1734 års lag

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Finskt frimärke utgivet till 250-årsminnet av 1734 års lag.

1734 års lag (finska Vuoden 1734 laki) är den svenska lagrevision som är grunden för den nu gällande lagstiftningen i Sverige och Finland. Den är den senaste fullständiga lagrevisionen och ersatte de medeltida lagarna Kristofers landslag och stadslagen. Nu gällande lag i Sverige och Finland utgörs således av 1734 års lag med ändringar till dags dato. Gustaf Cronhielm hade en ledande roll i arbetet, både vad gäller lagens innehåll och språkdräkt.

Efter att 1734 års lag antagits av riksdagen stadfästes den av konungen 23 januari 1736 varefter den trädde i kraft den 1 september 1736. Det var slutresultatet av ett omfattande juridiskt reformarbete som inletts under stormaktstiden och sedan fördröjts kraftigt bland annat på grund av det stora nordiska kriget. Översättningen till finska, vilken utfördes av Samuel Forseen, avslutades redan 1738, men publicerades först 1759.

De flesta specifika bestämmelser i 1734 års lag har ersatts genom senare lagstiftning, men delar av de ursprungliga handels- och byggningabalkarna är fortfarande gällande rätt i både Sverige och Finland. I Finland är även 1734 års rättegångsbalk i kraft, även om den i praktiken har förändrats i grunden genom successiva justeringar; i Sverige infördes 1948 en totalreviderad rättegångsbalk.[1]

Språkbruket i 1734 års lag påverkade den yngre nysvenskan. I lagen undveks ålderdomlig juridiskt terminologi efter den tidens förhållanden och lagtexten formulerades i syfte att inte vara onödigt tillkrånglad. Samtidigt användes en relativt traditionell stavning. I sammanfattning var språket därmed att betrakta som måttfullt konservativt.

Titelbladet i 1734 års lag har rubriken "Sveriges Rikes Lag". Den mest kända lagboken i Sverige är den årligen privatutgivna Sveriges rikes lag, som innehåller ett urval av gällande rätt i Svensk författningssamling. Således är 1734 års lag och lagboken Sveriges rikes lag åtskilda från varandra.

Balk[redigera | redigera wikitext]

I 1734 års lag bevarades det medeltida begreppet balk som benämning på ett större avsnitt i lagen. Det fanns nio balkar i lagen:

Särskilt i Sverige men även i Finland har traditionen att kalla större och centrala lagar för balkar upprätthållits. Detta har ingen strikt juridisk betydelse men markerar att dessa lagar, även om de inte är grundlagar, är att betrakta som särskilt centrala. I Sverige heter exempelvis den centrala miljölagstiftningen miljöbalken, och den centrala lagstiftningen om fastigheter, arrende och hyra heter alltjämt jordabalken. Socialförsäkringsbalken är den senast införda balken i Sverige, från 2010.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”lagen.nu/1942:740”. https://lagen.nu/1942:740. Läst 10 december 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]