79 Eurynome
| 79 Eurynome | |
.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. C. Watson |
| Upptäcktsplats | Ann Arbor |
| Upptäcktsdatum | 14 september 1864 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 79 Eurynome |
| Alternativnamn | A863 RA |
| Uppkallad efter | Eurynome[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 2,91215201 AU 435 651 740 km |
| Perihelium | 1,977541 AU 295 835 920 km |
| Halv storaxel | 2,44484649 AU 365 743 829 km |
| Excentricitet | 0,191139 |
| Siderisk omloppstid | 1 396,29062 d (3,82 år) |
| Medelomloppshastighet | 19,062 km/s |
| Medelanomali | 226,98817° |
| Inklination | 4,6184° |
| Longitud för uppstigande nod | 206,6678° |
| Periheliumargument | 201,0026° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 66,47[3] km 60,5[4] |
| Massa | 3,1×1017 kg |
| Synodisk rotationsperiod | 5,978[3] h |
| Albedo | 0,2618[3][4] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~178 |
| Spektraltyp | S[3][4] |
| Absolut magnitud (H) | 7,96 |
79 Eurynome eller A863 RA är en ganska stor och ljus asteroid som 14 september 1864 upptäcktes av den kanadensisk-amerikanske astronomen James Craig Watson i Ann Arbor. Asteroiden har fått sitt namn från någon med namnet Eurynome inom grekisk mytologi, men det är något oklart vilken av dem.[5]
Den ljusa ytan beror på silikater. Ytan ser inte likadan ut över hela asteroiden.[4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 1 maj 2009
- ↑ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, 12 juni 2012, s. 20, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser on Eurynome” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 20 november 2011. https://www.webcitation.org/63KbRZ4QU?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=79. Läst 20 november 2011.
- 1 2 3 4 Shevchenko, V. G.; Chiorny, V. G.; Kalashnikov, A. V.; Krugly, Yu. N.; Mohamed, R. A.; Velichko, F. P. (1996). ”Magnitude-phase dependences for three asteroids.”. Astronomy and Astrophysics Supplement. sid. v.115, p.475-479. http://adsabs.harvard.edu/abs/1996A&AS..115..475S.
- ↑ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 20. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA20&dq=79+Eurynome&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=79%20Eurynome&f=false. Läst 28 april 2015
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Diagram över omloppsbanan för 79 Eurynome från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||