60 Sagittarii
| 60 Sagittarii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 19t 58m 57,20292s[1] |
| Deklination | -26° 11′ 44,7585″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,84[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G6 III[3] |
| U–B | +0,55[4] |
| B–V | +0,882 ± 0,038[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -51,1 ± 2,4[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +35,31[5] mas/år Dek.: +25,69[5] mas/år |
| Parallax () | 8,6025 ± 0,1732[1] |
| Avstånd | 379 ± 8 lå (116 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,07[2] |
| Detaljer | |
| Radie | 17,42+0,68-0,80[1] R☉ |
| Luminositet | 170,3 ± 4,0[1] L☉ |
| Temperatur | 4 997+119-96[1] K |
| Metallicitet | -0,38[6]dex |
| Andra beteckningar | |
| A Sgr,[7] HD 189005, CD-26 14682, CPD-26 6895, GSC 06896-02102, HIC 98353, HIP 98353, HR 7618, IRAS 19559-2619, IRC-30422, 2MASS J19585719-2611447, PLX 4718, PPM 270516, SAO 188778, TD1 25753, TYC 6896-2102-1, Gaia DR2 6754254613232981632 [8] | |
60 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna,[9] belägen i den västra delen av stjärnbilden Skytten[8] och har även Bayer-beteckningen A Sagittarii. Den har en skenbar magnitud på 4,84[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 379 ljusår (ca 116 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -51 km/s.[2] Den bildar det nordvästra hörnet av asterismen som kallas Terebellum.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Primärstjärnan 60 Sagittarii A är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G6 III,[3] som ingår i gruppen av röda stjärnor på den horisontella jättegrenen, har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och genererar energi genom termonukleär fusion av helium.[10] I The Bright Star Catalog är den listad med spektralklass G6 III Ba0.2,[4] vilket betyder att den är en svag bariumstjärna och därmed kan ha en vit dvärg som följeslagare.[9] Den har en massa som är ca 6[4] solmassor, en radie som är ca 17[1] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 170[1] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 5 000[1] K.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 60 Sagittarii, 22 februari 2020.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e f] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- ^ [a b c] Hoffleit, D.; Warren, Jr., W. H., "HR 7618, database record", The Bright Star Catalogue (5th Revised ed.), CDS. ID V/50. Upptagen on line 19 november 2009.
- ^ [a b] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ Alves, S.; et al. (April 2015), "Determination of the spectroscopic stellar parameters for 257 field giant stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 448 (3): 2749–2765, arXiv:1503.02556, Bibcode:2015MNRAS.448.2749A, doi:10.1093/mnras/stv189.
- ^ Kostjuk, N. D. (2002), "HD 189005, database record", HD-DM-GC-HR-HIP-Bayer-Flamsteed Cross Index, Institute of Astronomy of Russian Academy of Sciences. CDS ID IV/27. Upptagen on line 19 november 2009.
- ^ [a b] "60 Sgr A". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-08-04.
- ^ [a b] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Alves, David R. (August 2000), "K-Band Calibration of the Red Clump Luminosity", The Astrophysical Journal, 539 (2): 732–741, arXiv:astro-ph/0003329, Bibcode:2000ApJ...539..732A, doi:10.1086/309278.
