen från drygt 10 000 till drygt 40 000 fram till 1870-talet. Men missväxt och potatisröta blev start på en emigration och befolkningen minskade mellan 1870 och 1970 till drygt 20 000 invånare.

Öland fick järnväg med början på norra delen 1906 och från 1910 kunde man färdas med smalspårig järnväg från Ottenby i söder till Böda i norr, en sträcka på 151 kilometer. Ölands järnväg köptes av Statens Järnvägar 1947 och från 1948 kunde tågvagnar transporteras med färja från Färjestaden till Kalmar. Järnvägen lades ner 1961, och i dag finns endast en museijärnväg, som tidigare var skogjärnväg för att transportera timmer i Böda kronopark på nordligaste Öland.

När Ölandsbron mellan Kalmar och Öland invigdes 1972[4] upphörde färjetrafiken mellan Färjestaden på Öland och Kalmar och även mellan Stora Rör (där sundet är som smalast) och Revsudden på fastlandssidan. Därefter har Färjestadens samhälle och andra orter nära brofästet vuxit och Färjestaden har gått om centralorten Borgholm i folkmängd. En stor del av Färjestadens befolkning arbetspendlar till Kalmar.

Under 1900-talet var sockerbetor en vanlig gröda, men sedan sockerbruket lades ner 1991, minskade betodlingen. Odling av jordgubbar, potatis, gurkor är vanligt. Största delen svenskodlad gul lök produceras på södra Öland och samtliga bruna bönor. Jordbruket på Öland producerar också stora mängder mjölk och är Sveriges isärklass mjölktätaste område.

Socknar på Öland. Socknars namn är skrivna i minst storlek, något större är kommunernas som fanns före 1970-talet och allra störst skrivet är namnet på dagens kommuner.

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Län och stift[redigera | redigera wikitext]

Länet ingick före Vasatiden i Kalmar slottslän. Från 1534 fanns seadn Borgholms län vars omfattning varierade över tiden, men främst avsåg norra delen av ön.

Landskapet har sedan 1634 varit en del av Kalmar län, men bildade mellan 1819 och 1826 ett eget län, Ölands län. Församlingarna inom Svenska kyrkan ingick från 1604 till 1915 i Kalmar stift, tidigare tillhörde området Linköpings stift och sedan 1915 ingår det i Växjö stift.

Härader och stad[redigera | redigera wikitext]

dessutom fanns tidigt:

Borgholms stad från 1816 inrättades som stadskommun när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft men fick aldrig en från häradet separat jurisdiktion

Ön delades fram till 1600-talet upp i Norra mot (Äkerbo, Förbo/Föra, Slättbo, Runstens härader) och Södra mot (Algutsrums, Möckleby, Hulterstads, Gräsgårds härader)

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter[redigera | redigera wikitext]

Se respektive härad.

Kommuner från 1952 till 1970[redigera | redigera wikitext]

Städer (1 st):

Landskommuner (6 st):

Kommuner från 1971[redigera | redigera wikitext]

I samband med valet till Europaparlamentet den 7 juni 2009 genomfördes en lokal folkomröstning om ett förslag till sammanläggning av öns båda kommuner till en Ölands kommun. Resultatet blev att nej-sidan segrade med 56% mot ja-sidans 41,1%. Motståndet mot en gemensam kommun var starkare på södra Öland (Mörbylånga kommun) än på norra delen av ön (Borgholms kommun).

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Berggrunden på Öland är till största delen uppbyggd av kalksten som avlagrades under ordovicium. Denna kalksten är flitigt använd som byggnadssten i hela landet. På de västra delarna av ön finns det avlagringar ifrån kambrium, främst genom så kallad alunskiffer. Det är den kalkrika berggrunden som har gett upphov till den rika flora av bland annat orkidéer som finns på ön.

Öland är känt för sina alvarmarker som i huvudsak finns på öns södra halva. Alvarmarkerna är en i världen ovanlig naturtyp. Stora alvaret är som del av Södra Ölands odlingslandskap med på Unescos lista över världsarv sedan år 2000, och är ovanligt stor.

Från Räpplinge och Lindby i norr ner till Lenstad vid Stora alvaret i söder sträcker sig ett bälte av lövskog, till stor del ädellövskog, kallat Mittlandsskogen som är det största sammanhängande lövskogsområdet i norra Europa. Längst i norr domineras landskapet av barrskog, huvudsakligen i den redan nämnda Böda Kronopark. Strandängarna längs öns östra sida har ett rikt fågelliv.

Tätorter på Öland[redigera | redigera wikitext]

Kultur och sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Varje år sedan 1980 utses Årets ölänning som sedan får emotta priset ur konungens hand.

Ett stort antal fornminnen finns på Öland, till exempel hundratals boplatser från stenåldern (bland annat vid Ottenby kungsgård), järnåldersgravfält exempelvis vid Skäftekärr i Bödaskogen, runstenar som härstammar från vikingatiden och Borgs medeltida kyrka vid Borgholms slottsruin. 1959 invigdes Himmelsberga friluftsmuseum, idag Ölands museum i Långlöt som består av två kringbyggda gårdar i en ålderdomlig dubbel radby och har utvecklats till ett lokalt kulturcentrum. Kungafamiljens sommarvilla Solliden, som stod färdigt 1906, är också ett populärt besöksmål.

I Böda finns en stor dansanläggning för bland annat square dance som drar till sig dansare från hela världen. Flest besökare under de veckolånga danskurserna kommer från Sverige, Danmark, Tyskland, England, men även från Amerika, Japan och många andra länder.

Södra delen av Öland – i stort sett hela Mörbylånga kommun (förutom de nordligaste socknarna Torslunda, Glömminge, Algutsrum och Norra Möckleby) – är, under beteckningen Södra Ölands odlingslandskap, av Unesco definierat som omistligt världsarv.

Stenkusten längs med större delen av den nordvästra spetsen av ön är unik i sitt slag i landet. Området är skyddsklassat - "av riksintresse" - på grund av såväl kulturmiljön som den mycket speciella naturen.

Ett karaktäristiskt inslag i det öländska kulturlandskapet är de hundratals väderkvarnarna av trä, som dock är betydligt färre än för hundra år sedan. De åtnjuter idag kulturminnesskydd och har blivit kännetecken för landskapet. Långa rader av kvarnar bredvid varandra finns till exempel i byarna Lerkaka i Runsten, Störlinge i Gärdslösa och i Vickleby kyrkby.

Sedan tidigt 1900-tal har Öland, till följd av sin natur- och kulturmiljö och sina luft- och ljusförhållanden, varit ett uppskattat tillhåll för konstnärer, där den välkände Per Ekström redan på 1800-talet var det största namnet. Under andra världskriget etablerades på södra ön den bekanta Konstnärskolonin i Vickleby.

De båda öländska kommunerna och deras invånare använder gemensamt en flagga som är identisk med Ölands officiella heraldiska landskapsvapen med anor från 1560-talet, avbildat överst i artikeln: en blå duk med en gående hjort av guld med rött halsband, röd krona och röda hovar, symboliserande Öland som kunglig jaktpark.

Alternativ, ickeofficiell flagga för Öland.

Det finns även en privat, alternativ flagga skapad på 1970-talet, bestående av ett gult kors på grön bas. En del ölänningar föredrar den alternativa flaggan då den inte har någon koppling till djurgårdsinrättningen.[källa behövs] Den är dock mycket ovanlig.

Kända personer som bott eller bor på Öland[redigera | redigera wikitext]

Bibliografier[redigera | redigera wikitext]

  • Småland, Öland & Blekinge - Deldatabas i Libris som innehåller hänvisningar till lokalhistoriskt material. Sedan 2006 registreras lokalhistoriskt material löpande och arbete pågår med retrospektiv registrering.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Öresundsbron är totalt sett längre, men delen inom Sveriges gränser något kortare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2016”. Statistiska centralbyrån. 21 mars 2017. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--forsamling-landskap-och-stad/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2016/. Läst 21 mars 2017. 
  2. ^ Rudolf Tengberg, Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige. Lagmansdömen Stockholm 1875.
  3. ^ Sann historia om trebenta hundar”. Ölandsbladet. 6 december 2005. http://www.olandsbladet.se/index.php?id=1371&placid=2&template=0&PHPSESSID=9ecf078ba468a1f6a8fed1983491e6ae. Läst 6 december 2012. 
  4. ^ Malin Axelsson (29 september 2012). ”Grattis Ölandsbron!” (på svenska). Svenska dagbladet. https://www.svd.se/grattis-olandsbron-6D8J. Läst 12 september 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]