1791 Patsayev

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
1791 Patsayev
Upptäckt[1]
UpptäckareTamara Smirnova
UpptäcktsplatsKrims astrofysiska observatorium
Upptäcktsdatum4 september 1967
Beteckningar
MPC-beteckning(1791) Patsayev
Alternativnamn1967 RE, 1931 TW3, 1943 GS, 1943 GZ, 1948 JO, 1948 KA, 1957 JG, 1957 KS, 1958 RC[1]
Uppkallad efterViktor Patsajev[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[1]
Epok: 31 juli 2016
Aphelium3,1351 AU
Perihelium2,3602 AU
Halv storaxel2,7476 AU
Excentricitet0,1409
Siderisk omloppstid1663,6 d (4,55 år)
Inklination5,3687°
Fysikaliska data[1]
Dimensioner29,44 km
Synodisk rotationsperiod19,8 h
Albedo0,030
Absolut magnitud (H)11,9
Hitta fler artiklar om astronomi med

1791 Patsayev eller 1967 RE[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 4 september 1967 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatoriumKrim. Den har fått sitt namn efter den sovjetiske kosmonauten Viktor Patsajev, han och hans resekamrater omkom 1971, under Sojuz 11's flygning.[2]

Asteroiden har en diameter på ungefär 29 kilometer.

Asteroiderna 1789 Dobrovolsky och 1790 Volkov har också fått namn efter Patsajev's resekamrater.[3][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser – 1791 Patsayev” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1791. Läst 27 oktober 2016. 
  2. ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1791) Patsayev. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1792. Läst 11 juli 2017 
  3. ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1790) Volkov. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1791. Läst 12 november 2019 
  4. ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1789) Dobrovolsky. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1790. Läst 12 november 2019