AK-47
| AK-47 | |
|---|---|
 | |
| Typ | Automatkarbin |
| Ursprungsplats |  Sovjetunionen
|
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1949-idag |
| Använts av | Ett flertal länder |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Michail Kalasjnikov |
| Designad | 1944–1947 |
| Tillverkare | Izhmash |
| Producerad | 1949–1959 |
| Antal tillverkade | omkring 75 miljoner AK-47 100 miljoner AK-typ gevär |
| Varianter | AK-47, AKS (vapen), AKM, AKMS, AK-74, AK-101, AK-102, AK-103, AK-104, AK-105, AK-107, AK-108, AN-94 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 4,78 kg med laddat magasin, 3,2 kg med förenklad låda (AKM) |
| Längd | 870 mm fast träkolv 875 mm utfälld kolv 645 mm ihopfälld kolv |
| Piplängd | 415 mm |
| Patron | 7,62×39mm M43/M67 |
| Mekanism | Gaslås, roterande slutstycke |
| Eldhastighet | 600 skott/min |
| Utgångshastighet | 715 m/s |
| Effektiv räckvidd | 400 meter halvautomat 300 meter helautomat |
| Frammatning | 10, 20, 30, 40, 75 eller 100-skotts avtagbar låda och trummagasin |
| Riktmedel | Justerbara järnsikten, 100-800 meters justeringar, 378 mm siktesradie |
Ak-47 (ryska: Автоматический Карабин 1947, Automatkarbin modell 1947), även kallad Kalasj, Kalasjmat eller Kalasjnikovs Stormgevär (ryska: Штурмовая винтовка Калашникова образца 1947 года, Shturmovaja vintovka Kalasjnikova obraztsa 1947 goda), är en automatkarbin som ursprungligen utvecklades för mekaniserat infanteri och infördes i Sovjetunionens armé 1949.
Historia[redigera | redigera wikitext]
AK-47 är konstruerat av den ryske pansarvagnsbefälhavaren Michail Kalasjnikov, varför vapnet också ofta benämns som Kalasjnikov – även om Kalasjnikov har konstruerat betydligt fler vapentyper.
Kalasjnikov var ursprungligen sergeant i Röda armén och stridsvagnschef under Andra världskrigets början. Han skadades 1941 vid en träff i sin stridsvagn och under sjukhusvistelsen fick han idén om ett särskilt vapen för soldater i stridsvagnar och andra bepansrade fordon med brist på internt manöverutrymme.[1]
Vid sin återkomst från sjukhuset till sitt förband fick han möjlighet att tillsammans med vapentekniker utveckla sin idé. Ursprungliga idén kom från det som egentligen var världens första automatkarbin, den tyska Sturmgewehr 44 (StG-44, även MP-44). Efter ett antal försöksversioner blev Avtomat Kalasjnikova – 47 färdig 1947 och den började tillverkas och tillfördes de sovjetiska förbanden från 1949. AK-47 brukar benämnas som en kopia av den tyska automatkarbinen StG-44 trots att inga mekaniska delar i de två vapnen är identiska. Vad som avses är att Kalasjnikov med all sannolikhet studerat det tyska vapnet och inkorporerat konceptet i sin egen konstruktion. AK-47 ersatte automatgeväret SKS i sovjetisk tjänst.[1]
1959 modifierades och uppgraderades AK-47:an på många olika sätt och de automatkarbiner som tillverkades efter denna punkt gick därefter under beteckningen AKM (Avtomat Kalasjnikova Modernizirovannyj, "Automatkarbin Kalasjnikov, Moderniserad"). Skillnaderna är dock inte så stora att man utanför en teknisk diskussion behöver göra skillnad mellan de två modellerna.[1]
1974 antog den sovjetiska armén AKM:s efterföljare, AK-74, som i princip är samma vapen som AKM men i en mindre kaliber (5,45x39 mm).[1]
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
AK-47 har tack vare sin mycket enkla, robusta och billiga konstruktion blivit populär såväl inom många länders arméer som inom gerilla- och terroristorganisationer. Under Kalla kriget var AK-47 i olika varianter standardvapnet för infanterisoldater i öststaterna och många andra länder i Asien och Arabvärlden. Man har beräknat att antalet tillverkade vapen är mellan 70 och 100 miljoner.[2] Oftast anses de finska kopiorna 7,62 RK 62-automatkarbinerna vara av bäst kvalitet.[källa behövs] Dessa tillverkades av Valmet och Sako i Finland.
Geväret har deltagit i fler krig än något annat modernt vapen och ses ofta som en symbol för icke-reguljära stridskrafter såsom gerillor.[källa behövs]
Tekniska data[redigera | redigera wikitext]
AK-47 kan ställas in för automateld (helautomat) eller patronvis eld (halvautomat). Vapnet har en förhållandevis låg mynningshastighet. Vid strid på kortare avstånd (som brukligt är med automatkarbin) är inte detta någon betydande nackdel, men det innebär att det inte räcker att förse en AK-47 med kikarsikte för att göra vapnet användbart för precisionsskytte. AK-47 har i olika versioner utrustats med kort respektive lång pipa.
Slutstycket i AK-47 är, till skillnad från svenska AK 5 och amerikanska M16, inte isärtagbart. Detta gör att de enskilda delarna i slutstycket inte kan rengöras.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Hodges, Michael (2009). AK47 - Vapnet som förändrade världen. Natur & Kultur. ISBN 9789127419193[sidnummer behövs]
- ^ Nationalencyklopedin, på internet, 9 oktober 2009, uppslagsord: kalasjnikov
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör AK-47.- Modern Firearms - Kalashnikov AK-47 and AKM assault rifles (engelska)
- AK-47 Museum virtual tour (engelska)
Wikimedia Commons har media som rör 
