12237 Coughlin
| 12237 Coughlin | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker, E. M. Shoemaker |
| Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 23 april 1987 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12237) Coughlin |
| Alternativnamn | 1987 HE, 1994 JE[1] |
| Uppkallad efter | Thomas B. Coughlin[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 9 augusti 2022 | |
| Aphelium | 2,7519 AU |
| Perihelium | 1,8322 AU |
| Halv storaxel | 2,2920 AU |
| Excentricitet | 0,2006 |
| Siderisk omloppstid | 1267,4 d (3,47 år) |
| Medelanomali | 79,444° |
| Inklination | 23,43° |
| Longitud för uppstigande nod | 169,833° |
| Periheliumargument | 14,032° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 4,75 km |
| Synodisk rotationsperiod | 80,4 h |
| Albedo | 0,236 |
| Absolut magnitud (H) | 14,17 |
12237 Coughlin eller 1987 HE[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 23 april 1987 av det amerikanska astronom paret Eugene M. och Carolyn S. Shoemaker vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Thomas B. Coughlin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12237 Coughlin” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12237. Läst 29 september 2022.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12237 Coughlin” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12237. Läst 29 september 2022.
| |||||||||||