3485 Barucci
| 3485 Barucci | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 11 juli 1983 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3485) Barucci |
| Alternativnamn | 1983 NU, 1952 HT3, 1982 DB5[1] |
| Uppkallad efter | Maria A. Barucci[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,846 AU |
| Perihelium | 2,033 AU |
| Halv storaxel | 2,440 AU |
| Excentricitet | 0,1664603 |
| Siderisk omloppstid | 3,81 år |
| Medelomloppshastighet | 19,07 km/s |
| Medelanomali | 49,85° |
| Inklination | 1,800° |
| Longitud för uppstigande nod | 315,3° |
| Periheliumargument | 339,3° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 15,3 km |
| Synodisk rotationsperiod | 14,6 h |
| Albedo | 0,065 |
| Absolut magnitud (H) | 13,02[4] |
3485 Barucci eller 1983 NU[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 11 juli 1983 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den italienska astronomen Maria A. Barucci.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 15 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3485 Barucci” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3485. Läst 24 oktober 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3485 Barucci” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3485. Läst 11 november 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 3485 Barucci” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3485. Läst 24 oktober 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||