4 × 400 meter stafett för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2012

Från Wikipedia
Olympiska sommarspelen 2012
Friidrott Friidrott
Herrarnas 4 x 400 meter
Information
Datum9-10 augusti 2012
Nationer16 nationer
ArenaLondons Olympiastadion
Regerande
mästare
 USA
Placeringar
 Bahamas
 USA
 Trinidad och Tobago
ossvart Föregående Följande ossvart
Peking 2008 Rio de Janeiro 2016
Friidrott vid
olympiska sommarspelen 2012
Herrar Grenar Damer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
100 m
200 m
400 m
800 m
1.500 m
5.000 m
10.000 m
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
100 m häck
110 m häck
400 m häck
3.000 m hinder
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
4 × 100 m
4 × 400 m
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Maraton
20 km gång
50 km gång
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Längdhopp
Tresteg
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Höjdhopp
Stavhopp
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Diskus
Kulstötning
Spjutkastning
Slägga
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Sjukamp
Tiokamp
Detaljer
0
Londons Olympiastadion

Herrarnas stafett 4x400 meter vid olympiska sommarspelen 2012, i London i Storbritannien avgjordes den 9-10 augusti på Londons Olympiastadion.[1] Tävlingen inleddes med en försöksomgång där alla nationer deltog för att kvalificera sig till finalen. I finalen deltog 8 antal nationer. [2] LaShawn Merritt, Angelo Taylor, David Neville, Jeremy Wariner, Kerron Clement och Reggie Witherspoon från USA var regerande mästare efter segern i Peking 2008.[3]

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Event Guld Silver Brons
4 x 400 meter  Bahamas
Chris Brown
Michael Mathieu
Ramon Miller
Demetrius Pinder
Wesley Neymour
Andrae Williams
 USA
Joshua Mance
Manteo Mitchell
Tony McQuay
Bryshon Nellum
Angelo Taylor
 Trinidad och Tobago
Ade Alleyne-Forte
Lalonde Gordon
Deon Lendore
Jarrin Solomon

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Före tävlingarna gällde dessa rekord:

Världsrekord (WR) USA USA
Andrew Valmon
Quincy Watts
Butch Reynolds
Michael Johnson
2.54,29 sekunder Tyskland Stuttgart, Tyskland 22 augusti 1993 [4]
Olympiskt rekord (OR)  USA
LaShawn Merritt
Angelo Taylor
David Neville
Jeremy Wariner
2.55,39 sekunder Kina Beijing, Kina 23 augusti 2008 [5]
Världsårsbästa (WL) ej fastställt

Program[redigera | redigera wikitext]

Tider anges i lokal tid, det vill säga västeuropeisk sommartid (UTC+1).[1]

9 augusti
  • 11:35 – Försök
10 augusti
  • 21:20 – Final

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Försöksomgång[redigera | redigera wikitext]

Den inledande försöksomgången hölls den 9 augusti. Heat 1

Placering Nation Tävlande Tid Noteringar
1  Trinidad och Tobago Lalonde Gordon, Jarrin Solomon, Ade Alleyne-Forte, Deon Lendore 3.00,38 Q, NR
2  Storbritannien Nigel Levine, Conrad Williams, Jack Green, Martyn Rooney 3:00.38 Q, SB
3  Kuba William Collazo, Raidel Acea, Orestes Rodriguez, Omar Cisneros 3:00.55 Q
4  Belgien Nils Duerinck, Jonathan Borlée, Antoine Gillet, Kevin Borlée 3:01.70 q
5  Polen Piotr Wiaderek, Marcin Marciniszyn, Michał Pietrzak, Kacper Kozłowski 3:02.86
6  Tyskland Jonas Plass, Kamghe Gaba, Eric Kruger, Thomas Schneider 3:03.50
i.u.  Sydafrika Shaun de Jager, Ofentse Mogawane, Oscar Pistorius, Willem de Beer i.u. DNF*
i.u.  Kenya Boniface Ontuga Mweresa, Vincent Mumo Kiilu, Boniface Mucheru, Alphas Leken Kishoyian i.u. DQ

Heat 2

Placering Nation Tävlande Tid Noteringar
1  Bahamas Ramon Miller, Demetrius Pinder, Michael Mathieu, Christopher Brown 2.58,87 Q, SB
2  USA Manteo Mitchell, Joshua Mance, Tony McQuay, Bryshon Nellum 2:58.87 Q, SB
3  Ryssland Maksim Dyldin, Denis Aleksejev, Vladimir Krasnov, Pavel Trenichin 3:02.01 Q
4  Venezuela Arturo Ramirez, Alberto Aguilar, Albert Bravo, Jose Melendez 3:02.62 q
5  Australien Steven Solomon, Ben Offereins, Brendan Cole, John Steffensen 3:03.17
6  Japan Kei Takase, Yuzo Kanemaru, Yoshihiro Azuma, Hiroyuki Nakano 3:03.86
i.u.  Jamaica Dane Hyatt, Riker Hylton, Jermaine Gonzales, Errol Nolan i.u. DNF
i.u.  Dominikanska republiken Gustavo Cuesta, Felix Sanchez, Joel Mejia, Luguelin Santos i.u. DQ

Final[redigera | redigera wikitext]

Finalen planeras ägde rum den 10 augusti.

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 4  Bahamas Christopher Brown, Demetrius Pinder, Michael Mathieu, Ramon Miller 2.56,72 WL, NR
2 7  USA Bryshon Nellum, Joshua Mance, Tony McQuay, Angelo Taylor 2.57,05 SB
3 5  Trinidad och Tobago Lalonde Gordon, Jarrin Solomon, Ade Alleyne-Forte, Deon Lendore 2.59,40 NR
4 6  Storbritannien Conrad Williams, Jack Green, Dai Greene, Martyn Rooney 2.59,53 SB
5 2  Ryssland Maksim Dyldin, Denis Aleksejev, Vladimir Krasnov, Pavel Trenichin 3.00,09
6 8  Belgien Kevin Borlée, Antoine Gillet, Jonathan Borlée, Michael Bultheel 3.01,83
7 3  Venezuela Arturo Ramirez, Alberto Aguilar, Albert Bravo, Omar Longart 3.02,18
8 1  Sydafrika Shaun de Jager, Willem de Beer, Louis Jacob van Zyl, Oscar Pistorius 3.03,46 SB
9  Kuba William Collazo, Raidel Acea, Orestes Rodriguez, Omar Cisneros DNF

Referenser[redigera | redigera wikitext]