Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60

Från Wikipedia
(Omdirigerad från 57 mm lvakan M/50)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bofors 57 mm SAK 60
Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60
HMS Smaland, 57 mm turret (cropped).JPG
Dubbeltorn på jagaren Småland.
Typ Sjöartilleripjäs
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 1952-1985
Använts av Sverige, Nederländerna
Produktionshistoria
Tillverkare Bofors
Specifikationer
Vikt 24 ton
Kaliberlängd L/60

Patron/Laddning 57x438R
Ammunitionsvikt 2,6 kg
Kaliber 57 mm
Elevation +90°
Eldhastighet 130 skott/min
Utgångshastighet 900 m/s
Maximal räckvidd sjömål 14,5 km
höjd 9 km
Två franska fregatter med Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60 på fören.

Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60, förkortat 57 mm SAK 60,[1][2] även benämnd 57 mm allmålspjäs L/60[3] och liknande namn, var en helautomatisk allmålskanon med två eldrör som konstruerades och producerades av den svenska försvarskoncernen Bofors under 1950-talet. Bofors 57 mm SAK 60 bygger på Bofors traditionella pålitliga trekvartsautomatiska (3/4 automatisk) vapenmekanism med fallande kil och inbyggd laddautomat som introducerades på 1930-talet i deras världskända 40 mm automatkanon L/60.

Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60 började tas fram under sent 1940-tal på uppdrag av den nederländska flottan som en del av att återuppbygga deras flotta. Typen kom även att tas i bruk av den svenska och franska flottan under följande år.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Bofors 57 mm SAK 60 var ett helautomatiskt pjässystem och hade hög eldhastighet för sin kaliber på sin tid. Själva pjäsen utgjordes av två synkroniserade vapen inbyggda i samma mantel som integrerats i ett enat kanontorn. Vardera vapen hade ett eget eldrör och egen ammunitiontillförsel. Matning skedde från vardera sida in i vardera vapen och ammunition togs från magasin inuti pjästornet. Tornmagasinen fylldes på manuellt med hissar från underliggande ammunitionsrum. Hela dubbeltornet vägde 20 ton.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

Ammunitionen bestod av enhetspatroner, där projektil och patron med drivladdning satt ihop.

Till systemet fanns efter viss tid följande projektiltyper:

Användare[redigera | redigera wikitext]

Nederländska flottan[redigera | redigera wikitext]

Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60 på fören till kryssaren De Ruyter.

Nederländerna var den ursprungliga avsedda användaren av Bofors 57 mm SAK L/60 och kom efter leverans att användas på landsskaps-kryssarna De Zeven Provinciën och De Ruyter.

Svenska flottan[redigera | redigera wikitext]

Svensk 57 mm akan m/50 ombord på Småland.

I Sverige betecknades vapnet 57 mm automatkanon M/50 (kort 57 mm akan M/50), senare ombetecknad till 57 mm torndubbelautomatpjäs m/50 (kort 57 mm tdblapjäs m/50), och användes endast på jagarna Halland och Småland.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Pjäsen samutvecklades även med en enkelpipig variant utsedd till luftvärnspjäs. Den enkelpipiga varianten såldes bland annat som fältpjäs till Belgien och kom så småningom att se tjänst i Sverige som 57 mm luftvärnsautomatkanon m/54, kort 57 mm lvakan m/54. Denna pjäs fanns 1956–1957 vid Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1) "som infanteristöd mot luftanfall" och var bilbogserad på samma sätt som 40 mm lvakan m/48 vid förflyttning.

Den enkla luftvärnspjäsen kom även att vidareutvecklas av Bofors till en enkel däckspjäs för sjöartilleri. Denna pjäs kom att köpas in av den svenska flottan i ett antal version som beväpning för diverse skeppsklasser under 1950-talet. Följande varianter fanns:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bofors automatic 57mm Dual-Purpose guns”. tfd.chalmers.se. Arkiverad från originalet den 14 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070514141525/http://www.tfd.chalmers.se/~m95perm/vapen/kanon/div/57mm_sak.html. Läst 10 december 2021. 
  2. ^ ”030306_SAK57_Mk3.pdf” (pdf). Bofors Luftvärnsförening. boflv.se. 2003. Arkiverad från originalet den 11 september 2010. https://web.archive.org/web/20100911070606/http://www.boflv.se/arkiv/030306_SAK57_Mk3.pdf. Läst 10 december 2021. 
  3. ^ Tidskrift i Sjöväsendet (Kungliga Örlogsmannasällskapet) (4): sid. 178. 1975. Läst 10 december 2021. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Borgenstam Insulander Kaudern (1989). Jagare. Karlskona: CB Marinlitteratur. ISBN 91-970700-41 
  • Janes Fighting Ships 1975-76. Janes Information Group. 1976 
  • Janes Weapon Systems 1976. Janes Information Group. 1976. ISBN 0-354-00527-8