2557 Putnam
| 2557 Putnam | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Norman G. Thomas Brian A. Skiff |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 26 september 1981 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2557) Putnam |
| Alternativnamn | 1981 SL1, 1956 VF, 1963 TE, 1970 PN, 1970 QN1, 1976 GX4[1] |
| Uppkallad efter | Roger L. Putnam Michael C. J. Putnam[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,715 AU |
| Perihelium | 1,985 AU |
| Halv storaxel | 2,350 AU |
| Excentricitet | 0,1552754 |
| Siderisk omloppstid | 3,6 år |
| Medelomloppshastighet | 19,43 km/s |
| Medelanomali | 64,44° |
| Inklination | 6,069° |
| Longitud för uppstigande nod | 188,2° |
| Periheliumargument | 189,6° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 7,4 km |
| Synodisk rotationsperiod | 35,6 h |
| Albedo | 0,348 |
| Absolut magnitud (H) | 12,65[3] |
2557 Putnam eller 1981 SL1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 26 september 1981 av de båda amerikanska astronomerna Norman G. Thomas och Brian A. Skiff vid Anderson Mesa Station. Den har fått sitt namn efter Roger L. Putnam och Michael C. J. Putnam.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2557 Putnam” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2557. Läst 29 juli 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2557) Putnam. Springer Berlin Heidelberg. sid. 209. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2558. Läst 29 juli 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||