AK-47

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Kalasjnikov” leder hit. För den ryske stridsvagnschefen, se Michail Kalasjnikov.
AK-47
Rifle AK MON.jpg
Typ Automatkarbin
Ursprungsplats  Sovjetunionen
Tjänstehistoria
I tjänst 1949-idag
Använts av Ett flertal länder
Produktionshistoria
Designer Michail Kalasjnikov
Designad 1944–1947
Tillverkare Izhmash
Producerad 1949-1959
Antal tillverkade omkring 75 miljoner AK-47
100 miljoner AK-typ gevär
Varianter AK-47, AKS (vapen), AKM, AKMS, AK-74, AK-101, AK-102, AK-103, AK-104, AK-105, AK-107, AK-108
Specifikationer
Vikt 4,78 kg med laddat magasin, 3,2 kg med förenklad låda (AKM)
Längd 870 mm fast träkolv
875 mm utfälld kolv
645 mm ihopfälld kolv
Piplängd 415 mm

Patron 7,62×39mm M43/M67
Mekanism Gaslås, roterande slutstycke
Eldhastighet 600 skott/min
Utgångshastighet 715 m/s
Effektiv räckvidd 400 meter halvautomat
300 meter helautomat
Frammatning 10, 20, 30, 40, 75 eller 100-skotts avtagbar låda och trummagasin
Riktmedel Justerbara järnsikten, 100-800 meters justeringar, 378 mm siktesradie

AK-47 (ryska: Автомат Калашникова образца 1947 года, "Kalasjnikovs Automatkarbin modell 1947"), även kallad Kalasjnikov, är en automatkarbin som ursprungligen utvecklades för mekaniserat infanteri och infördes i Sovjetunionens armé 1949.

Historia[redigera | redigera wikitext]

AK-47 är konstruerat av den ryske pansarvagnsbefälhavaren Michail Kalasjnikov, varför vapnet också ofta benämns som Kalasjnikov – även om Kalasjnikov har konstruerat betydligt fler vapentyper.

Kalasjnikov var ursprungligen sergeant i Röda armén och stridsvagnschef under Andra världskrigets början. Han skadades 1941 vid en träff i sin stridsvagn och under sjukhusvistelsen fick han idén om ett särskilt vapen för soldater i stridsvagnar och andra bepansrade fordon med brist på internt manöverutrymme.[1]

Vid sin återkomst från sjukhuset till sitt förband fick han möjlighet att tillsammans med vapentekniker utveckla sin idé. Ursprungliga idén kom från det som egentligen var världens första automatkarbin, den tyska Sturmgewehr 44 (StG-44, även MP-44). Efter ett antal försöksversioner blev Avtomat Kalasjnikova - 47 färdig 1947 och den började tillverkas och tillfördes de sovjetiska förbanden från 1949. AK-47 brukar benämnas som en kopia av den tyska automatkarbinen StG-44 trots att inga mekaniska delar i de två vapnen är identiska. Vad som avses är att Kalasjnikov med all sannolikhet studerat det tyska vapnet och inkorporerat konceptet i sin egen konstruktion. AK-47 ersatte automatgeväret SKS i sovjetisk tjänst.[1]

1959 modifierades och uppgraderades AK-47:an på många olika sätt och de automatkarbiner som tillverkades efter denna punkt gick därefter under beteckningen AKM (Avtomat Kalasjnikova Modernizirovannyj, "Automatkarbin Kalasjnikov, Moderniserad"). Skillnaderna är dock inte så stora att man utanför en teknisk diskussion behöver göra skillnad mellan de två modellerna.[1]

1974 antog den sovjetiska armén AKM:s efterföljare, AK-74, som i princip är samma vapen som AKM men i en mindre kaliber (5,45x39 mm).[1]

AK-47 har tack vare sin mycket enkla, robusta och billiga konstruktion blivit populär såväl inom många länders arméer som inom gerilla- och terroristorganisationer. Under Kalla kriget var AK-47 i olika varianter standardvapnet för infanterisoldater i öststaterna och många andra länder i Asien och Arabvärlden. Man har beräknat att antalet tillverkade vapen är mellan 70 och 100 miljoner. Oftast anses de finska kopiorna 7,62 RK 62-automatkarbinerna vara av bäst kvalitet.[källa behövs] Dessa tillverkades av Valmet och Sako i Finland.

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

AK-47 kan ställas in för automateld (helautomat) eller patronvis eld (halvautomat). Vapnet har en förhållandevis låg mynningshastighet. Vid strid på kortare avstånd (som brukligt är med automatkarbin) är inte detta någon betydande nackdel, men det innebär att det inte räcker att förse en AK-47 med kikarsikte för att göra vapnet användbart för precisionsskytte. AK-47 har i olika versioner utrustats med kort respektive lång pipa.

Slutstycket i AK-47 är, till skillnad från svenska AK 5 och amerikanska M16, inte isärtagbart. Detta gör att de enskilda delarna i slutstycket inte kan rengöras.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Uppskattningsvis har det tillverkats mer än 100 miljoner exemplar av Kalasjnikov AK-47 och dess varianter.[2] Geväret har deltagit i fler krig än något annat modernt vapen och ses ofta som en symbol för icke-reguljära stridskrafter såsom gerillor.

En bajonettförsedd AK-47 är avbildad på Moçambiques flagga. Många gerillagrupper (framför allt kommunistiska sådana) använder även vapnet som symbol (mest kända är libanesiska shiamuslimska Hizbollah).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Hodges, Michael (2009). AK47 - Vapnet som förändrade världen. Natur & Kultur. ISBN 9789127419193 [sidnummer behövs]
  2. ^ Nationalencyklopedin, på internet, 9 oktober 2009, uppslagsord: kalasjnikov

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]