46 Aquilae
| 46 Aquilae | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 42m 12,81242s[1] |
| Deklination | +12° 11′ 35,7382″[1] |
| Skenbar magnitud () | 6,33,[2] 6,321 ± 0,009 (V)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B9 III[4] |
| U–B | -0,42[2] |
| B–V | -0,077 ± 0,004[5] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -24,70 ± 1,6[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -0,495 ± 0,083[1] mas/år Dek.: -8,147 ± 0,074[1] mas/år |
| Parallax () | 3,9251 ± 0,0579[1] |
| Avstånd | 830 ± 10 lå (255 ± 4 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,32[2] |
| Detaljer | |
| Radie | 3,09[7] R☉ |
| Luminositet | 179,50[2] L☉ |
| Temperatur | 12 900[8] K |
| Metallicitet | 0,50 (Fe/H)[9] dex |
| Vinkelhastighet | 1,0 ± 0,5[8] km/s |
| Andra beteckningar | |
| 2MASS J19421281+1211356[10], BD+11 3954[10], GSC 01065-03060[10], HD 186122[10], HIP 96931[10], SAO 105156[10], HR 7493[10], GC 27263[10], GCRV 12077[10], HIC 96931[10], N30 4357[10], PPM 136807[10], TD1 25268[10], TYC 1065-3060-1[10], UBV 16746[10], uvby98 100186122[10], YZ 12 7413[10], Gaia DR1 4304699313935617920[10], WEB 17011[10], Gaia DR2 4304699318269816704[10], 46 Aql, Gaia DR3 4304699318269816704[10], TIC 341743856[10], AG+12 2148[10], UBV M 24053[10], ALS 16456[10] och Renson 51330[10][3][4] | |
46 Aquilae, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Örnen. Den har en skenbar magnitud på ca 6,33[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 3,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 830 ljusår (ca 255 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -25 km/s.[2]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
46 Aquilae är en blå till vit jättestjärna av spektralklass B9 III.[11] Den har en radie som är ca 3[7] solradier och utsänder ca 180[2] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 12 900 K.[8]
46 Aquilae är en kemiskt ovanlig stjärna av en svag kvicksilver-mangan-typ (CP3),[12] och är den kända stjärna, som har störst underskott av krom.[13] Stjärnan kan ha ett magnetfält med en styrka större än 2 kilogauss.[14]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 46 Aquilae, 10 februari 2021.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e f g] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] ”Basic data: V* 46 Aql – Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=46+Aql&submit=SIMBAD+search. Läst 30 juli 2019.
- ^ [a b] "46 Aql". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-06-05.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=96931. Läst 30 juli 2019.
- ^ Crawford, D. L. (February 1963), "U, b, v, and Hβ Photometry for the Bright B8- and B9-TYPE Stars", Astrophysical Journal, 137: 530, Bibcode:1963ApJ...137..530C, doi:10.1086/147526.
- ^ [a b] ”46 Aquilae” (på engelska). Universe Guide. https://www.universeguide.com/star/46aquilae. Läst 30 juli 2019.
- ^ [a b c] Bailey, J. D.; Landstreet, J. D. (2013). "Abundances determined using Si ii and Si iii in B-type stars: Evidence for stratification". Astronomy & Astrophysics. 551: A30. arXiv:1301.3050. Bibcode:2013A&A...551A..30B. doi:10.1051/0004-6361/201220671.
- ^ Smith, K. C.; Dworetsky, M. M. (1993), "Elemental Abundances in Normal Late B-Stars and Hgmn-Stars from Co-Added IUE Spectra - Part One - Iron Peak Elements", Astronomy and Astrophysics, 274 (2): 335, Bibcode:1993A&A...274..335S.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z] SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
- ^ Cowley, A.; et al. (April 1969), "A study of the bright A stars. I. A catalogue of spectral classifications", Astronomical Journal, 74: 375–406, Bibcode:1969AJ.....74..375C, doi:10.1086/110819.
- ^ Ghazaryan, S.; et al. (November 2018), "New catalogue of chemically peculiar stars, and statistical analysis", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 480 (3): 2953–2962, arXiv:1807.06902, Bibcode:2018MNRAS.480.2953G, doi:10.1093/mnras/sty1912.
- ^ Savanov, I.; Hubrig, S. (October 2003), "Vertical distribution of chromium in the atmospheres of HgMn stars", Astronomy and Astrophysics, 410: 299–305, arXiv:astro-ph/0309562, Bibcode:2003A&A...410..299S, doi:10.1051/0004-6361:20031270.
- ^ Hubrig, S.; et al. (2001), "Magnetic Field Diagnosis in HgMn Stars", in Mathys, G.; Solanki, S. K.; Wickramasinghe, D. T. (eds.), Magnetic Fields Across the Hertzsprung-Russell Diagram, ASP Conference Proceedings, 248, San Francisco: Astronomical Society of the Pacific, p. 387, Bibcode:2001ASPC..248..387H, ISBN 1-58381-088-9.
