Obusier de 155 mm Modèle 50

Från Wikipedia
(Omdirigerad från 15,5 cm haubits F)
Hoppa till: navigering, sök
Obusier de 155 mm Modèle 50
(15,5 cm haubits F)
M-1950-beyt-hatotchan-2.jpg
Typ Fälthaubits
Ursprungsplats Frankrike
Tjänstehistoria
Använts av Se: användare
Produktionshistoria
Tillverkare Från starten statliga franska vapentillverkaren GIAT (Bourges). På senare tid Bofors.
Specifikationer
Vikt 8 100 kg
Kaliberlängd 4,65 m
Besättning 5 man

Granat Spränggranat m/54
Granatvikt 43 kg
Kaliber 155 mm NATO
Bakladdning Skruvmekanism
Elevation -4°/69°
Sidriktfält 80°
Utgångshastighet 650 m/s
Effektiv räckvidd 18 000 m
Maximal räckvidd 23 300 m

Obusier de 155 mm Modèle 50 är en fransk fälthaubits med 155 mm kaliber som användes under kalla kriget, även om pjäsen användes fram till 1990-talet av vissa länder.

Användning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Då den svenska vapentillverkaren Bofors på grund av andra stora projekt inte hade någon möjlighet att ta fram en svensk fälthaubits för att fylla försvarets behov i början av 1950-talet, köpte Försvaret in 96 exemplar av den franska Obusier de 155 mm Modèle 50. Pjäsen kom i svensk tjänst att betecknas 15,5 cm haubits F, i dagligt tal kom pjäsen att kallas "fransyskan". Under åren 1955-1958 licenstillverkade dock Bofors 100 exemplar åt Försvaret. "Fransyskan" hade dock stora problem med sprickbildning i lavetterna efter en tids användning och ersattes av haubits 77. En del av pjäserna tjänstgjorde dock på Gotland ända till slutet av 1900-talet. Ett par stycken pjäser användes även i övningssyfte vid Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping, Bodens artilleriregemente (A 8) i Boden och Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn samt vid Artilleriets stridsskola (ArtSS) i Trängslet vid Älvdalens skjutfält en bit in på 1990-talet. För beräkning av riktelement användes den digitala eldledningsutrustningen Centralinstrument 723[1].

Användare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Centralinstrument 723 - Beskrivning del 1. Försvarets Materielverk. 1975. sid. 5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]