Bofors 20 mm automatkanon L/70
| Bofors 20 mm automatkanon L/70 | |
|---|---|
20 mm akan m/40 i trepunktslavett, beredskapen vid Skaraborgs regemente, 1944. | |
| Typ | Automatkanon |
| Ursprungsplats | Sverige |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1940- |
| Använts av | Sverige |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Bofors |
| Antal tillverkade | cirka 2 700[1] |
| Specifikationer | |
| Vikt | pjäsvikt: 42 kg[1] |
| Patron/Laddning | 25-skotts trummagasin[1] |
| Ammunitionsvikt | 0,310 kg (projektil: 0,145 kg) |
| Kaliber | 20 × 145 mm R[1] |
| Eldrör | L/70 (med bakstycke): 1400 mm[2] |
| Mekanism | fallande kil med rekyldriven automatladdare[2] |
| Eldhastighet | 360 rpm[1] |
| Utgångshastighet | 815 m/s |
| Effektiv räckvidd | 1620 m (med spårljus[3]) |
| Frammatning | 25-skotts trummagasin (4 kg tom, 12 kg full) |
Bofors 20 mm automatkanon L/70, i svensk tjänst 20 mm automatkanon m/40 (kort: 20 akan m/40), är en svenskkonstruerad automatkanon av Bofors med öppet trummagasin. Kanonen fanns ursprungligen i såväl pansarvärnslavettage som luftvärnslavettage.
Bofors 20 mm akan blev aldrig någon internationell succé men brukades i svenska försvarsmakten från 1940-talet till 1990-talet.
Konstruktion
[redigera | redigera wikitext]Pjäsen var rekyldriven med fallande kil[2] såsom Bofors flesta automatkanoner, exempelvis Bofors 25 mm automatkanon L/64, Bofors 40 mm automatkanon L/60. Matning skedde med ett öppet roterande trummagasin om 25 patroner.[2][4]
Hela pjäsen väger cirka 40 kg och kunde därför bäras utan lavettage av 1-2 man. Riktning skedde manuellt, mekaniskt eller motoriserat beroende på lavettage.[4][2] Riktning skedde huvudsakligen med ringsikten av olika utföranden.[2]
Användning i svenska försvaret
[redigera | redigera wikitext]Svenska armén
[redigera | redigera wikitext]I brist på mer kraftfulla pansarvärnskanoner så användes pjäsen på ett lätt trefotslavettage som pansarvärnskanon, kallad 20 mm pansarvärnsluftvärnskanon m/40. Med trefoten vägde pjäsen 65 kg och gick under smeknamnet ”gräshoppan” på grund av att pjäsen hoppade under eldgivning.[1]
Efter att moderna pansarvärnspjäser introducerats kom pjäsen att uteslutande förekomma i luftvärnslavettage. 20 mm lvakan m/40 var huvudbeväpning på pansarluftvärnskompanierna som ingick i pansarbrigad 63 och infanteriluftvärnskompanierna i infanteribrigad 66. När robotsystem 69 Redeye blev huvudbeväpning i infanteriluftvärnskompani rb 69 behölls den modifierade lvakan 40/70-2 (med spegelreflexsikte) som understödsvapen och när brigadluftvärn/luftvärnsbataljon 70 infördes i krigsorganisationen förstärktes luftvärnstropparna på motsvarande sätt med lvakan 40/70-1 (med ringsikte). I samband med omvandlingen av robot 70-förbanden till robot 70/90 utmönstrades lvakan 40/70 ur organisationen.
-
20 mm akan m/40 i pansarvärnslavett.
-
20 mm akan m/40 monterad på lastbil.
-
20 mm akan m/40 monterad på pbil m/31.
-
20 mm akan m/40 monterad på pbil m/40.
Svenska flottan
[redigera | redigera wikitext]Kanonen monterades på marinens mindre fartyg såsom lättare minsvepare och trängfartyg som luftvärnsskydd, samt på Sverige-klassens skepp för att komplettera 40 mm:s luftvärnet med närluftvärn som kräver mycket höga rikthastigheter.[5]
-
20 mm akan m/40 monterad på fartyg.
-
20 mm akan m/40 på Älvsnabben.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]

- 20 mm kulspruta m/34 (L/44) – 1937 prototyp med L/44 eldrör, utarbetat från 1934 års budget
- 20 mm automatkanon m/40 (L/70) – huvudvariant med L/70 eldrör
- 20 mm automatkanon m/40B – stridsvagnskanon, monterad i pansarbil m/39, pansarbil m/40, pansarbil m/41
- 20 mm pansarvärnsautomatkanon m/40 – variant med pansarvärnslavett (trefot), kallad ”galopperande järnsängen” eller ”gräshoppan” då den ska ha hoppat av rekylen
- 20 mm luftvärnsautomatkanon m/40, kort 20 mm lvakan m/40 – variant försedd med luftvärnslavett
- 20 mm luftvärnsautomatkanon m/40-70, kort 20 mm lvakan m/40-70 – uppgraderad variant försedd med fältlavett
- 20 mm luftvärnsautomatkanon m/40-70-1, kort 20 mm lvakan m/40-70-1 – variant med ringsikte
- 20 mm luftvärnsautomatkanon m/40-70-2, kort 20 mm lvakan m/40-70-2 – variant med spegelreflexsikte
- 20 mm fältartilleripjäs m/40-73 (20 mm fapj m/40-73 – Alternativt namn
Lavetter
[redigera | redigera wikitext]- däckslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (däcklv): -10°/+85°, 260 kg med pjäs – däckmonterad konlavett med konlavett med höj- och sänkbar lavettklyka i treaxellagring med balansering, handtagskåpa (dubbla spadgrepp) med skulderstöd[4]
- ubåtdäckslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (ubdäckslav) – däcklavett för ubåt utan balansering[4]
- fast luftvärnslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (fast lvlav): -10°/+85°, 248 kg med pjäs – konlavett med höj- och sänkbar överlavett med handtagskåpa (dubbla spadgrepp)[2]
- kombinationslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (komblav): -5°/+85°, 196 kg med pjäs – fällbar hjullavett med skivhjul med halvmassiv gummiring[2]
- minsveparlavett m/40 för 20 mm akan m/40 (msvplav): -10°/+90°, 368 kg med pjäs – konlavett med axelstöd och handavfyrning och balansering med plexiglaskupol[4]
- pansarbilslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (pblav): -5°/+85° – fjädrad lavett för pansarbil m/31[2]
- pansarvärnslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (pvlav): 65 kg – trefotslavett[1]
- rörlig luftvärnslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (rörlig lvlav): -5°/+85°, 313 kg med pjäs – sänkbar korslavett; skivhjul med halvmassiv gummiring[2]
- torpedbåtslavett m/40 för 20 mm akan m/40 (tblav): -10°/+90°, 215 kg med pjäs – lavettklyka med motordriven höjd- och sidriktning, sits och fotavfyrning, balansering och plexiglaskupol[4]
-
pansarvärnslavett m/40
-
däckslavett m/40
-
rörlig luftvärnslavett m/40
Bärande fordon
[redigera | redigera wikitext]
- B 3 (Nr.131) – B 3 nummer 131 modifierades 1937 med en 20 mm akan m/40 prototyp i ett övre aktertorn
- pansarbil m/31 (1942 års utförande)[2]
- pansarbil m/39
- pansarbil m/40
- pansarbil m/41
Se även
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] Williams, Anthony G. ”BOFORS AUTOMATIC CANNON” (på engelska). Arkiverad från originalet den 18 april 2009. https://web.archive.org/web/20090418175038/http://www.quarry.nildram.co.uk/Bofors.htm. Läst 26 september 2009.
- ^ [a b c d e f g h i j k] ”V:3 Akan, V:4 Akan”. Vapenregister för armén. Kungliga Armétygförvaltningen. 1951 års upplaga
- ^ Per Insulander och Curt S Ohlsson (2001). Pansarskepp. Borås: CB Marinlitteratur. ISBN 91-973187-2-8
- ^ [a b c d e f] ledamot G. Jedeur-Palmgren.. ”Utdrag ur årsberättelse i Artilleri= och handvapen 1941”. Tidskrift i sjöväsendet (Kungliga Örlogsmannasällskapet). nummer 2, 1942.
- ^ Birger Steckzén m.fl (1949). KLART SKEPP. Boken om SVERIGESKEPPEN Sverige, Gustaf V och Drottning Victoria. Stockholm: P.A. Norstedt &Söners Förlag
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Anthony G Williams. ”BOFORS AUTOMATIC CANNON”. Arkiverad från originalet den 18 maj 2013. https://www.webcitation.org/6GiNzI78O?url=http://www.quarry.nildram.co.uk/Bofors.htm. Läst 30 maj 2015.