1791 Patsayev
Utseende
1791 Patsayev | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tamara Smirnova |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 4 september 1967 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1791) Patsayev |
Alternativnamn | 1967 RE, 1931 TW3, 1943 GS, 1943 GZ, 1948 JO, 1948 KA, 1957 JG, 1957 KS, 1958 RC[1] |
Uppkallad efter | Viktor Patsajev[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,138 AU |
Perihelium | 2,359 AU |
Halv storaxel | 2,748 AU |
Excentricitet | 0,1418617 |
Siderisk omloppstid | 4,56 år |
Medelomloppshastighet | 17,97 km/s |
Medelanomali | 34,71° |
Inklination | 5,370° |
Longitud för uppstigande nod | 198,8° |
Periheliumargument | 74,93° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 29,44 km |
Synodisk rotationsperiod | 19,8 h |
Albedo | 0,030 |
Absolut magnitud (H) | 11,94[3] |
1791 Patsayev eller 1967 RE[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 4 september 1967 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter den sovjetiske kosmonauten Viktor Patsajev, han och hans reskamrater omkom 1971, under Sojuz 11's flygning.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 29 kilometer.
Asteroiderna 1789 Dobrovolsky och 1790 Volkov har också fått namn efter Patsajev's resekamrater.[4][5]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 1791 Patsayev” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1791. Läst 27 oktober 2016.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1791) Patsayev. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1792. Läst 11 juli 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1790) Volkov. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1791. Läst 12 november 2019
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1789) Dobrovolsky. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1790. Läst 12 november 2019
|