1954 Kukarkin
| 1954 Kukarkin | |
_Kukarkin.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Pelageja Sjajn |
| Upptäcktsplats | Simeizobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 15 augusti 1952 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1954) Kukarkin |
| Alternativnamn | 1952 PH, 1957 QB[1] |
| Uppkallad efter | Boris Kukarkin[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,856 AU |
| Perihelium | 2,013 AU |
| Halv storaxel | 2,934 AU |
| Excentricitet | 0,3140557 |
| Siderisk omloppstid | 5,03 år |
| Medelomloppshastighet | 17,39 km/s |
| Medelanomali | 277,6° |
| Inklination | 14,80° |
| Longitud för uppstigande nod | 278,0° |
| Periheliumargument | 70,50° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 13,6 km |
| Synodisk rotationsperiod | 136,4 h |
| Albedo | 0,261 |
| Absolut magnitud (H) | 11,44[3] |
1954 Kukarkin eller 1952 PH[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 15 augusti 1952 av den ryska astronomen Pelageja Sjajn vid Simeizobservatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter den ryske astronomen Boris Kukarkin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1954 Kukarkin” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1954. Läst 1 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1954) Kukarkin. Springer Berlin Heidelberg. sid. 157. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1955. Läst 1 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||