Abba (teologi)

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Abba (olika betydelser).

Abba, ett arameiskt ord, motsvarande hebreiskans ab, är i Nya Testamentet upptaget och omskrivet med grekiska bokstäver samt vanligen återgivet med fader.

Formen motsvarar egentligen substantiv med artikel: pappan. Men eftersom substantiv med suffix för första person inte används, blev abba i Jesu mun faktiskt lika med min pappa. Sedan fick abba betydelsen av egennamn för Gud, så att de grekiskt talande kristna översatte formen med fadern (se även Rom. 8: 15). I senare judendom blev abba en titel för skriftlärda: Abba Josse med flera. Det är härifrån som orden abbé, abbot, abbate och abt samt abba, abuna (vår fader) hos syrianer, kopter och etiopier[förtydliga] stammar.

Jesus använder Abba som tilltal till Gud. I sin ångestfyllda stund i Getsemane örtagård ber han till Fadern: "Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." (Mark. 14:36)

Källor[redigera | redigera wikitext]