5530 Eisinga
| 5530 Eisinga | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (5530) Eisinga |
| Alternativnamn | 2835 P-L, 1981 UX27[1] |
| Uppkallad efter | Eise Eisinga[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,643 AU |
| Perihelium | 1,944 AU |
| Halv storaxel | 2,294 AU |
| Excentricitet | 0,1523079 |
| Siderisk omloppstid | 3,47 år |
| Medelomloppshastighet | 19,67 km/s |
| Medelanomali | 121,8° |
| Inklination | 7,748° |
| Longitud för uppstigande nod | 16,39° |
| Periheliumargument | 115,3° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 4,7 km |
| Albedo | 0,218 |
| Absolut magnitud (H) | 13,98[3] |
5530 Eisinga eller 2835 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter amatörastronomen Eise Eisinga.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5530 Eisinga” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5530. Läst 7 oktober 2019.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 5530 Eisinga” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5530. Läst 7 oktober 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||