2095 Parsifal
| 2095 Parsifal | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2095) Parsifal |
| Alternativnamn | 6036 P-L, 1973 SF4, 1973 SS2, 1980 FD12, 1984 FD2, 1984 FK1, 1984 GV[1] |
| Uppkallad efter | Perceval[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,666 AU |
| Perihelium | 2,616 AU |
| Halv storaxel | 2,641 AU |
| Excentricitet | 0,0094643 |
| Siderisk omloppstid | 4,29 år |
| Medelomloppshastighet | 18,33 km/s |
| Medelanomali | 122,9° |
| Inklination | 3,588° |
| Longitud för uppstigande nod | 332,2° |
| Periheliumargument | 9,021° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 9,2 km |
| Albedo | 0,173 |
| Absolut magnitud (H) | 12,86[3] |
2095 Parsifal eller 6036 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Perceval i den keltiska mytologin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 9 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2095 Parsifal” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2095. Läst 9 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2095) Parsifal. Springer Berlin Heidelberg. sid. 160. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2096. Läst 9 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||