4380 Geyer
| 4380 Geyer | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Eric W. Elst |
| Upptäcktsplats | Haute-Provence-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 14 augusti 1988 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4380) Geyer |
| Alternativnamn | 1988 PB2, 1935 UV, 1975 EX4, 1980 EO[1] |
| Uppkallad efter | Edward H. Geyer[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,230 AU |
| Perihelium | 2,849 AU |
| Halv storaxel | 3,040 AU |
| Excentricitet | 0,0627027 |
| Siderisk omloppstid | 5,3 år |
| Medelomloppshastighet | 17,08 km/s |
| Medelanomali | 73,21° |
| Inklination | 9,877° |
| Longitud för uppstigande nod | 345,6° |
| Periheliumargument | 49,01° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 16,9 km |
| Albedo | 0,129 |
| Absolut magnitud (H) | 11,98[4] |
4380 Geyer eller 1988 PB2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 14 augusti 1988 av den belgiske astronomen Eric W. Elst vid Haute-Provence-observatoriet. Den är uppkallad efter Edward H. Geyer.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 16 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 4380 Geyer” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4380. Läst 30 mars 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 4380 Geyer” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4380. Läst 18 juni 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 4380 Geyer” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4380. Läst 30 mars 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||