Raduga Ch-58
| Ch-58 | |
 | |
| Typ | Anti-radarrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1980 – |
| Används av | Indien, Iran, Malaysia, Peru, Ryssland |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Igor Seleznev |
| Designdatum | 1972 – 1977 |
| Tillverkare | Raduga designbyrå |
| Varianter | Ch-58, Ch-58U, Ch-58E, Ch-58USjE, Ch-58USjKE |
| Specifikationer | |
| Längd | 4,85 meter 4,19 meter (Ch-57E, Ch-58USjE och Ch-58USjKE) |
| Vikt | 650 kg 490 kg (Ch-57E, Ch-58USjE och Ch-58USjKE) |
| Spännvidd | 1170 mm 800 mm (Ch-58USjKE) |
| Diameter | 380 mm |
| Stridsspets | Splitterladdning |
| Stridsspetsvikt | 149 kg |
| Tändrör | Zonrör och elektriskt anslagsrör |
| Brinntid | 3,6 s (startmotor) 15 s (banmotor) |
| Målsökare | PRGS-58 |
| Vapenbärare | Su-22M4, Su-24M, Su-25, Su-30MK, MiG-25BM |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 10 – 200 km |
| Maxhastighet | 1800 km/h (Ch-58) 2800 km/h (Ch-58U och senare) |
Ch-58 (ryska: Х-58, NATO-rapporteringsnamn: AS-11 Kilter) är en signalsökande robot som drivs av fast bränsle. Den utvecklades för att ersätta den äldre Ch-28 för att slippa den robotens problem med flytande bränsle.
Utveckling[redigera | redigera wikitext]
1972 fick designbyrån Raduga i uppdrag av Sovjetunionens centralkommitté att utveckla en anti-radarrobot för en variant av MiG-25 specialiserad för att slå ut fientligt luftförsvar. Tanken var att MiG-25 med sina överlägsna fart- och höjdresurser skulle kunna ta upp kampen med luftvärnssystem som var alltför farliga för andra flygplan.
Ch-58 var utvecklad att användas tillsammans med radarvarnings- och radiopejlsystemet Jaguar, men snart utvecklades även en extern radarvarningskapsel kallad Vjuga-17 (baserad på den tidigare Metel för Ch-28) som gjorde att roboten även kunde bäras av andra flygplan.
Varianten Ch-58U var utvecklad för Su-24M och dess avancerade radarvarningssystem Fantasmagorija och hade bland annat förmågan att kunna skjutas i blindo för att tilldelas mål efter avfyrningen.
Konstruktion[redigera | redigera wikitext]
Även om Ch-58 inte kan nå lika hög hastighet som Radugas tidigare robotar med flytande bränsle är den ändå konstruerad på liknande sätt i rostfritt stål och titanlegeringar. Rodren styrs elektromekaniskt, vilket är ovanligt, men robotens interna batteri kan driva styrservona i upp till 200 sekunder, vilket är längre än vad som kan åstadkommas med tryckluft.
Varianter[redigera | redigera wikitext]
- Ch-58 – Ursprunglig version designad för MiG-25BM.
- Ch-58U – Förbättrad version designad för Su-24M.
- Ch-58E – Exportversion. E-versionen är något kortare och lättare och kan därför bäras av Su-25.
- Ch-58USjE (Ulutjsjennyj Sjirokopolosnyj Eksportnyj) – exportversion med bredbandig sökare, främst designad för kinas Su-30MKK.
- Ch-58USjKE – Ch-58USjE med vikbara fenor.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”Противорадиолокационная ракета Х-58У” (på ryska). Ракетная техника. http://rbase.new-factoria.ru/missile/wobb/x58u/x58u.shtml. Läst 1 juli 2011.
- ”Х-58” (på ryska). Уголок неба. 2004. http://www.airwar.ru/weapon/avz/x58u.html. Läst 1 juli 2011.
- Sergey Babain. ”Х-58 (изделие 112 или Д7, AS-11 'Kilter')” (på ryska). Настоящие сверхзвуковые. Arkiverad från originalet den 30 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120130202712/http://www.sergib.agava.ru/russia/raduga/kh/58/kh58.htm. Läst 1 juli 2011.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Raduga Ch-58.
