65, 66 och jag

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
65, 66 och jag
(65, 66 och jag)
GenreKomedi
RegissörAnders Henrikson
ManusFleming Lynge
Torsten Lundqvist
Weyler Hildebrand
OriginalmusikMac Morris
Jules Sylvain
ProduktionsbolagWivefilm
Premiär1936
Speltid89 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

65, 66 och jag (även 65:an, 66:an och jag) är en svensk komedifilm från 1936.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Grosshandlare Karl-Alfred Petterson är ute med en ung dam på Mosebacke Restaurant, fröken Vivan Berglund, en av hans anställda. När han skall köra Vivan hem kolliderar han med en lyktsstolpe. När han därefter anmäler sitt körkort som förlorat hos polisen, påpekar de att han verkar spritpåverkad och att han har tidigare gjort sig skyldig till liknande förseelser. Han har därför någon form av straff att vänta. Nästa morgon är han irriterad. Fru Petterson som tidigare klagat över hur svårt det är att få en jungfru meddelar att hon hittat en, Amalia, som kommer från Härjedalen.Det ringer i telefonen. Det löjtnant Nils Tjäder som vill tala med hans dotter Ellen, vilken han uppvaktar. Petterson avskyr dock militärer och snäser av honom.

När grosshandlaren senare talar med sin advokat Hallén, säger den senare att Pettersson nu kan räkna med en månad i fängelse och att det är ingen idé att överklaga. Han beslutar sig ändå för att resa till Berlin i affärer. Väl hemma igen möter han löjtnant Tjäder och meddelar denne att det inte blir något av med hans dotter. Militärer håller bara på med att skjuta och smälla och kollra bort fruntimmer. Jag känner er inte, säger han till Tjäder. Innan han skall ta tåget åker han först till en badplats. Där blir han bestulen på sin bil och även sina kläder av en viss Blomberg, som polisen jagar för att han undanhållit sig sina militära repetetionsövningar.

Utan egna kläder och utan nycklar försöker Petterson ta sig in i sitt eget hus. Den nya husan Amalia, som är ensam hemma och aldrig träffat honom, uppfattar honom som en inbrottstjuv. Eftersom han dessutom har Blombergs kläder på sig, blir han tagen för denne när polisen kommer. Man skickar Pettersson sedan vidare till regementet. Han säger att det begåtts ett misstag men ingen vill tro honom. Under tiden arresteras Blomberg i Petterssons kläder, blir tagen för denne och sänds i fängelse för att sitta av en månad efter det att Hallén sagt till polisen att han inte tänker överklaga.

Löjtnant Tjäder upptäcker dock vem han har att göra med men upprepar lite skämtsamt samma ord som Petterson tidigare sagt, jag känner er inte. Men sedan påpekar han att det är bättre att vara där än att göra 30 dagar på Långholmen eftersom Tjäder varit hos Hallén och fått reda på att ”grosshandlare Petterson” åkt i fängelse. Han utnämner Petterson till sin kalfaktor. Han måste dock vara med om alla krävande militärövningar som att marschera. Samtidigt får vi se hur Blomberg har det ganska bra där han sitter på Långholmen och smörjer kråset med den mat som advokaten låter skicka alltmedan han låtsas för fru Petterson att maken verkligen är i Berlin.

Petterson hamnar på sjukan tillsammans med sina logementskamrater, 65:an Petrus Ramlösa som är övertygad vegetarian, och 66:an Pelle Frisk, en riktig söderkis. Amalia kommer på besök och blir insmugglad av Pelle Frisk. När Petterson presenterar sig som 67 Blomberg säger Amalia att det är han som är far till sitt u ä barn, vilket blir en komplikation i den rivalitet som 65:an och 66:an utvecklat kring Amalia. Hon har med sig mat och vin och man håller fest i sjuksalen.

Tjäder bestämmer sig att vara vänlig mot Petterson trots de tidigare misshälligheter som rått dem emellan och han börjar mer och mer att trivas med krigarlivet. Petterson får börja sköta sin affärsverksamhet på Tjäders rum och får till sin hjälp från sitt kontor. Det blir manöver igen och Petterson smiter ifrån till en restaurang. När han skall serveras blir han emellertid bortmotad från sin plats från en korpral. I samband med detta ser Petterson sin fru i sällskap med advokat Hallén och de ser ut att ha trevligt tillsammans. Övningen fortsätter och Petterson skickar iväg Frisk och ger honom pengar för att hälsa på sin sjuka mor. Tjäder som observerat detta säger strängt att det inte är brukligt att manskapet beviljar permission men säger ändå sedan att det är bra att han nu fått en känsla av kamratanda. Han påpekar att krigarlivet trots allt varit nyttigt för Petterson.

En månad har gått och Petterson skall hemförlovas. Han befinner sig på på Tjäders rum och hans dotter är där för att hälsa på sin fästman. Hon förleds dock att tro att faderns sekreterare har något ihop med Tjäder eftersom denne måste undvika att Ellen även ser sin far där och det uppstår en fnurra på tråden.

Petterson får permission kvällen innan utryckningsdagen för att hämta civila kläder. Han klättrar in i stt hem per stege och kort därefter följer också 65:an och 66:an. Amalia tar fortfarande Petterson som Blomberg. De håller avskedsfest med läckerheter från Pettersons kök och vin. Samtidigt träffas Tjäder och Ellen och reder ut sitt missförstånd. Han berättar hela sanningen om vad hennes far haft för sig. Plötsligt kommer fru Petterson i sällskap med Hallén och hon tror först det är tjuvar som huserar. Petterson lyckas smyga undan men Amalia ertappas och får avsked. Blomberg dyker också upp och kräver ersättning för sin tid på Långholmen men blir handgripligen utkastad. Till sin fru säger Petterson att han haft en bra tid i Berlin men hon vet nu genom Hallén var han varit men låtsas som ingenting. Tjäder kommer nu på besök och nu kan Petterson erkänna honom som värdig svärson och att militäryrket är lika bra som något annat.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades på biograf Skandia i Stockholm 23 november 1936.

Filmen har som förlaga en dansk teaterpjäs av Axel Frische som hade premiär på Casino i Köpenhamn 20 september 1935. Den har filmats en gång tidigare i Finland 1943 under titeln Varuskunnan "pikku" morsian (Garnisonens "lilla" fästmö) i regi av Eero Levä.

Teaterpjäsen 65, 66 och jag hade premiär i Stockholm på Folkets hus teater 3 oktober 1936. Med i filmen och teaterpjäsen finns Elof Ahrle som på film gör 66 Frisk och i pjäsen grosshandlare Pettersson och Sigge Fürst som på film gör en polis och i pjäsen en fanjunkare.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

DVD[redigera | redigera wikitext]

Filmen gavs ut på DVD 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]