Abba

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Abba (olika betydelser).
Abba
ABBA - TopPop 1974 5.png
Andersson, Lyngstad, Fältskog och Ulvaeus i nederländsk TV 1974.
Bakgrund Sverige Stockholm, Sverige
Genre(r) Europop, disco, pop, rock, schlager
År som aktiva 1972–1982
Skivbolag Polar, Columbia
Relaterade artister Hep Stars, Hootenanny Singers
Webbplats Officiell webbplats
Tidigare medlemmar
Björn Ulvaeus
Agnetha Fältskog
Benny Andersson
Anni-Frid Lyngstad
Logotyp
ABBA logo.png

Abba (ofta skrivet ABBA och som logotyp ᗅᗺᗷᗅ) var en svensk popgrupp, som gav ut musik mellan 1972[1] och 1983.[2] De fem första singelskivorna och det första albumet gavs ut under artistnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida innan gruppnamnet Abba formades av medlemmarnas initialer 1974.

Abba bestod av två gifta par: Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog samt Benny Andersson och Anni-Frid "Frida" Lyngstad. Under hela gruppens karriär skrevs musik och text av Andersson och Ulvaeus, fram till 1977, ibland tillsammans med gruppens manager, Stikkan Anderson.

Gruppens första album var Ring ring 1973 och deras sista album var The Visitors, som kom ut 1981. Det stora internationella genombrottet kom i Eurovision Song Contest 1974, där gruppen framförde det vinnande bidraget Waterloo.

Medlemmarnas äktenskap brast 1979[3] respektive 1981[4], och gruppen gjorde sin sista studioinspelning hösten 1982.[5] Därefter tog gruppen en paus för att arbeta med andra projekt; Andersson och Ulvaeus med musikalen Chess, medan Fältskog och Lyngstad gjorde soloprojekt. "Pausen" blev långvarig och gruppen kom aldrig att återsamlas i studion. Vid endast ett tillfälle har gruppen samlats för att sjunga framför tv-kameror; i Lasse Holmqvists program Här är ditt liv med Stikkan Anderson 1986.[6]

1983 hade gruppen sålt omkring 180 miljoner skivor.[7] Idag har gruppen sålt över 400 miljoner skivor över hela världen och är därmed Sveriges mest framgångsrika musikexport genom tiderna. Deras musik fortsätter att sälja ca 2–4 miljoner exemplar varje år. Abba blev den första popgruppen från Kontinentaleuropa/Norden att under en längre tid nå större framgångar i den engelskspråkiga världen.

Abba är invalda i Rock and Roll Hall of Fame[8] och Swedish Music Hall of Fame.[9]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Gruppen formas[redigera | redigera wikitext]

Gruppmedlemmarna hade redan under 1960-talet haft musikaliska framgångar på varsitt håll; Benny Andersson med Hep Stars, Björn Ulvaeus med Hootenanny Singers och Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad som soloartister. Andersson och Ulvaeus arbetade tillsammans som musikproducenter och låtskrivare vid Stikkan Andersons skivbolag Polar Music före Abbatiden, bland annat för Ted Gärdestad och Hootenanny Singers.

1969 gav Andersson och Ulvaeus ut sin första gemensamma singel She's My Kind of Girl under artistnamnet Björn & Benny. Detta var dock inte den första låt som de skrev tillsammans. De träffades redan 1966 och skrev sånger som It Isn't Easy To Say och A Flower in My Garden, vilka båda spelades in av Hep Stars. En av låtskrivarduons stora framgångar var Language of Love 1971, som bland annat spelades in av den franska artisten Françoise Hardy.

Ulvaeus och Fältskog samt Andersson och Lyngstad träffades vid ungefär samma tid och blev två par. Musikproducenterna och låtskrivarna Ulvaeus/Andersson tog med sina sjungande flickvänner till studioinspelningar för Björn & Benny-låtar samt för andra artister. Den första inspelning som det är säkerställt att samtliga fyra personer medverkar på är Björn & Benny-singeln Hej gamle man! 1970[10], som låg tio veckor på Svensktoppen.[11] De två paren uppträdde på scen första gången tillsammans den 1 november 1970Restaurang Trädgårn i Göteborg under namnet Festfolket (alternativt Fästfolket och Två gånger fästfolk).[12][13] Den 13 december 1970 syntes kvartetten även i TV-programmet Five Minutes Saloon, där de framförde sin version av California, Here I Come från 1921.[14]

1972 kom de första singelskivorna där alla samtliga fyra Abbamedlemmarna medverkade på skivomslaget, under gruppnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida. Den första singel som släpptes under detta namn var People Need Love.[15] I USA lanserades gruppens tre första singlar av Playboy Records under namnet Björn & Benny (with Svenska flicka).

Genombrottet[redigera | redigera wikitext]

Björn Ulvaeus framför ett fotografi som togs i samband med Melodifestivalen 1973. Vid öppnandet av Abbamuseet 2013.

Gruppen deltog under namnet Björn & Benny, Agnetha & Frida i Melodifestivalen 1973 med tävlingsbidraget Ring ring (bara du slog en signal). Låten slutade på en tredjeplats, men detta hindrade inte gruppen från att få sin första större försäljningsframgång. Eftersom Agnetha Fältskog födde barn strax därefter ersattes hon tillfälligt av Inger Brundin - bland annat under en promotionsturné i Västtyskland, Österrike, Nederländerna och Belgien. Singeln blev etta i Sverige och Belgien och låg dessutom inom topp fem i Österrike, Nederländerna, Norge och Sydafrika.

En ännu större framgång skulle komma året därpå då gruppen, med det förkortade namnet Abba, framförde Waterloo vid Eurovision Song Contest i Brighton, Storbritannien, den 6 april 1974. Efter omröstningen stod bidraget som vinnare - det första för Sverige. Vinsten banade väg för gruppens framgångsrika internationella karriär. Waterloo blev, förutom i Sverige, listetta i flera europeiska länder. Låten blev även en hit i USA där den som bäst klättrade till sjätteplatsen på Billboardlistan.[16]

Med koreografi av Graham Tainton och scenkläder av Owe Sandström[17] lyckades gruppen skaffa sig uppmärksamhet inte bara för musiken.

Abba och proggen[redigera | redigera wikitext]

Abbas tidiga storhetstid inföll under svenska proggens och musikrörelsens 1970-tal och många musikkritiker i Sverige anklagade därför ofta gruppen för att vara alltför kommersiell. Abbas glammiga image stod i djup kontrast till den musikvåg som var tongivande i Sverige i början och mitten av 1970-talet. I Ulf Dagebys låt Doin' the omoralisk schlagerfestival från 1975 hånas Abba för sina plastkläder.

Framgången följs upp[redigera | redigera wikitext]

Abba på den holländska flygplatsen Schiphol 1976.

Efter Waterloo dröjde det ett och ett halvt år till nästa framgång, då gruppen fick en hit med SOS. Låten låg som bäst på sjätte plats på den brittiska listan, och på femtonde plats i USA. En version med svensk text gjordes året därpå till Agnetha Fältskogs soloskiva Elva kvinnor i ett hus. Innan SOS hade gruppen släppt en rad singlar som inte nådde någon större framgång på hitlistorna i Storbritannien och USA, men som klättrade på listor i andra länder; Honey, Honey (2:a i Västtyskland), So Long (3:a i Österrike) och I Do, I Do, I Do, I Do, I Do (1:a i Australien och Nya Zeeland). De två förstnämnda singlarna klättrade på listorna i samband med gruppens första Europaturné 1974-75. Efter SOS släpptes singeln Mamma Mia som lyckades klättra till förstaplatsen i Storbritannien, vilket stärkte gruppens status där.

År 1976 var Abba en av världens mest populära musikgrupper, med låtar som Fernando, Knowing Me, Knowing You, Money, Money, Money och Dancing Queen. Den sistnämnda lyckades klättra till förstaplatsen på Billboardlistan i USA våren 1977. Vid lanseringen av Dancing Queen fick Abba en synnerligen exklusiv draghjälp; den 18 juni 1976 framförde gruppen den då nya låten i en tv-sänd gala tillägnad kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, som dagen efter skulle bli Sveriges drottning.

Mellan 1974 och 1980 kom gruppen att ha nio singelettor på Englandslistan och en i USA. Abba var på toppen av sin karriär vid en tid då europeisk popmusik skattades högt i USA. Intresset för Abba kulminerade i USA samtidigt som punk och new wave ökade i popularitet i Europa. Gruppen var också populär i östra Europa trots den kommunistiska diktaturen. Abba gästade tv-shower i såväl Polen som Östtyskland. Gruppens första världsturné tog dem genom Europa och Australien, där gruppen var oerhört populära, 1977 och dokumenterades i långfilmen ABBA – The Movie, som fick biopremiär i december samma år. Under första halvan av 1978 gjorde gruppen en promotionsturné i USA, där singeln Take a Chance on Me klättrade till tredje plats.

Eftersom medlemmarna hade svårt att förena karriären med privatlivet, upplevde gruppen en hel del slitningar. Fältskog och Ulvaeus begärde om skilsmässa i början av 1979.

Polar Studios låg i det så kallade Sportpalatset på Kungsholmen i Stockholm. Där fanns den kvar fram till 2004.

Abba-soundet[redigera | redigera wikitext]

Ända från början uppmärksammades Abba för musikens speciella ljudbild. Arkitekten bakom detta sound var ljudtekniker Michael B Tretow, som hade hämtat sin inspiration från Phil Spectors inspelningsteknik. Soundet utvecklades under långa studiosessioner. Enligt Tretow bestod en del av processen att lägga två likadana spår, till exempel Fältskogs och Lyngstads sång, bredvid varandra i mixen med någon hundradels sekunds förskjutning, så att det blev en fylligare upplevelse. Tretow var ljudtekniker på samtliga av guppens inspelningar.

Ytterligare en viktig aspekt var de musiker som arbetade med gruppen. Andersson och Ulvaeus använde i stor uträckning samma studiomusiker under hela Abbatiden, däribland gitarristerna Lasse Wellander och Janne Schaffer, basisten Rutger Gunnarsson samt trummisen Ola Brunkert. På grund av de komplicerade ljudbilder som Andersson, Ulvaeus och Tretow eftersträvade blev studiosessionerna slitsamma för musikerna. Studiomusikerna medföljde även gruppen på flertalet turnéer där de återskapade mycket av studiosoundet.

1978 byggdes Polar StudiosKungsholmen i Stockholm, där gruppen kom att göra alla sina resterande inspelningar, med undantaget för Voulez-Vous som delvis spelades in i Miami, USA 1979. Innan dess hade gruppen bokat in sig i olika studior över skilda delar av Stockholm och undantagsvis utanför huvudstadsregionen.

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Gruppen i Rotterdam under sin världsturné 1979, som i förlängningen 1980 kom att bli deras sista.

Hösten 1979 turnerade gruppen i Europa, USA och Kanada. Våren 1980 fortsatte turnén till Japan, vilket skulle bli deras sista konsertturné. Under 1980 släpptes två singlar som blev gruppens sista ettor på brittiska singellistan: The Winner Takes It All och Super Trouper.

Gruppens sista album blev The Visitors, som utkom i slutet av 1981. Det var det första albumet i världen som trycktes på CD-format, men Billy Joels 52nd Street fick förtur ut till skivhandeln.[18]

Anledningen till albumets mörka texter och dystra sound förklarar Anni-Frid Lyngstad i Carl-Magnus Palms bok ABBA - människorna och musiken: "När man har gått igenom en separation, som vi ju allihop hade gjort då, så påverkar det förstås atmosfären i studion. [...] Den glädje som alltid fanns i våra sånger, även om sången i sig själv var sorgsen, var borta. Vi hade glidit ifrån varandra som människor, och den samhörighet som alltid hade varit en del av våra inspelningar fanns inte kvar längre."[19] Även skivomslaget är mörkt och dystert. Fotografiet togs i Julius Kronbergs ateljéSkansen i Stockholm efter att albumdesignern Rune Söderqvist fått idén om att skivtitelns besökare kunde vara änglar samt att låten Like an Angel Passing Through My Room skulle finnas med på albumet. Han kom att tänka på Kronbergs många änglamotiv och bestämde att fotot skulle tas i Kronbergs ateljé. Fotografiet domineras av Kronbergs tavla föreställande Eros. Fotografiet togs sent på hösten 1981 och ateljén var ouppvärmd.[20]

Under första halvan av 1982 var gruppens inriktning att spela in ytterligare ett album och tre låtar spelades in: I am the City (utgiven först 1993, på samlingsalbumet More ABBA Gold – More ABBA Hits), You Owe Me One (B-sida på sista singeln) och Just Like That (än idag outgiven i sin helhet). Arbetet med albumet stoppades för att i stället inriktas på att släppa ett samlingsalbum, The Singles: The First Ten Years, med de mest säljande singlarna de senaste tio åren, plus två nya låtar som släpptes som singlar: The Day Before You Came och Under Attack. Den förra var gruppens sista inspelning medan den sistnämnda blev gruppens sista singel i februari 1983.[2]

Sista gången Abba uppträdde tillsammans under sin faktiska karriär var den 11 december 1982, då de medverkade i brittiska TV-programmet Late, Late Breakfast Show via satellit från Stockholm.[21][22] I början av 1983 beslöt gruppen att ta en paus. Gruppen upplöstes inte formellt – istället blev pausen längre än vad någon kunnat ana.

Anni-Frid Lyngstad 1982.

Gruppen gjorde en tillfällig återförening i januari 1986 för att inför tv-kameror sjunga Tivedshambo i SVT:s program Här är ditt liv.[23][24] Dock har de fyra aldrig spelat in musik tillsammans efter 1982.

Soloprojekt efter uppbrottet[redigera | redigera wikitext]

Efter att gruppen slutade spela in sånger tillsammans har Benny Andersson och Björn Ulvaeus skapat musikalerna Chess (tillsammans med Tim Rice) och Kristina från Duvemåla. De var också delaktiga i arbetet med musikalen Mamma Mia!, baserad på gruppens musik. Andersson har även arbetat som låtskrivare och musikproducent för bland annat Gemini, Orsa spelmän, Ainbusk Singers och Josefin Nilsson. Sedan år 2000 har han haft stora framgångar i Sverige med Benny Anderssons orkester.

Anni-Frid Lyngstad har släppt tre soloalbum: Something's Going On 1982, Shine 1984, och Djupa andetag 1996. Hon har även sjungit duett med exempelvis Phil Collins, Ratata, Marie Fredriksson och Filippa Giordani.

Agnetha Fältskog har givit ut fem egna soloalbum, 1983, 1985, 1988, 2004 och 2013. Hon har även varit skådespelare i långfilmen Raskenstam från 1982. Hon har sjungit duett med bland annat Peter Cetera, Tomas Ledin, Ola Håkansson och Gary Barlow.

Revival[redigera | redigera wikitext]

Intresset för Abba återuppväcktes i början av 1990-talet. År 1992 gav synthpopgruppen Erasure ut en EP med covers på fyra Abbalåtar, ABBA-esque, och i London startades en discorevivalklubb som spelade en av gruppens låtar varje timme. Samlingsalbumet ABBA Gold – Greatest Hits gavs ut strax därefter, och den kom att bli det mest sålda albumet i Storbritannien under 1990-talet. Skivan, och dess uppföljare More ABBA Gold – More ABBA Hits, sålde i stora upplagor i hela världen. I slutet av 1990-talet kom samtliga gruppens album åter ut i CD-format med ljudet restaurerat under ledning av Michael B. Tretow. Han satte även ihop medleyt ABBA Undeleted till utgivningen av CD-boxen Thank You For The Music 1994.

Önskemål om tillfälliga comebacker har avvisats av samtliga medlemmar. År 2000 tackade gruppmedlemmarna nej till ett erbjudande om en miljard dollar för en återföreningsturné.[25]

År 2005 släppte Madonna sin låt Hung Up där hon har samplat gruppens låt Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) från 1979. Låten blev en stor internationell framgång och toppade listorna i över 20 länder. Det är, jämte hiphopgruppen The Fugees Rumble in the Jungle, enda gången som låtskrivarna Andersson/Ulvaeus givit tillstånd att sampla en Abbainspelning.

Musikalen Mamma Mia! hade premiär på Prince Edwards Theatre i Londons West End den 6 april 1999, 25 år efter gruppens vinst i Eurovision Song Contest. Musikalen har manus av Catherine Johnson och baseras på gruppens låtar och har sedan dess spelats över hela världen och översatts till flertalet språk. Andersson och Ulvaeus har varit inblandade i arbetet med musikalen. Filmen Mamma Mia! baseras på musikalen och sattes upp på biografer 2008. Vid den svenska galapremiären på biografen Rival (ägd av Benny Andersson) den 4 juli 2008 var flera av filmens skådespelare, samt även alla de fyra Abbamedlemmarna, samlade. Detta var det första publika gemensamma framträdandet av alla fyra gruppmedlemmar sedan 1986.[26]

I maj 2013 öppnades ABBA - The MuseumDjurgården i Stockholm. Sexton månader senare hade museet besökts av en halv miljon besökare.[27] I januari 2016 öppnade nästa steg i Mamma Mia!-historien, då Mamma Mia! The Party öppnade på Gröna Lund i Stockholm.[28] Vid premiären medverkade samtliga fyra Abbamedlemmar.

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Musikvideor[redigera | redigera wikitext]

Bild från videoinspelningen till Chiquitita i Schweiz 1979.

Abba var en av pionjärerna när det gäller musikvideor. De gjorde sina första videor långt före MTVs tid (MTV startade 1981 i USA).

Waterloo var den första musikvideon gruppen gjorde. Detta skedde i samarbete med regissör Lasse Hallström. Videon filmades i juli 1974 och samtidigt filmade man även en video till Ring ring.[29] Hallström var ett naturligt val för gruppen då han redan på 1960-talet hade filmat musikarrangemang för SVT. Samarbetet med Hallström fortsatte och han regisserade alla utom de två sista av Abbas musikvideor (The Day Before You Came och Under Attack, vilka regisserades av Kjell Sundvall och Kjell-Åke Andersson).

Lasse Hallströms sätt att göra musikvideor kom att bli stilbildande; hans filmning av närbilder av medlemmarna i profil och en face användes i flertalet av gruppens musikvideor.

Gruppen använde sällan skådespelare i sina musikvideor, men två undantag är When I Kissed the Teacher där Magnus Härenstam figurerar som lärare och The Day Before You Came där Jonas Bergström spelar Agnetha Fältskogs förälskelse.

Spelfilmer[redigera | redigera wikitext]

Lasse Hallström regisserade ABBA – The Movie 1977 som en semi-dokumentär där tittaren ges en inblick i gruppens turné i Australien tidigare samma år. I filmatiseringen av musikalen Mamma Mia! från 2008 syns Andersson och Ulvaeus som statister. Likaså i den 2004 producerade kortfilmen The Last Video Ever medverkar alla fyra gruppmedlemmar som statister, medan gruppens musik framförs av dockor. Bland skådespelarna märks Loa Falkman, Rik Mayall, Sissela Kyle och Robert Gustafsson.

Flertalet av gruppens låtar förekommer i de australiska filmerna Muriels bröllop och Priscilla – öknens drottning (bägge från 1994). Gruppens musik har även förekommit i flera svenska och utländska långfilmer; Tillsammans (2000) av Lukas Moodysson och Spike Lees Summer of Sam (1999) är två exempel. I Änglagård av Colin Nutley hörs låten Mamma Mia i en bilstereo, Does Your Mother Know spelas i Johnny English där Rowan Atkinson mimar till sången. Även i filmen Morgan Pålsson - världsreporter används gruppens musik och Abba nämns ofta i filmen. I Göta kanal från 1981 lyssnar kronofogden på Money, Money, Money. I The Martian från 2015 med Matt Damon spelas Waterloo vid ett avgörande tillfälle i filmen.

Benny Andersson Pierce Brosnan Björn Ulvaeus Agnetha Fältskog Anni-Frid Lyngstad
Abba poserar tillsammans med Mamma Mia!-skådespelarna på biograf Rivals balkong, 2008.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Abbamuseet[redigera | redigera wikitext]

Museets foajé 2014.
Huvudartikel: Abbamuseet

Abbamuseet (formellt engelska: ABBA the Museum) är ett museum över Abba beläget vid Djurgårdsvägen 68 på Djurgården i Stockholm. Museet är huvudattraktionen i Swedish Music Hall of Fame som finns på samma adress. Huset började uppföras våren 2012 efter ritningar av Johan Celsing Arkitektkontor. Närheten till Liljevalchs konsthall från 1916 ställde höga krav på utformningen.[31]

I samma byggnad ligger ett hotell som öppnade i april 2013 och museet den 7 maj 2013.[32] Museet disponerar inre delen av bottenvåningen och källarvåningen medan hotellet nyttjar de övriga våningsplanen.

På museet kan man besöka en rekonstruktion av Polarstudion, där Abba spelade in sina låtar från 1978. Det finns ett piano som är sammankopplat med ett piano i Benny Anderssons studio. När Andersson spelar i sin studio, börjar museets piano att självspela. På museet finns även en samling originalföremål från vinsten i Eurovision Song Contest 1974 och vidare genom gruppens hela karriär. Vid urval, sammanställningen och presentation av utställningsföremålen engagerade sig Björn Ulvaeus aktivt. I anslutning till museet finns en museishop och en restaurang som hör till Melody Hotel.[33]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Se även: ABBA:s diskografi

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum (urval)[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Inspelningar på flera språk[redigera | redigera wikitext]

Abba gjorde inspelningar på andra språk än engelska, för att nå framgångar i olika språkterritorier. Det främsta exemplet är albumet Gracias Por La Música från 1980, då Fältskog och Lyngstad tillsammans med ljudtekniker Michael B. Tretow återvände till gruppens äldre inspelningar för att lägga på ny sång med spansk text. Samtliga inspelningar som listas nedan är av Abba, där inget annat anges.

engelska spanska svenska tyska franska danska
Andante Andante Andante Andante
Another Town, Another Train En annan stad, en annan vän8 Wer im Wartesaal der Liebe steht
Chiquitita Chiquitita
Dancing Queen La Reina Del Baile
Fernando Fernando Fernando 1 7
Gimme! Gimme! Gimme! ¡Dame! ¡Dame! ¡Dame!
Happy New Year Felicidad
Hasta Mañana Hasta Mañana Hasta mañana 9
Honey, Honey Honey, Honey
I Have a Dream Estoy Soñando Jag har en dröm 3
Jag har en dröm (musikalversionen) 4
I Do, I Do, I Do, I Do, I Do Om och om och om och om igen5
Ja vill, Ja vill, Ja vill (musikalversionen)6
Knowing Me Knowing You Conociéndome Conociéndote
Mamma Mia Mamma Mia Mamma Mia 5
Merry-Go-Round En karusell
Move On Al Andar
Ring Ring Ring ring Ring ring (Bara du slog en signal) Ring ring
Slipping Through My Fingers Se Me Está Escapando
S O S S O S 2
Thank You For the Music Gracias Por La Música
Waterloo Waterloo Waterloo Waterloo
When All Is Said And Done No Hay A Quién Culpar
Hej gamle man Hey Musikant Hej Gamle Mand10
Livet går sin gång Was die Liebe sagt
Åh, vilka tider
1 av Frida, album: Frida ensam
2 av Agnetha Fältskog, album: Elva kvinnor i ett hus
3 av Streaplers, album: Du måste skynda dig, text: Ingela "Pling" Forsman
4 i musikalen Mamma Mia!, text: Niklas Strömstedt
5 av Birgitta Wollgård & Salut, album: Jag älskar Björn och Benny
6 av Schytts, album: Hålligång 5
7 av Vikingarna, album: Kramgoa låtar 2
8 av Schytts, album: Hålligång 2
9 av Lena Andersson, utgiven på singel
10 av Kimmik

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Palm 1996, s. 34
  2. ^ [a b] Palm 1996, s. 188
  3. ^ Palm 1996, s. 110
  4. ^ Palm 1996, s. 133
  5. ^ Palm 1996, s. 147
  6. ^ Palm 1996, s. 151
  7. ^ Infosajten – Svensk populärmusik erövrar världen
  8. ^ ”ABBA makes Rock and Roll Hall of Fame Los Angeles Times 16 december 2009”. Latimes.com. 16 december 2009. http://www.latimes.com/entertainment/news/la-et-quick16-2009dec16,0,6237547.story. Läst 23 augusti 2010. 
  9. ^ Swedish Music Hall of Fame
  10. ^ Palm 1996, s. 22
  11. ^ Svensktoppen, sverigesradio.se. Läst 29 april 2016
  12. ^ Malin Hendriksen (2000-02-04): "– Vi har kläderna att tacka för mycket". Aftonbladet.se. Läst 8 januari 2014.
  13. ^ Fredrik Blomberg (2005-07-11): "Sveriges främsta musikexport någonsin". Sverigesradio.se. Läst 8 januari 2014.
  14. ^ "Five minutes saloon". Oppetarkiv.se. Läst 12 oktober 2014.
  15. ^ Palm 1996, s. 167
  16. ^ billboard.com
  17. ^ Vi har kläderna att tacka för mycket Aftonbladet 4 februari 2000
  18. ^ Dagens Nyheter. Läst 29 april 2016.
  19. ^ Palm 1996, s. 139
  20. ^ ABBA - The Making of the Visitors
  21. ^ ABBA annual
  22. ^ ABBA THANKYOU FOR THE MUSIC 2006 DOCUMENTARY
  23. ^ ABBA Annual 1983-2003
  24. ^ ABBA on TV
  25. ^ Aftonbladet 2 februari 2000. Läst 29 april 2016.
  26. ^ Wejbro, Sandra (4 juli 2008). ”ABBA återförenades på röda mattan”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/article2836959.ab. Läst 6 juli 2008. 
  27. ^ Pressmeddelande från ABBA - The Museum
  28. ^ Svenska Dagbladet. Läst 29 april 2016.
  29. ^ ABBA Annual 1974
  30. ^ ”Vinnare av hederspriset”. Grammis. http://grammis.se/om-grammis/vinnare-av-hederspriset/. Läst 9 september 2015. 
  31. ^ ”ABBA The Museum”. http://www.abbathemuseum.com/. 
  32. ^ Johan Celsing Arkitektkontor
  33. ^ Abbamuseets officiell webbplats.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Malta
Melodifestivalvinnare
1974
Efterträdare:
Lasse Berghagen